Hemma själv med sommarlovsledig bonus

Jag behöver inte gå hem och fråga min egen mor. Jag vet ju hur det ligger till.

Han var ju arbetslös under krisen i början på 90-talet så där fick han ju ta tag i allt hemma med 4 barn. Samtidigt som han sökte jobb och brottades med ångesten över att att inte veta hur ekonomin ser ut framåt.

Tyvärr, alla bonusföräldrar är inte bittra och egoistiska. Men jag har förstått att ni som är det i stort sett alltid skyller på andra än ser era egna tillkortakommanden.

Ja, du kanske tycker jag kaxar för att jag vet att det går att få en fin bonusfamij med kärleksfull relation till bonusbarnen om man vill och engagerar sig.

Han kan ju omöjligt ha varit hemma gravid då han är man, men hemma, arbetslös med fyra bonusbarn. Då hade familjelivs bonusmammor gått under första dagen och spammat forumet i panik.

Män biter ihop, det är sällan bonuspappor utan egna barn ojjar sig på familjeliv.

Nu är det sill och potatis!

Glad midsommar ni bittra och icke bittra!

Fast ett barn ?följer inte med på köpet?. Om man väljer att bli tillsammans med någon som har barn och till och med flytta ihop och skaffa mer barn så får man ju köpa hela paketet.

Finns säkert förhållanden där man kommer överens om märkliga lösningar att bonusförälder inte ska ta något ?föräldraansvar? men uppenbarligen verkar inte TS och hennes man ha haft samma åsikter och syn på detta, trots att det gått många år!

Och även om de varit överens så tycker jag att det är vidrigt att utsätta ett barn för något sådant. De ska bo ihop, dela ett liv tillsammans och ge bonusen ett syskon men TS verkar inte vilja ha något med barnet att göra. Det är barnets hem, och TS är nog oundvikligen den största modersfiguren i hans liv och hon verkar inte vilja ha med honom att göra. Kan bara föreställa mig hur det kan fucka upp ett barns självkänsla.

Största svinet är förstås pappan, som utsätter sitt barn för någon som beter sig såhär!

Syftar inte på ursprungsinlägget, utan att hon senare i tråden uttryckt att hon inte har något intresse av att skapa en relation med barnet (som hon bott med i många år!!).

Jag tycker att det är vansinne av både pappa och bonusmamma att utsätta ett barn för detta. Han bor där på heltid och TS är ju med tanke på boendet en oerhört viktig figur i barnets liv.

Det som ingår i paketet om man väljer att leva med någon med ett barn är att man är beredd på att vara vuxen. Sjävklart kan man inte tvingas älska någon annans barn som sitt eget, men man måste ju göra sitt bästa för att försöka skapa en relation med någon man väljer att bo ihop med, för då är man ju en familj.

Ett barn väljer aldrig situationen, det gör man som vuxen. Och en vuxen som har VALT att bo ihop med ett barn (som nu är 10 år, men de har ju tydligen hängt ihop i många år) är skyldig att bete sig som en vuxen.

Tycker inte det MINSTA synd om TS. Hon är gravid, inte döende. Förstår att hon blir förbannad över att hennes man tagit för givet att hon ska vara tillgänglig när han själv jobbar, men där har hon ett eget ansvar att säga stopp. Uppenbarligen har de helt olika syn på vad de anser att en ?familj? är, och det borde de verkligen ha rett i betydligt tidigare än såhär. Hon borde ha flyttat för längesen och han borde bett henne dra.

Många som svarar i den här tråden anser att man på ett eller annat sätt ska strunta i barnet. Vad är det för fel på er ? Innebär det här med att barnet är pappans ansvar, att man ska ignorera ungen? Känner från djupet av mitt hjärta att ni är avskyvärda och en del av problemen med samhället idag.

Jag tycker att en bonusmamma och en bonuspappa har precis lika mycket ansvar att göra det bästa av situationen om de väljer att bo ihop med andras barn. Sen är det säkert så att bonusmammor är betydligt mer engagerade överlag, precis som biologiska föräldrar.

Jag tycker att barnen är prio ett i alla lägen, trivs man inte med att bo med andras barn så bör man inte göra det. För det är verkligen inte rättvist mot barnen. Antingen lär det märkas (högst troligt) eller också får man leva i lögn och det låter varken trevligt eller hälsosamt.

Men det är väl inte BONUSBARNETS fel att pappan är en rövhatt? Har man inte samma syn på hur ansvaret i familjen ska fördelas så kanske man inte ska vara tillsammans? Pappan vill uppenbarligen att hon ska vara mamma till båda barnen och så lär det ju inte bli. Varför stannar man kvar då efter flera år som sammanboende?