Hemma själv med sommarlovsledig bonus

Man skit i mamman. Du, pappan och era (snart) två barn är den enda familjekonstellation som du ska och kan bry dig om. Du utgör 50% av vuxenstyrkan i er familj och Pappan förväntar sig givetvis att du tar det ansvar som hör en vuxen i en barnfamilj till. Det ansvaret går till mångt och mycket ut på att man planerar sin tillvaro efter barnen som finns. Du kan ju inte leva i en barnfamilj och låtsas som att där inte finns barn?

Du är ju ändå ledig i sommar? Klart du ska ta hand om barnet. Verkar ju fullkomligt idiotiskt, inte minst för ekonomin, att familjens båda vuxna ska vara lediga så att du kan leva något sort fantasiliv?

Klart det vore skönt för dig att bara pilla naveln och bädda vaggor hela sommaren. Men då skulle du inte valt att skaffa barn med en man som har en 10-åring.

Du kan inte både äta kakan och ha den kvar. Vill du ha den där skimrande graviditeten valde du fel man. Han valde uppenbarligen fel kvinna också, men han förväntade sig väl antagligen att du skulle vara förnuftig och klok och acceptera hans barn... det är ju ändå det mest rimliga.

Jag vet alldeles för mycket om hur dwt är att leva i en "stjärnfamilj". Därför lever jag inte med andras barn, jag hade inte kunnat forma ett sunt förhållande till ett barn jag hela tiden skulle försöka överkompensera.

Bonusföräldrar är bestämmande i hushållet, då får de också ta ansvar för alla barn som bor där. Särskilt när det gäller småprylar som att mata ett barn....

Oj, du ser verkligen spöken på ljusa dan. Hon beskriver ett fenomen som är väldigt vanligt. Det här är inte kriminella män, helt vanliga män faktiskt, dom verkar under en struktur där de ibland kommer undan med detta beteende. Jag har gett henne förslag. Jag har inte behov av att skamma henne för det.

Okej, du är nöjd med din man... då är det nåt annat i ditt liv som du är missnöjd med. Lös dina egna problem än att ödsla tid på en tråd du inte förstår dig på.

För övrigt tror jag att hon har fått råd så det räcker, dina råd skulle jag vilja påstå att hon klarar sig utan.

Det är vad ts gnäller om just här.

Jo, ts gnäller. Har man barn så har man. Oavsett om det är ens biologiska eller inte. Tro det eller ej, men jag behövde ta hand om mina även när jag var i slutet av graviditet med yngre syskon. Deras behov pausades inte. Jag ger dig en minut att hämta dig från den chocken...

Du menar kvinnan som valt att skaffa barn med en man som har barn innan som tycker att hon inte behöver ta något ansvar alls? Jag tycker absolut att bioföräldrarna ska ta det yttersta ansvaret men hur i helvete kan man gå in i ett förhållande med någon som har barn innan och inte ta ansvar alls och få så mycket medhåll. Jag tycker synd om barnet

Ok, så detta är den speciella dynamiken (Kari) lärt sig om på FL. Inget hon visste något om innan allstå.

Vad är då Karis förklaring på den speciella strukturen?

Oavsett vad, det finns bonusföräldrar som lyckas. Du får lära av dom. 

Precis, det funkar om man är överens !

Men hur hade du resonerat om du istället varit i TS situation? Om du från dag ett sagt att du inte ville ta ansvar för din mans barn utan att du förväntat dig att han ansvarar för barnet medans du vill vara en bonus/extravuxen för barnet och din mannen ändå -gång på gång- struntat i vad du sagt och lämpat över ansvaret på dig.

- Hade du stannat kvar i flera år utan en ändring i situationen och sedan skaffat barn med honom, trots att du inte sett någon vilja till förändring hos din man?

Precis, det funkar om man är överens !

Men hur hade du resonerat om du istället varit i TS situation? Om du från dag ett sagt att du inte ville ta ansvar för din mans barn utan att du förväntat dig att han ansvarar för barnet medans du vill vara en bonus/extravuxen för barnet och din mannen ändå -gång på gång- struntat i vad du sagt och lämpat över ansvaret på dig.

- Hade du stannat kvar i flera år utan en ändring i situationen och sedan skaffat barn med honom, trots att du inte sett någon vilja till förändring hos din man?

Skava kommer det såklart att göra. Men det beror ju alltid på dom vuxna inblandade. Inte kommer jag lägga det på bonus sonen. Och som någon skrev om känslor. Det handlar inte ens om det. Det handlar om att om man väljer att bilda en bonusfamilj och då tar man ansvar över alla barn på samma sätt och gör ingen skillnad på dem. Det är ni egoistiska omogna vuxna som får mest skav när ni bara ser om ert eget hus fast ni egentligen delar huset med barnen. Och vilka får lida av det mest tror ni? Jo barnen såklart.

Och det är väl just där du skiljer dig från TS -att du hade varit beredd att bryta om det aldrig blev någon förändring, istället för att bara köra på och bli ännu mer insyltad med en partner som inte lyssnar på en.

Det låter som att du värdesätter ditt eget mående högre än att till vilket pris som helst vara i en relation som inte fungerar.

Nu är iofs TS redan höggravid så särbo är kanske inte det första man tänker på trots slitningar i relationen. 

Det minst smärtsamma är kanske ändå att gilla läget och skava vidare.  

Jag har aldrig påstått att det finns en speciell struktur i bonusfamiljen. Det är (Kari) som nämnt detta flertal gånger och att hon lärt sig mycket om den på FL.

Klicka vida endast på något av hens inlägg så får du läsa. Sedan kan du ju också passa på att se hur andra skribenter i tråden skamma (ja) och hånat hen för det hen skrivit.

Nu blandar vi ihop den speciella strukturen och den speciella dynamiken. Nån får nästan komma in och bena i den här röran. (Kari)?

Jag är helt med på vad du säger Ess. Jag försöker bara reda ut begreppen som används tråden också.