Hemma själv med sommarlovsledig bonus

Alltså, vad är det här?

Du har träffat en man med barn och frivilligt valt att ansluta dig till hans familj. När man ansluter sig till ev familj gör man det helt och fullt. Inte på dina villkor, utan på familjens villkor. Passar inte villkoren kan du inte bli en del av familjen: då var det en dålig match - leta vidare.

Men nu har du alltså gått in i den här familjen och då får du ta det ansvar som hör till. Familjer kan se olika ut med en sak har de alla gemensamt:

BARNEN KOMMER FÖRST!

Fy satan så osmakligt att inte vilja veta av ett barn för att man vill ha egentid. Har man det behovet kan man givetvis inte ge sig in i en familj där det finns barn.

Nu har du inte barn själv än så viss ignorans får man väl förvänta sig. Men att pappan går med på dina dumheter är för mig ofattbart. Jag antar att han inte vet om dina planer på att ignorera och svälta hans barn? Jag skulle aldrig i livet kunna älska en människa som behandlar mitt barn på det sättet. Du skadar hans barn - förstår du inte det? Att få ett barn att känna sig oönskad på det sättet är oförsvarbart.

Är du helt apatisk? Har du någon sorts diagnos som gör att du har svårt för empati? Hatar du din sambo?

Även om jag avskydde en människa skulle jag inte behandla personerns barn på det sättet du planerar.

En 10-åring behöver omsorg, bra mat, närhet och social stimulering. Nu tar du ditt jäkla ansvar och ger det till barnet! Barnet har du valt när du valde att flytta ihop med pappan. Du kan inte välja bort det för att det blev jobbigt.

Och att sätta barnet i statligt betald fritids för att du ska kunna... ja vad? Göra fotbad och äta folsyra? Nä skärp dig och ge familjen DU VALT den kärlek och respekt som hör familjelivet till.

Anonym (Js)

Mon 22 Jun 2020 01:07

#390

Anonym (Bonusmamman) skrev 2020-06-22 00:45:23 följande:

Tyvärr är det så, helt omöjligt att göra rätt. När jag påpekar detta faktum och ifrågasätter min mans bristande kravställan på barnets mamma så får jag alltid höra "men det är dig jag lever med". Jamen visst är det så, men det är ju henne han skaffat barnet med.. Samtidigt som jag även, enligt honom, letar fel hos mamman trots att jag bara påpekar ren och skär fakta. Hennes märkliga val och ageranden skulle ta mer plats att skriva ner än alla Sagan om ringen-böckerna tillsammans. Men jag, som funnits där för barnet i ur och skur längre än vad barnet själv kan minnas, lyckas alltid bli den elaka styvmodern oavsett vad. Bitter? Ja.

Man skit i mamman. Du, pappan och era (snart) två barn är den enda familjekonstellation som du ska och kan bry dig om. Du utgör 50% av vuxenstyrkan i er familj och Pappan förväntar sig givetvis att du tar det ansvar som hör en vuxen i en barnfamilj till. Det ansvaret går till mångt och mycket ut på att man planerar sin tillvaro efter barnen som finns. Du kan ju inte leva i en barnfamilj och låtsas som att där inte finns barn?

Du är ju ändå ledig i sommar? Klart du ska ta hand om barnet. Verkar ju fullkomligt idiotiskt, inte minst för ekonomin, att familjens båda vuxna ska vara lediga så att du kan leva något sort fantasiliv?

Klart det vore skönt för dig att bara pilla naveln och bädda vaggor hela sommaren. Men då skulle du inte valt att skaffa barn med en man som har en 10-åring.

Du kan inte både äta kakan och ha den kvar. Vill du ha den där skimrande graviditeten valde du fel man. Han valde uppenbarligen fel kvinna också, men han förväntade sig väl antagligen att du skulle vara förnuftig och klok och acceptera hans barn... det är ju ändå det mest rimliga.

Anonym (Js)

Mon 22 Jun 2020 01:15

#395

Miss Skywalker skrev 2020-06-22 00:59:55 följande:

Varför ska ts ta det ansvaret istället för barnets pappa? Valde inte pappan barnet när han valde att skaffa det?

För att hon är ledig och han jobbar. Så gör vi här hemma också. En av de vuxna jobbar heltid. Den andra är ledig heltid och sköter barnen. Hade vi varit miljonärer hade båda varit lediga och tagit hand om barnen ihop. Men aldrig hade ett läge uppstått där båda är lediga men bara en tar ansvar över barnen och den andra springer runt och roar sig/vilar sig på heltid. Det är ju inte klokt.

Jag tolkar det som att TS inte vill jobba just nu. Då är det ju barnpassar-rollen som finns tillgänglig i den familjekonstellation hon gått in i. Annars får hon väl jobba då. Platsen som ledig-vuxen-utan-ansvar finns tyvärr inte i familjen. Det är uppenbart. Då står ju en 10-åring utan omsorg och så kan vi givetvis inte ha det.

Anonym (Js)

Mon 22 Jun 2020 01:16

#396

Miss Skywalker skrev 2020-06-22 01:09:16 följande:

Låt dig inte manipuleras och utnyttjas av honom. Typiskt biopappor att dumpa ansvaret på den nya. Så sorgligt att han förstör den här tiden för dig. Ställ inte upp på det.

Så sorgligt att TS förstör barndomen för en 10-åring för att hon ska ha en skimrande graviditet. Men barnet ska kanske ställa upp på det?

Anonym (Js)

Mon 22 Jun 2020 01:52

#405

Anonym (Bonusmamman) skrev 2020-06-22 01:28:50 följande:

Tycker du är helt ute och cyklar. Jag har GIVETVIS gjort tydligt för mannen att jag varken har ork eller lust att utfodra och aktivera barnet under dessa förutsättningar som han valt åt oss. Och att jag INTE står bakom hans val att ha barnet hemma hela sommaren. Vill han att barnet ska få lunch och vara aktiverad på sitt sommarlov så får han lösa det. Har jag energin nog att dra iväg och handla och fixa lunch så gör jag givetvis det åt både mig och barnet, men jag har inte för avsikt att passa upp på barnet på heltid i denna situation då jag, som tidigare sagt, hade valt att ha mitt eget barn på fritids om jag fått välja. Men nu valde han åt mig (och barnet) hur vår sommar ska se ut och får då själv ta ansvar för att det ska funka.

Har du själv varit höggravid och vet vad det innebär? Verkar inte så om du tror att dagarna går ut på att spa:a. Tycker dessutom det verkar vara du som saknar förmågan att sätta dig in i andras situation. Och jag tycker dessutom att min man bör ge mig den kärlek och respekt som jag tycker jag förtjänar som snart ska förlösa och vårda vårt gemensamma spädbarn. Men i din värld förtjänar jag väl varken kärlek eller respekt då jag är en elak styvmor som hatar hans barn. Läs igenom tråden så kanske du får lite mer perspektiv.

Bara att du skriver att du ska ?utfodra och aktivera? barnet ger mig rysningar. Det är inte en kanin. Det är ett barn.

Och att du hade valt att sätta även ditt biologiska barn på fritids hellre än att ta ditt föräldraansvar gör dig inte till en bättre förälder, snarare tvärt om.

Jotack jag har varit höggravid. Även under sommar och även med barn hemma. Kände mig dock aldrig som ett offer eftersom situationen var 100% självvald. Dvs att ha barn och att vara gravid. Hade inte en tanke på att sätta storebror på förskola. Tror inte ens det hade varit tillåtet. Det blev en lite långsammare sommar för oss, så långsam den kan bli med en 3-åring. Man löser situationen.

Om ett enda barn är dig övermäktigt i ansvar - skaffa då inte ett till!

Vad du förtjänar och är värd är fullkomligt sekundärt till vad 10-åringen förtjänar och är värd. Jag kan verkligen förstå att du inte blev inbjuden i diskussionen om barnets omsorg - du har ju uppenbarligen inte barnets bästa i fokus.

Är du missnöjd med din partner och hans familj - flytta inte ihop med honom.

Har nu olika förväntningar på livet - gå isär i ett tidigt stadie.

Är ni oense om de mest grundläggande saker som att planera omsorg för det barn som finns - skaffa inte ett till.

Ser du på barn som något besvärligt som behöver ?utfodras och aktiveras? - skaffa absolut inte barn!

Har ni ändå valt att skaffa barn med varandra - bit ihop och gör ALLT för att barnen ska bli lyckliga. Varning: detta alternativ kom er kräva stora (enorma) uppoffringar.

Ps. Att stillsamt leka med, laga mat och hjälpa sitt (bonus)barn i vardagen är INTE en stor uppoffring.

Anonym (Js)

Mon 22 Jun 2020 02:07

#407

Anonym (Bonusmamman) skrev 2020-06-22 01:37:31 följande:

Då har ni gemensamt gjort det valet att det är så ni vill ha det i er familj. Här är vi två (mer än)-heltidsarbetande vuxna som i vanliga fall har ett antal semesterveckor per år där vi vilar upp oss och gör gemensamma aktiviteter som familj.

Jag har nyligen gått på föräldraledighet då jag snart ska föda och inte kan jobba mer. Har inte gått hem för att passa upp för att glassa runt och heller inte för att passa upp på hans barn. Han valde bort fritids till barnet. Jag fick inget att säga till om där.

Jag förstår vad du säger och jag förstår att du är trött. Det är man när man är höggravid. Skitjobbigt. Tolkar det dock inte som att du är sjukskriven på heltid? Utan du är just föräldraledig. Har betalt av staten för att vårda barn osv?

Det som är så oerhört tragiskt för framförallt barnet men också pappan är sättet du skriver om barnet. Barnet som ingår i din familj. Det kunde varit en katt för allt du bryr dig. Jag kan inte förstå hur man kan vilja leva så. Barnet vill garanterat INTE leva så. Men han har ju inget val. Hade det varit mitt barn någon hade pratat om på det sättet hade mitt hjärta gått sönder. Vet pappan om hur du känner för hans barn? Kan inte tänka mig något annat än att han uppriktigt tror att du älskar hans barn. Något annat är ju otänkbart när man är förälder.

Jag hade aldrig kunnat bilda familj med någon som inte helhjärtat tar sig an mitt barn. Någon som tycker att barnet ska gå på fritids så att hen kan få sin ledighet för sig själv. Så oerhört sorgligt. Han lever kanske i förnekelse. Man tror ju alltid det bästa om människor man förälskar sig i.

Varför har du utsatt den här lilla familjen för detta? Kunde de inte fått leva ifred? Kunde du inte försökt hitta en man utan barn och leva ditt drömliv med? Så kanske pappan och sonen kunde hittat en kvinna som ärligt och helhjärtat vill dem väl? För det är alldeles uppenbart att du inte vill det, kanske lite när det passar dig. Men någon villkorslös kärlek är det inte tal om. Och då borde du låtit dem vara.

Anonym (Js)

Mon 22 Jun 2020 02:37

#410

Anonym (Bonusmamman) skrev 2020-06-22 02:01:39 följande:

Jag hade ansett mig vara en bättre förälder om jag haft ungen på fritids där den får mat och aktivering istället för alternativet att ha ungen sittandes vid datorn hela dagen och äta typ korv och mackor.

Vad duktig du är då. Personligen har jag inte valt att ha mannens barn hemma med mig och jag har svårt att se att han tar sitt föräldraansvar när han väljer att ha ungen hemma under dessa premisser. Jag betraktar inte barnet som mitt huvudansvar och önskar mannen annat för barnet får han vara hemma med det - särskilt om det, som du säger, inte är en så stor uppoffring för då borde han rimligtvis bara kunna jobba hemifrån men han väljer att inte göra det då han inte kan koncentrera sig då (och det är knappast pga att jag skulle härja eller ställa massa krav, om man säger så).

Jag visste att du skulle trycka på att jag är vek och gör mig själv till ett offer, så det pallar jag inte ens diskutera utan hänvisar till min känsla av att du har svårt att sätta dig in i andras situation.

Som sagt så har du och din partner valt att den ena jobbar och den andra är hemma på heltid så jag anser inte att du överhuvudtaget har någonting att komma med i denna diskussion då du omöjligt har någon som helst koll på vad det innebär då det verkar som att ditt jobb består av att ta hand om barn och hushåll på heltid. I vårt fall förvärvsarbetar vi som sagt båda, mer än heltid, i vanliga fall.

Jag är, precis som du, föräldraledig på heltid. Både ditt och mitt heltidsjobb är de facto att vårda barn. När min man vad föräldraledig tog han hand om barnen på heltid medan jag jobbade heltid på mitt vanliga jobb. Vad tror du att föräldraledig innebär egentligen?

Varför skulle din sambo jobba hemifrån när han har ett kontor att gå till?

Vad är det för krav du inte kan svara upp till och hur tänker du dig kunna svara upp på dem i framtiden?

Jag läste dina senare svar. Ja, vi står uppenbarligen långt ifrån varandra. Jag kan förstå att man inte VILL göra vissa saker men jag anser helt och fullt att vissa saker måste göras trots att man inte vill (och ibland orkar).

Ju mer ansvar man tar på sig, desto mer saker man inte tar lust med riskerar man att behöva göra. Du har tagit på dig ett jätteansvar. Jag skulle aldrig velat vara i dina skor. Men nu har du gjort dina val och varsågod - här är ditt liv.

Jag är inte säker på att traditionell är rätt ord att beskriva mitt tankesätt med. Traditionellt sätt har ju barnens väl och ve varit långt ner på priolistan. Gården, mannen och ekonomin har gått först. För mig är istället barnen viktigast. Jag tror stenhårt på den vägen.

Är nyfiken på vad du tycker är viktigast? Du själv?

Anonym (Js)

Mon 22 Jun 2020 02:50

#414

Anonym (Bonusmamman) skrev 2020-06-22 02:42:47 följande:

Jag är föräldraledig i väntan på mitt barn, föräldradagar från FK tillhör mitt barn - inte hans tioåring. Jag är inte hemma för att ta hand om hans tioåring.

Det viktigaste för mig är mitt ännu ofödda barn och det är för mitt ofödda barn som jag är hemma och vilar upp mig.

Ja, det är uppenbart. Men nu har du valt att ingå familj med denna 10-åring så din bubbla kan inte bara innefatta dig och din bebis. Det kommer aldrig kunna bli så. Ditt val att ingå familj med en 10-åring att satt stopp för det.

Anonym (Js)

Mon 22 Jun 2020 03:03

#418

Anonym (Bonusmamman) skrev 2020-06-22 02:54:47 följande:

Jo, min bubbla kommer bara innefatta mig och min bebis. Många här, samt min sambo, menar ju på att 10åringen kan sköta sig själv så.. upp till bevis.

Oerhört tragiskt. Trist start i livet även för din lilla bebis. Hoppas båda barnen i din familj blir bra människor trots denna skeva och destruktiva familjesituation.

Jag drar en tacksam suck att jag inte är du och att mina barn har två ansvarsfulla föräldrar. Uppriktigt lycka till till din familj! Godnatt.

Hemma själv med sommarlovsledig bonus

INNEHÅLL