Har inte läst svaren men nej jag hade inte accepterat det. Som bonusförälder är man inte ansvarig för barnet. Man kan hjälpa till om man vill och orkar... men inte i veckor..och inte när du har förlossning snart. Dåligt motiverat med att "du snart har barn på heltid". Ja det har du men det är DITT barn...som DU har ansvar över (tillsammans med sambon). Min man hade aldrig kört över mig ang en sån här sak....
Jag som är både bio och bonusförälder tycker det är skillnad på vad man kan kräva och hur man skulle vilja ha det. Jag hade aldrig krävt att nån annan tar hand om mina barn. Av flera skäl. Vem vill dumpa sina barn I händerna på nån som inte vill vara med dem....?
Men hade jag varit hemma hade jag inte haft några problem med att ha en tioårig bonus hemma. Treåring hade kanske känts lite tveksamt i längden men tio år nu jättestort.
Men framförallt känns eran situation så sorglig. Ingen av föröldrarna vill vara hemma med barnet. De tvingar det på nån som ser det som en börda. Sen kommer det komma in ytterligare ett barn i sammanhanget och tioåringen riskerar att bli ännu mer av en svarte Petter som ingen vill ha.
Gudars skymning, vart blandade jag in kön i detta bortsett från att jag nämnde pappan (som vi lika gärna kan kalla biologiska föräldern om det smakar mindre illa)? Helt plötsligt tycker du att det är en fråga om jämställdhet alltså, vem som har mest rätt att strunta i barnet utifrån viket kön man har. Snyggt.
Två människor delar bostad med barnet. Den ena personen som borde ha en viktig vuxenroll för barnet vill helst inte befatta sig med det, den andra personen som ska ha en tydlig föräldraroll är inte hemma. Tredje personen, den som borde inneha den andra ordinarie föräldrapositionen, vill inte heller ha så mycket med barnet att göra. Vad är det som är okej med det? Varför borde inte alla tre skuldbeläggas (skuldbelägga = "skamma")?
Det är därför sånt måste redas ut innan man flyttar ihop.
Normen i en kärnfamilj är att båda dom vuxna i familjen älskar de gemensamma barnen och vill dom allt gott, ungefär lika mycket både pappa och mamma. Dom är jämställda som vårdnadshavare på så sätt och har lika mycket att säga till om juridiskt och kulturellt. När problem uppstår i en kärnfamilj så är alltså dynamiken hyfsat jämlik - båda föräldrarna älskar barnen och vill barnen väl lika mycket, båda föräldrarna bestämmer. Enligt normen vill säga. Dessutom så finns det ingen tredje vårdnadshavare som lurkar i bakgrunden och vill ha sin åsikt. Dynamiken i en bonusfamilj skiljer sig på så sätt att båda dom vuxna INTE är föräldrar till barnen och båda dom vuxna älskar inte barnen lika mycket eller vill dom allt gott lika mycket. Den ene vuxne kanske är förälder och älskar barnet över allt annat och har känt barnet i åtta år sedan barnet var bebis medan den andre bara har känt barnet i två år och tycker att barnet är gulligt och snällt men borde lära sig bordsskick, typ. När beslut ska fattas så har föräldern bestämmanderätt både juridiskt och kulturellt, till att t.ex. sätta sitt barn på fritids. Den andre vuxne har inga rättigheter juridiskt och kulturellt sett så brukar dom styvmödrar som bestämmer över styvbarnet placeras i Elaka styvmodern-facket. Bonusbarnets behov kan komma att krocka med styvförälderns behov på ett sätt som inte sker i kärnfamiljer. Det som är bra för bonusbarnet kan krocka med vad som är bra för parrelationen i familjen. Sånt kan naturligtvis uppstå även i kärnfamiljer men återigen - i en bonusfamilj har den ene vuxne bestämmanderätt och är förälder medan den andre vuxne bara är styvförälder. Så varje problem som uppstår måste man verkligen lyssna in varandra och kompromissa. Dessutom så finns det en tredje part att ta hänsyn till gällande alla beslut i bonusfamiljen - förälderns ex. Eftersom det är föräldern som känner exet och har varit ihop med exet så är det ofta föräldern som kommunicerar med exet gällande det gemensamma barnet. Även här skiljer sig dynamiken åt mellan en kärnfamilj och en bonusfamilj, i en bonusfamilj finns alltid en tredje part utanför kretsen som ska säga sitt. Det finns alltså en heeelt annan och mycket mer komplex dynamik i bonusfamiljen, är du mer intresserad så kolla in sociologen Patricia L Papernows föreläsningar på youtube, superintressanta.
Jag tror ingen ser partnerns barn som sitt eget, men det är ju bra om man klarar att behandla dem lika när det blåser kallt.
Lycka till, återkom om ett par år när det rosa skimret lagt sig.