Hemma själv med sommarlovsledig bonus

Väldigt stor skillnad på att vara med sina egna barn och att vara med bonusbarn. Eftersom du inte har bonusbarn kan du knappast leverera trovärdiga pekpinnar i detta. Det tycks alltid vara de utan bonusbarn som gnäller mest om hur de med bonusbarn ska bete sig........,

Du har inte några styvbarn men sätter ändå en stämpel på ts?

"Empatiskt störd" var det visst.

Det går inte att jämföra dina elever med en unge som liskom följde med "på köpet", det borde väl väl ändå begripa.

Vad ingår i paketet?

Du har ett väldigt hårt och svartvitt sätt att uttrycka dig vilket är tråkigt. Ts ber bara om hjälp i en knepig situation där hon vill väl som bonusmamma och vill att hela familjen ska må bra. Samtidigt som hon själv vill må bra som höggravid. Ofta krockar behoven i bonusfamiljen. Det är då det gäller att vara just VUXEN och våga ta ansvar, stå upp för sig själv eller sänka garden och vara flexibel. En mycket komplicerad roll som Ts navigerar väl i, tycker jag. Hon låter både mogen och insatt i att det viktigaste i en bonusfamilj är att ALLA i bonusfamiljen mår bra, oavsett hur man sen löser föräldraansvaret, det praktiska, det ekonomiska och traditioner, högtider, hanterandet av exet etc. Det är upp till varje bonusfamilj att sköta och det kan du knappast ha några åsikter om, eller åsikter kan du ha, men ingen verklig kunskap.

Verkligen?

Så om man träffar en partner med barn så blir man per automaik lika ansvarig för avkomman som man inte har ett dugg med att göra?

Att kalla dem för "bonus" är rena vansinnet. Jag kallar dem för malus. För det var precis det "mina" malusar var. En belastning.

Hon hade väl trivts mer med barnet om hennes kille inte var ett sånt jävla arsle som hånar henne när hon klagar och påstår att det är samma sak att ta hand om hans tioåring som att ta hand sin kommande bebis. Eller vad tror du?

Det är inte HENNES fel att han är en "rövhatt".

Brukar du lämna så fort du märker att ni har olika åsikter? Du försöker inte ens nå fram?

Jag tycker det är klassiskt att killen börjar bete sig märkligt ju närmare förlossningen man kommer. Svårt hantera ex och tidigare barn. Vem vet vilket tryck han upplever sig hamna i? Detcär inte ovanligt att tankar om att barnet riskerar bli utanför eller ex (kanske inte i detta fall dock) som ställer krav på att deras lilla barn absolut inte får märka av någon skillnad baraför att det kommer ett barn

Det får su gärna tycka, tror dock inte att alla håller med dig. Men i denna tråd undrar jag fortfarande varför ts får så mycket skit medan den biologiska mamman inte ifrågasätts alls. Fast det är ju ganska vanligt att biomamman kommer undan med allt.

Det som genomsyrar nästan alla dessa diskussioner om bonusbarn är att det nya föräldraparet inte pratar med varandra och förstår att de lever i en familj. Man kan inte bara säga som bonusförälder att jag har inget ansvar jag behöver inte bry mig och den biologiska föräldern kan inte bara bestämma saker ang barnet. Om ni pratar med varandra som i en kärnfamilj så löser ni mycket problem och sammarbetar med varandra så blir familjelivet enklare. Sen måste jag bara säga att som bonusförälder så måste man förstå att man inte kan få fullt fokus och att vila inte alltid står högst upp på listan så är det att leva i en familj. Förväntar man sig sådant ska man nog överväga att inte gå in i ett förhållande med någon som redan har familj.

Undrar om det är jag som är trög eller om du verkligen tycker att det är mer märkligt att en styvförälder inte vill ha med ungen att göra, än ungens egna föräldrar...

Jag har absolut inga problem med att ta gemensamt ansvar med min man i vardagen för saker som rör vårt gemensamma hushåll (inkl. barnet) och eftersom jag är kvinna så gör jag redan nu det mesta i hemmet - tvättar (allas kläder), städar, hanterar allt som rör matlagning och inköp osv, håller koll på barnets grejer, tjatar, fixar, pratar, donar. Mycket mer än min man gör. En kvinnas lott alltså....

Det jag däremot i denna tråd motsätter mig är att detta ansvar faller på mig på heltid nu fram till förlossningen/tills barnet är på semester hos sin mamma (vilket som nu kommer först) mot min vilja, över mitt huvud och i en situation där jag hade behövt få mer avlastning och mer egentid. Hade jag fått välja, vilket jag hade fått ifall barnet var mitt biologiska/juridiska, så hade jag valt att ha barnet på fritids helt eller delvis. Detta har nu mannen valt bort, mot min vilja. Min ork i dagsläget är typ att ligga i sängen, gå på toa och äta typ yoghurt. Ibland uträtta ett ärende om jag måste eller får ork. Men knappast att laga lunch till och underhålla ett barn x antal veckor i sträck för att min man inte tycker att barnet ska vara på fritids - då slår jag bakut och blir grining och bitter vilket, som flera påpekat här i tråden, knappast gynnar varken relationen mellan mig och mannen eller mellan mig och barnet, något jag helt och hållet anser är min mans fel även om jag vet, av erfarenhet som bonusmamma och kvinna, att jag ändå kommer få kastat i ansiktet (av honom och av såna som du) att den dåliga stämningen/relationen är för att jag är en elak styvmor/hatar barnet/borde förstått vad jag gett mig in på/borde se till barnets bästa och skita i mina egna behov osv osv osv.

Jag är, helt ärligt, mest förälder till barnet av barnets samtliga vuxna relationer men det duger inte ändå.