• Siden

    Hemma själv med sommarlovsledig bonus

    Det låter som om du och din sambo har olika förväntningar och behöver sätta er ner och diskutera. Han behöver kompromissa med dig om det är så att du påverkas negativt av att behöva ta ansvar över hans barn hela sommaren. För ansvar tar du ju - ett så litet barn är inte helt självgående och behöver säkert viss assistans, frågar tusen saker, behöver aktiveras, stökar ner. Dessutom gissar jag att det är du som får städa och diska åt barnet på dagarna och köpa hem sånt som barnet gör slut på eller behöver i matväg? Förutom det sociala ansvaret du tar över bonusbarnet då ni ska umgås i så stora sjok under sommaren. Och allt detta som höggravid? Nej, jag hade inte orkat. Jag hade irriterat mig på situationen och på min man som bara jobbar. Jag är själv styvmamma till ett barn i samma ålder och här har jag sagt kravet att barnet A. Är på fritids. B. Pappan tar ledigt. C. Barnet är hos sin mamma. Under sommaren. Detta för att det ska funka för HELA familjen, inte bara bli en skön avlastning för pappan. Nu jobbar jag hemifrån så vi är inte riktigt i samma sits, hade jag varit gravid och gått hemma så hade jag kanske fått kompromissa mer. Men pappan borde rimligtvis kunna ta ledigt i sommar tex, och sluta tidigare från jobbet eller ta med sitt barn till jobbet vissa dagar. Ordna lekdejter för sitt barn hos andra kompisar. Du kan kompromissa genom att vara hemma med bonusbarnet men inte ta något aktivt ansvar, sköta ditt egna bara. Och oroa dig inte för att verka vara elaka styvmodern, om din man försöker trycka på dom punkterna hos dig så manipulerar han dig. Sätt sunda gränser för dig själv och försök ta hand om bebisen i din mage :) Det är mitt råd. Det viktigaste i ditt läge är att DU mår bra och känner dig trygg och avstressad i ditt eget hem. Resten ordnar sig. Kommer du ingen vart med din man i diskussioner så är mitt råd parterapi, det är väldigt bra att lägga lite tid och pengar på det om man ska leva i styvfamilj.

  • Siden
    Anonym (Stackars) skrev 2020-06-17 07:16:56 följande:

    Stackars barn säger jag bara! Mamman vill inte träffa sitt barn på flera veckor och pappan dumpar honom på en sur och orkeslös gravid kvinna. Hur kan man gå in och bli en familj och inte ta till sig dom andra familjemedlemmarna, i det här fallet ett barn. Jag antar att du bara ska ha ett barn för om du inte orkar laga lite mat åt en 10-åring, hur sjutton ska du klara att ta hand om ditt första barn om du blir gravid igen?! Sedan kan jag absolut förstå att du är irriterad på din man som inte verkar ta in dina åsikter om er familjesituation. Kanske barnet kan vara hos nån kompis några ggr i veckan?


    Vilket otroligt skuldbeläggande på en kvinna som är höggravid och gör sitt bästa för att ta hand om någon annans barn på dagarna. Usch.
  • Siden
    Anonym (Bonusmamman) skrev 2020-06-17 07:27:39 följande:

    Tack så mycket för ditt svar! Känns verkligen som du förstår mig. Har ingen i min närhet som fattar vad det innebär då de inte är i samma situation själva. Visst är det så att barnet såklart kan vara hemma själv men när man som vuxen är hemma så blir det såklart det du säger med tusen frågor, stök och härj, krav på mat och att göra saker osv. Tyvärr lyssnar han inte på mig i detta utan har som sagt bestämt att barnet ska vara hemma och även om jag försöker ställa samma krav som du gjort så är det verkningslöst.


    Hej! Ja, jag förstår att det är en knivig situation och tyvärr är det inte många som förstår som inte är styvföräldrar själva. Jag har lärt mig att enbart ventilera med andra styvföräldrar, inte ens min bästa vän eller min mamma (som jag brukar prata om allt med) förstår och det är verkligen jobbigt! Tyvärr är det många på Fl som inte riktigt är insatta i hur det är att leva med någon annans barn och du kan få en hel del konstiga reaktioner om du skriver på ett öppet forum. Du får gärna skriva pm till mig om du vill. Jag tror inte att din man hade haft samma upplägg med sitt barn om inte du hade varit hemma. Skulle han ha lämnat sitt barn ensam hemma hela sommaren i så fall tror du? Nej, han räknar nog kallt med att du ställer upp eftersom du går hemma. Fast han inte vill erkänna det. Ganska fult gjort av honom, enligt mig. Vill din man slippa fritids för sitt barn så får han väl ta längre semester. Sätt ner foten, är mitt råd. Din man ör lika beroende av dig som du är av honom. Se det som en övning i att sätta ner foten, det kommer du att behöva lära dig att göra som styvförälder ändå :) Och ta hand om dig!
  • Siden
    LFF skrev 2020-06-18 10:08:49 följande:

    Varför ska kvinnor ta ansvar för andras barn bara för att de är kvinnor?

    Jag är också skilsmässobarn. Mina föräldrar separerade när jag var 2 år. Min mamma har haft en sambo sen jag var 2,5 år. Mammas sambo har aldrig behövt ta ansvar för mig. Ingen har någonsin krävt av honom att han minsann ska ta ansvar för mig. Jag har två föräldrar som varit kompetenta nog att se till att jag har haft det bra. Han har inte varit "medförälder" för mig. Varför ska han ha varit det?

    Sen kan man självklart skapa en vettig relation till sitt bonusbarn ändå som "extravuxen" till barnet (något som inte TS verkar ha intresse av däremot) och inte se bonusbarnet som något "jobbigt bihang" till den biologiska föräldern. Men att som biologisk förälder säga "det är klart att barnet kan vara hemma eftersom du är hemma" och tro att det gynnar relationen mellan särkullsbarnet och den "nya" partnern är helt vansinnigt.


    Mycket bra beskrivet! Det är när bonusföräldern och bonusbarnet respekteras i sin relation som det blir bra, när dom får lära känna varandra i lagom takt och dom biologiska föräldrarna är engagerade föräldrar och tar föräldraansvaret. Då kan det på riktigt bli en bonus.
  • Siden
    Anonym (Ja) skrev 2020-06-19 17:47:50 följande:

    Ja, du kanske tycker jag kaxar för att jag vet att det går att få en fin bonusfamij med kärleksfull relation till bonusbarnen om man vill och engagerar sig.

    Han kan ju omöjligt ha varit hemma gravid då han är man, men hemma, arbetslös med fyra bonusbarn. Då hade familjelivs bonusmammor gått under första dagen och spammat forumet i panik.

    Män biter ihop, det är sällan bonuspappor utan egna barn ojjar sig på familjeliv.

    Nu är det sill och potatis!

    Glad midsommar ni bittra och icke bittra!


    Det ställs inte alls samma krav på en styvpappa som

    det ställs på en styvmamma. Det skiljer ungefär lika mycket i kraven som ställs på en pappa och en mamma. En pappa är ofta good enough, en mamma är sällan good enough, oavsett hur mycket hon än tar i. Samma för styvmammor.
  • Siden
    tobiq skrev 2020-06-19 19:35:54 följande:

    Och förresten så har jag faktiskt all förståelse i världen för att man inte vill ta hand om andras barn, för det är ett STORT och TUNGT ansvar. Tveksamt om jag skulle vilja det själv, främst för att jag förstår att det är svårt att balansera sina egna och andras barn på ett rättvist sätt. Dessutom dras med partnerns ex.

    Men gå då FÖR FAN INTE IN I SÅN RELATION!


    En barnlös styvmamma vet lika lite vad hon ger sig in på som hennes kille gjorde när han inledde en relation med sin förra tjej, numera ex, som han skaffade barn med.
  • Siden
    Anonym (tumme ner) skrev 2020-06-19 19:59:10 följande:

    Har inte läst svaren men nej jag hade inte accepterat det. Som bonusförälder är man inte ansvarig för barnet. Man kan hjälpa till om man vill och orkar... men inte i veckor..och inte när du har förlossning snart. Dåligt motiverat med att "du snart har barn på heltid". Ja det har du men det är DITT barn...som DU har ansvar över (tillsammans med sambon). Min man hade aldrig kört över mig ang en sån här sak....


    Inte min heller! Då hade jag flyttat!
  • Siden
    tobiq skrev 2020-06-19 20:18:39 följande:

    Det som ingår i paketet om man väljer att leva med någon med ett barn är att man är beredd på att vara vuxen. Sjävklart kan man inte tvingas älska någon annans barn som sitt eget, men man måste ju göra sitt bästa för att försöka skapa en relation med någon man väljer att bo ihop med, för då är man ju en familj.

    Ett barn väljer aldrig situationen, det gör man som vuxen. Och en vuxen som har VALT att bo ihop med ett barn (som nu är 10 år, men de har ju tydligen hängt ihop i många år) är skyldig att bete sig som en vuxen.

    Tycker inte det MINSTA synd om TS. Hon är gravid, inte döende. Förstår att hon blir förbannad över att hennes man tagit för givet att hon ska vara tillgänglig när han själv jobbar, men där har hon ett eget ansvar att säga stopp. Uppenbarligen har de helt olika syn på vad de anser att en ?familj? är, och det borde de verkligen ha rett i betydligt tidigare än såhär. Hon borde ha flyttat för längesen och han borde bett henne dra.


    Du har ett väldigt hårt och svartvitt sätt att uttrycka dig vilket är tråkigt. Ts ber bara om hjälp i en knepig situation där hon vill väl som bonusmamma och vill att hela familjen ska må bra. Samtidigt som hon själv vill må bra som höggravid. Ofta krockar behoven i bonusfamiljen. Det är då det gäller att vara just VUXEN och våga ta ansvar, stå upp för sig själv eller sänka garden och vara flexibel. En mycket komplicerad roll som Ts navigerar väl i, tycker jag. Hon låter både mogen och insatt i att det viktigaste i en bonusfamilj är att ALLA i bonusfamiljen mår bra, oavsett hur man sen löser föräldraansvaret, det praktiska, det ekonomiska och traditioner, högtider, hanterandet av exet etc. Det är upp till varje bonusfamilj att sköta och det kan du knappast ha några åsikter om, eller åsikter kan du ha, men ingen verklig kunskap.
  • Siden
    tobiq skrev 2020-06-19 21:10:21 följande:

    Syftar inte på ursprungsinlägget, utan att hon senare i tråden uttryckt att hon inte har något intresse av att skapa en relation med barnet (som hon bott med i många år!!).

    Jag tycker att det är vansinne av både pappa och bonusmamma att utsätta ett barn för detta. Han bor där på heltid och TS är ju med tanke på boendet en oerhört viktig figur i barnets liv.


    Ok, har inte läst det inlägget men jag har tolkat det som att Ts vill gå in som en vuxen vän/pappas fru i bonusfamiljen och skapa sig en relation med bonusbarnet i lugn och stilla takt, vilket är helt rätt tänkt. Hon är inte bonusbarnets anknytningsperson och kommer aldrig att bli, det är det pappan som är. I lugn och stilla takt menas med att skapa en relation på +10 år, de första tio åren kan vara att mest vara pappas fru. Så går det ofta till i bonusfamiljer, relationer skapas långsamt över åren. Jag tycker att Ts tänker helt rätt och är den vuxna i det här. Du missar att bonusbarn ofta inte ens själva vill ha en tight kontakt med sin bonusförälder! Dom längtar ofta efter sin anknytningsperson, dvs pappan. Att pappan inte tar ansvar som förälder utan väljer att jobba hela sommaren är mycket synd. Och nu har Ts fullt upp med att knyta an till den lilla i magen. Vi får hoppas att hennes anknytning till hennes bebis inte förstörs av oro och stress på hemmaplan.
  • Siden
    Magnusw32 skrev 2020-06-20 10:24:29 följande:

    Tråkigt att du ser på ditt bonusbarn på det sättet. Stackars barn. Min sambo ser ingen skillnad på vår gemensamma dotter och min dotter från ett tidigare förhållande. Han säger att han har två barn och ett tredje på väg.

    Hoppas verkligen inte bonusbarnet känner av dina känslor:(


    Det är ju föräldrarna som inte vill umgås med sitt eget barn! Pappan ska jobba hela sommaren och lämnar tioåringen vind för våg. DET är sorgligt och DET hoppas jag att det här barnet inte känner av.
Svar på tråden Hemma själv med sommarlovsledig bonus