Anonym (Mimmi) skrev 2020-06-24 20:20:55 följande:
Jag tror ingen ser partnerns barn som sitt eget, men det är ju bra om man klarar att behandla dem lika när det blåser kallt.
Lycka till, återkom om ett par år när det rosa skimret lagt sig.
Jag tycker det är skillnad på att se dem som sina egna och hur man behandlar dem. Jag ser mina bonusbarn som en del av familjen. Men absolut inte som mina egna. De ska inte särbehandlas jmf med mina biologiska barn. MEN min man har mer ansvar över dem hemma... deras läxor, all kontakt med skola osv. Jag tar den biten med mina barn. Om nåt problem uppstår kring skola osv tar jag det med mina barns pappa. Om det är nåt i familjelivet som 8nte funkar tar jag det med min nuvarande man så klart. Vi hjälps åt att få familjen att funka. Mina egna barn har jag dock en sån enorm villkorslös kärlek till.... de är mitt kött och blod liksom. Jag har fött dem, fostrat dem. Bonusbarnen har jag känt i ca 4 år och de berikar mitt liv..men jag känner inte samma kärlek till dem. Jag tycker om dem..men kan inte säga att jag älskar dem. Jag är glad de finns i mitt liv. Se hur olika känslor kan vara? och ändå behandlar man bonusar med respekt så klart! Men min man skulle ju inte helt sonika räkna med att jag tar hand om hans barn om han jobbar. Han skulle fråga... och kanske ordna så de får vara med sin mamma om han ska jobba mycket.
Jag förstår faktiskt inte de som älskar bonusarna lika mkt som sina egna... men alla är vi olika. Känslor är ingen lätt sak.