Hemma själv med sommarlovsledig bonus

Samtidigt som ts vänder och vrider på vilka dåliga föräldrar hennes man och hans ex är, så passar hon samtidigt på att i var och varannan mening kasta in ett ord eller tre om hur ointresserad hon är av tioåringen, hur hon minsann inte tänker passa upp på honom och hur dålig deras relation är och att den aldrig kommer att förbättras. Lägger till att den enda konflikthärden i deras förhållande är det här barnet och ansvaret över det. Åh, så hårt jag önskar att tioåringen aldrig någonsin hört ett enda ord om det här.

Det går inte komma ifrån att den som lider på riktigt i den här situationen måste vara tioåringen som inte är välkommen hem till mamma och inte heller till pappa, och den som man kunde hoppats var lite vuxen i det här (ts) väljer att bete sig som en dålig människa istället.

Strunt samma hur många godispåsar du köper till pojken, de tvättar inte bort känslan av att inte vara önskad och varmt omhändertagen. Synd att pappan och mamman inte är bra, och synd att du själv inte är ett dugg bättre. Det du berättar får dig att framstå som kall, barnslig, gnällig och hård. Hoppas att den här pojken som faktiskt aldrig bad om att få komma till jorden får någon som tar hand om honom på ett bra sätt innan er nuvarande situation har satt för djupa spår i honom.

Hoppas att du ändå förmår att växa upp, bli en bra människa och att du inser att bara för att någon annan gör fel så innebär inte det att det är din uppgift att fortsätta göra fel. Hoppas att du får en god relation till ditt ännu ofödda barn.

Många som svarar i den här tråden anser att man på ett eller annat sätt ska strunta i barnet. Vad är det för fel på er ? Innebär det här med att barnet är pappans ansvar, att man ska ignorera ungen? Känner från djupet av mitt hjärta att ni är avskyvärda och en del av problemen med samhället idag.

Gudars skymning, vart blandade jag in kön i detta bortsett från att jag nämnde pappan (som vi lika gärna kan kalla biologiska föräldern om det smakar mindre illa)? Helt plötsligt tycker du att det är en fråga om jämställdhet alltså, vem som har mest rätt att strunta i barnet utifrån viket kön man har. Snyggt.

Två människor delar bostad med barnet. Den ena personen som borde ha en viktig vuxenroll för barnet vill helst inte befatta sig med det, den andra personen som ska ha en tydlig föräldraroll är inte hemma. Tredje personen, den som borde inneha den andra ordinarie föräldrapositionen, vill inte heller ha så mycket med barnet att göra. Vad är det som är okej med det? Varför borde inte alla tre skuldbeläggas (skuldbelägga = "skamma")?