Hemma själv med sommarlovsledig bonus

Är i liknande situation. Bonusbarnen har sommarlov och går inte på fritids. Jag jobbar hemifrån men förväntas ändå kunna ta hand om dem, fixa frukost, lunch etc när han är på jobbet. Jag äter sällan lunch själv så för mig blir det ju extrajobb. Dessutom mycket svårare att jobba med massa ljud runtomkring och mer disk, tvätt, städ. Blir mest less på bara att det bara förutsätts att jag ska ta detta för att jag råkar vara hemma.

Jag tycker att du ska kunna åka iväg och göra det du vill och inte behöva passa upp nånting. Hans barn, hans ansvar. Fel av honom att inte fråga och inte ta in vad du känner och vill.

Han tycker som i ts mans fall att barnen klarar sig själva. Och att jag lika gärna kan laga mat till dem om jag gör till mig själv. Om inte jag hade varit där hade de fått vara själva hela dagarna. När jag är där spelar de tv-spel eller tittar på tv hela dagarna och förmodligen skulle de göra samma om de var ensamma. Kan ju tycka att det är vettigare med fritids... Men men.

Men det är svårt när de kommer och frågar vad det blir för mat eller önskar någonting.

De får egentligen inte titta på tv eller spela tv-spel så han vill att jag ska säga åt dem att göra något annat. Känns ju som att jag då måste komma på nåt att göra åt dem också.

Han och exet separerade väldigt tidigt, jag tror i princip hon var föräldraledig eller arbetslös när de gick isär. Han har alltid haft typ 99% av ansvaret för allt kring barnet, så hon har knappast varit någon höjdare att räkna med varken under tiden de levde tillsammans eller efteråt. Jag har varit med större delen av barnets liv så har fått detta svart på vitt.

Inga släktingar i närheten tyvärr. Han får nog fixa mat och har gjort det nån gång men sedan har barnet kanske behövt typ koka pasta eller något - vilket hen inte kan. Skulle överlag säga att barnet visserligen kan vara hemma själv men är osjälvständig kring sådana saker som matlagning, vilket är helt och hållet pappans fel. 

Barnet har ett gäng kompisar i närområdet så de springer mycket ut och in hos varandra. Svårt för mig att sätta regler och gränser i dessa situationer. Visst kan jag säga att de ska vara ute och leka istället osv, men det är ju också det jag typ inte pallar med - hela tiden behöva störas, tjata osv osv. 

Vi har pratat lite om tiden efter att bebisen kommer och min rädsla är ju att det ska bli så som du säger, vilket jag sagt. Han menar på att det inte kommer bli så. Vi får helt enkelt se och agera därefter. Det kommer dock inte bli en fråga för sommaren då han kommer vara hemma sedan när barnet föds och sedan kommer hans äldsta vara hos sin mamma sista veckorna på sommaren. Detta är snarare då en oro inför hösten och skolstart och när barnet inte ska gå på fritids och komma hem tidigt från skolan när jag och bebis är hemma själv, och att jag då ska behöva passa upp barnet samtidigt som jag försöker landa i min föräldraroll med en liten.

Många som svarar i den här tråden anser att man på ett eller annat sätt ska strunta i barnet. Vad är det för fel på er ? Innebär det här med att barnet är pappans ansvar, att man ska ignorera ungen? Känner från djupet av mitt hjärta att ni är avskyvärda och en del av problemen med samhället idag.

När vi ändå är inne på spåret så har jag även dumpa av barnet hos mamman när hon skickade hit honom på sin vecka för att träffa pojkvännen. Och sambon jobbade. Även i det fallet så gick polletten ner när jag gjorde så... Herregud....