Anonym (Bonusmamman) skrev 2020-06-17 07:38:00 följande:
Jag förstår hur du menar och ser det som ett ganska troligt scenario. Sen skulle jag väl inte säga att pappan inte vill ha sin tioåring, han vill det bästa vilket han anser är att barnet ska få vara hemma på sommaren och leka med vänner trots att han jobbar. Sen skulle han aldrig erkänna att mamman inte vill ha barnet, även om jag kan känna att hon på olika sätt både nu och bakåt i tiden, genom sitt handlande, ger sken av att hon är nöjd med att inte ses så ofta och intr ta något ansvar. Hade jag fått vara med i beslutet att barnet ska vara hemma är det ju en annan sak. I detta fall har det lämpats på mig vilket gör mig skogstokig och gör att jag känner mig totalt maktlös och överkörd.
Jag vill bara tillägga att jag på inte menar att felet ligger hos dig! Det finns få situationer som är så energikrävande och skapar sån frustration som ett familjeliv där man tvingas in i roller och ansvar man själv inte valt. Det finns tusen sätt att ha en fungerande bonusfamilj, i rollfördelning ansvarstagande osv. men samtidigt bara ett sätt- det sättet där samtliga känner att de gör det utifrån sina. egna förutsättningar och sin vilja. Och jag skulle säga att det nästan alltid är där det brister.
Samtidigt håller jag inte med pappan om bedömningen av barnets bästa. Att tvinga sitt barn på någon som inte vill att skapa gnissel i relationer som är tänkta att hålla för gott (hans barn och mamman till hans andra barn). Det verkar inte som barnets bästa ur vare sig lång eller kort sikt.
