• Dostovei

    Stressad när min fru är med mig och vårt barn

    När jag är själv med min son kan det så klart bli körigt, men allt funkar ändå. Sömn, mat, utflykter; jag har en hyfsad plan för allt och justerar när det behövs. Men så fort min fru kommer hem får jag ett stresspåslag.

    En enkel förklaring är så klart att man själv har en uppfattning om hur saker skall "gå till" och ens partner en annan. Därmed flyter det inte på lika bra när dessa uppfattningar skall samspela.

    Att få ett par händer till borde ju däremot rimligtvis överväga ovan, men tillräckligt ofta gör det inte det. Min fru vill gärna att vi äter ihop, men jag behöver liksom gå och lägga mig efter en sån stund eftersom det blir så jäkla stressande. Jag och min son har en mycket lugnare stund när det bara är han och jag som äter.

    I stort är vi överens om allt kring vår son, men det är väl tillvägagångssätt som krockar då och då. När det gäller tillvägagångssätt så tänker jag ta cred för att han äter och sover själv, där har mina idéer och idoghet verkligen funkat. Min fru bidrar med massa andra mindre praktiska och kanske mjuka saker. Som jag verkligen värdesätter och tror bidrar till att vår son har blivit så himla go som han blivit. Försöker ovan illustrera att det inte är en uppfostranskonflikt, utan detta är något annat.

    Känner någon igen sig i detta? Är det en stereotyp pappa-grej att känna?.
    Tacksam för svar för jag har inte lyckats googla fram något. Glad

  • Svar på tråden Stressad när min fru är med mig och vårt barn
  • Dostovei

    Får fylla på imorgon, men måste förtydliga att självklart är det jag som är problemet i detta och inte min fru. Det är därför jag ber om hjälp :)

    Att "gå och lägga mig" är inte heller något jag fysiskt gjort utan en illustration av att jag känner mig slut.

  • Dostovei

    Det var svårt att förklara detta utan att skriva en uppsats eller låta som en idiot.
    Titeln på inlägget är  också lite saltad för att få fler svar.

    Ni frågar om jag känner mig kontrollerad och/eller kritiserad. När vårt barn var mindre så kände jag bitvis så. Det har vi dock pratat om sedan länge och löst.

    Utvandaren känner igen sig, och pekar på att det är när hen är trött och barnen är extra krävande. Här håller jag med så klart. Är allt gött blir jag inte stressad när vi äter ihop, och om allt är körigt kan det bli stressande att äta bara jag och min son.

    Tror en del ligger i det jag skriver kring att lösa praktiska uppgifter vs. "njuta" tillsammans med sitt barn. Det är inte som man kanske kan tolka mitt inlägg att jag byter däck och min fru ger barnet kärlek. Han kommer till mig för tröst och närhet lika mycket och bilen tar båda hand om :)  Det handlar mer om att jag vill "lösa problem"och "bocka av".

    Jag tycker inte det är skitkul att äta med sonen, men är angelägen att han äter olika sorters mat och gärna äter själv. Alltså bockar jag hellre av en sådan aktivitet och hittar på något roligt med min son efteråt istället. Samma inställning har jag i flera saker som jag löser först för att njuta sen med min familj.

    Jag upplever att min fru vill på gott och ont njuta hela tiden. Detta innebär att hon tummar mer på rutiner och förväntar sig mer good times under aktiviteter som jag mer ser som ett uppdrag. Här tror jag krocken blir. Och därmed min stress.

    Är det tydligare nu tro? :)
    Hur har ni löst liknande situationer?

Svar på tråden Stressad när min fru är med mig och vårt barn