Stressad när min fru är med mig och vårt barn
När jag är själv med min son kan det så klart bli körigt, men allt funkar ändå. Sömn, mat, utflykter; jag har en hyfsad plan för allt och justerar när det behövs. Men så fort min fru kommer hem får jag ett stresspåslag.
En enkel förklaring är så klart att man själv har en uppfattning om hur saker skall "gå till" och ens partner en annan. Därmed flyter det inte på lika bra när dessa uppfattningar skall samspela.
Att få ett par händer till borde ju däremot rimligtvis överväga ovan, men tillräckligt ofta gör det inte det. Min fru vill gärna att vi äter ihop, men jag behöver liksom gå och lägga mig efter en sån stund eftersom det blir så jäkla stressande. Jag och min son har en mycket lugnare stund när det bara är han och jag som äter.
I stort är vi överens om allt kring vår son, men det är väl tillvägagångssätt som krockar då och då. När det gäller tillvägagångssätt så tänker jag ta cred för att han äter och sover själv, där har mina idéer och idoghet verkligen funkat. Min fru bidrar med massa andra mindre praktiska och kanske mjuka saker. Som jag verkligen värdesätter och tror bidrar till att vår son har blivit så himla go som han blivit. Försöker ovan illustrera att det inte är en uppfostranskonflikt, utan detta är något annat.
Känner någon igen sig i detta? Är det en stereotyp pappa-grej att känna?.
Tacksam för svar för jag har inte lyckats googla fram något.