Jag håller med, är förhållandet med mannen inte på topp bör du lämna, för din sons skull. Han ska inte behöva må dåligt i sin hemmiljö.
Ni kanske ska prova på särboförhållande om du och mannen inte vill göra slut direkt? Då kan ni träffas enbart hans barnfria veckor och ni kan välja om han ska besöka er eller du honom.
Hur är relationen mellan din son och din sambo?
Min dotter bodde med sin pappa efter vår separation, när hon var nio år flyttade han ihop med en ny kvinna som hade två barn. Den nya kvinnan var korrekt men kall mot henne, hon prioriterade sina egna barn och tog alltid deras parti. Tyvärr var hennes pappa svag och försvarade inte henne. Hon kände sig ensam i familjen och började må dåligt. Jag anade att det inte stod rätt till men visste inte att min dotter hade det så jobbigt som det faktiskt var hemma, hon är blyg och tystlåten och dessutom lojal mot pappan så hon berättade inte. Hon började skära sig själv och utvecklade svår social fobi, när hon var 15 flyttade hon till mig och sedan dess har vi haft en lång svår väg att få hennes liv tillbaka. Hon var nära att lyckas med ett självmordsförsök förra året. Hon kommer kanske att lida av psykisk ohälsa resten av sitt liv pga sin kärlekslösa barndom och jag ångrar bittert att jag inte gjorde mer för att rädda min dotter.
Din son har bara dig, du måste prioritera honom! Ta med småsyskonen och skapa en egen liten familj, huset får säljas, ni kommer att må så mycket bättre i en lägenhet där ni kan känna er trygga och han slipper bli kränkt. Du har ett stort ansvar som mamma att skydda din son, svik honom inte!
Min dotter bodde med sin pappa efter vår separation, när hon var nio år flyttade han ihop med en ny kvinna som hade två barn. Den nya kvinnan var korrekt men kall mot henne, hon prioriterade sina egna barn och tog alltid deras parti. Tyvärr var hennes pappa svag och försvarade inte henne. Hon kände sig ensam i familjen och började må dåligt. Jag anade att det inte stod rätt till men visste inte att min dotter hade det så jobbigt som det faktiskt var hemma, hon är blyg och tystlåten och dessutom lojal mot pappan så hon berättade inte. Hon började skära sig själv och utvecklade svår social fobi, när hon var 15 flyttade hon till mig och sedan dess har vi haft en lång svår väg att få hennes liv tillbaka. Hon var nära att lyckas med ett självmordsförsök förra året. Hon kommer kanske att lida av psykisk ohälsa resten av sitt liv pga sin kärlekslösa barndom och jag ångrar bittert att jag inte gjorde mer för att rädda min dotter.
Din son har bara dig, du måste prioritera honom! Ta med småsyskonen och skapa en egen liten familj, huset får säljas, ni kommer att må så mycket bättre i en lägenhet där ni kan känna er trygga och han slipper bli kränkt. Du har ett stort ansvar som mamma att skydda din son, svik honom inte!