Inlägg från: Februari12 |Visa alla inlägg
  • Februari12

    3 års helvete och det blir bara värre

    Varning för kanske något långt inlägg men känner mig så maktlös och uppgiven.

    Jag separerade från barnens pappa för över 3 år sedan. Vi har två barn. Vårt förhållande kantades redan då av fysisk som psykisk misshandel av honom. Han vägrade på något sätt engagera sig i barn, hushåll, hem. Det var jag som gjorde allt. Han ville göra det roliga i livet. Vi separerade på min uppmaning något han tog hårt och tryckte ned mig i skorna med riktigt elaka ord. Det blev en lång bodelning för han skulle ha rätt, hans vilja skulle styra, han satte kraven.

    Sedan dess var han nästintill dagligen skrivit elaka sms till mig och mail om hur vedervärdig jag är, hur han kräks av mig om jag är i närheten, att jag är alkoholist, har ätstörningar, har psykoser, äter morfintabletter, har vanföreställningar, är psykiskt störd, borde läggas in eller bara dö vilket vore bäst för alla. Han vägrar betala sin del av barnens kostnader. Vi har gemensam vårdnad och v.v. Han påstår jag är skyldig honom pengar men han kan inte redovisa något men skulden växer. Våra samarbetssamtal via kommunen havererade pga att han bara ältade gammalt så hon som ledde samtalen att han skulle gå hem och tänka hur han ville ha det, han ältade bara att jag var skyldig honom pengar men kunde som sagt inte redovisa något och vi nådde ingen överenskommelse. Jag har polisanmält honom för fysiskt som psykiskt våld men båda har lagts ned. Skolan har gjort dn orosanmälan för barnen såg när han slog mig men de kom fram till att han inte var mottaglig för någon insats. Han kommer hem till mig i bland och vägrar att gå. Då ska han ha något av mig som verkligen han inte ska ha. Men han har bestämt att så är det. Just bestämma ska han göra hela tiden. Lyder inte jag är jag ?lilla gumman, bara lyssna och lyd så blir det bra. Han säger även att han behandlar mig så som han har bestämt att jag förtjänas att behandlas. Och allt bara eskalerar. Hans språkbruk är vedervärdigt, han blir tunnelseende och bara spyr ut elaka ord om mig till mig. Han gjorde orosanmälan för att jag tog ett av barnen till läkare och till läkaren ringde han innan besöket och talade ned mig som person och mamma. Jag gjorde orosanmälan för jag ser hur barnen blir påverkade av hans språkbruk men åter såg inte socialen en uns möjlighet att sätta in en insats. Han vägrar ge mig barnens pass. Han tycker jag ska boka en resa sedan ska hab bestämma om jag får passen eller inte. Det har hänt 3 gånger. Han behåller barnens kläder för deras sportaktiviteter så att jag måste gå och köpa nya uppsättningar. Han hotar att om jag inte säger ja till att han ska åka med barnen utomlands i 2 v när jag hade planerat saker med barnen så kommer jag aldrig få chansen att åka utomlands med barnen. Tar jag inte vissa av hans dagar kommer jag inte så julen med barnen som nu är min tur. Det är nya regler, hot, kränkningar varje vecka. Allt ska vara på hans sätt, säger man emot så går raseriet och det stannar inte. Han är bitter och trots att han ett tag träffade en ny fortsatte hans elakheter. HJÄLP. Vad ska jag göra? Jag mår dåligt över allt detta, bli kallad saker. Han berättar för barnens kompisar föräldrar osanna saker om mig.

    Vad ska jag göra? Det finns ingen som kan prata honom till rätta. Han äger världen. Han vet bäst.

  • Svar på tråden 3 års helvete och det blir bara värre
  • Februari12
    Anonym skrev 2020-06-05 17:53:57 följande:

    Det kommer hon inte få när soc inte inser allvaret.


    Hur ska jag få dem att inse allvaret? De gör bara insatser om det drabbar barnen. Jag gör ju allt för att skydda dem så de inte drabbas
  • Februari12
    Anonym skrev 2020-06-05 17:54:35 följande:

    Försök att dokumentera allt han gör, spela in, filma om det går.

    Spara allt som bevis.


    Allt finns i skrift. Det som är bra men det är mycket..:
  • Februari12
    Anonym (kk) skrev 2020-06-06 08:05:23 följande:

    Det kan vara jobbigt att separera från en man från en annan kultur märker man..


    Han är inte från en annan kultur. ?Svensk? sedan många generationer tillbaka
  • Februari12
    Februari12 skrev 2020-06-06 10:06:10 följande:

    Han är inte från en annan kultur. ?Svensk? sedan många generationer tillbaka


    Vi pratar tack och lov inte med varandra. Allt sker skriftligt och därmed har jag hela hans tunnelseende och narcissistiska beteende på pränt. Har gjort polisanmälan men det kommer antagligen inte leda någonstans då han måste vara ?grövre? eller hänga ut mig offentligt. Men alla hot, där om jag inte gör som han säger möts av raseri deluxe. Då blir det direkt personliga påhopp, lögner, anklagelser om mig som person.

    Hur mycket krävs för ensam vårdnad för han samarbetar inte om det inte är på hans villkor, han vill inte heller gå i samarbetssamtal för han vill inte sitta i samma rum som mig, han vägrar ge mig barnens pass, han håller på saker som är barnens tills han får sin vilja igenom. Det tillsammans med alla elaka ord jag nästan får dagligen om mig
  • Februari12
    Anonym (C) skrev 2020-06-06 10:57:44 följande:

    En sån människa behöver att någon i den andra änden lider, hugger tillbaka, kryper inför honom osv osv.

    Du måste försöka kapa din känslomässiga del till situationen, behandla honom som om han är tinnitus, en irriterande del av livet som du inte kan göra något åt. Lättare sagt än gjort, jag vet. Lyckas du så kommer hans beteende eskalera till en början, men håller du dig kall och gå vidare med livet så kommer det bli bättre.

    En sån person känner in på detaljnivå att han har dig i sitt grepp, även om det på ytan verkar som att du struntar i honom.

    Gå till psykolog eller så och ta hjälp med att börja distansera dig från situationen (känslomässigt)


    Tusen tack för bra råd. Jag försöker så mycket det går att distansera mig men det blir svårt när han hela tiden kommer med nya regler, hot om saker, håller på barnens saker. Jag går inte i konflikt med honom och ju trevligare jag är desto argare blir han. Jag har även gått vidare i mitt liv och är sambo och förlovad med en ny man.
  • Februari12
    Anonym (C) skrev 2020-06-06 14:20:51 följande:

    Det är bra, då har du gjort halva sträckan, gått vidare med livet på det ytliga planet! Ja som sagt, så fort han märker att han tappar greppet om dig, att du är trevlig osv, så blir det ännu mer intensivt. Men han vet att vad du än gör eller säger så är du kvar i hans våld. Jobba med att förlåta honom för att han beter sig så bara för att han inte vet bättre, han har det inte i sig. Med det sagt så betyder inte det att du accepterar vad som helst, men kan du hitta en gnutta förlåtelse eller till och med empati för mannen eftersom han uppenbarligen inte mår bra, så kommer det att hjälpa dig att sluta ta det på så stort allvar känslomässigt.

    Hans födoämne är din smärta, rädsla, ditt förakt. Så vad du gör spelar mindre roll, det är vad du känner som är viktigt!

    Läs eller lyssna på ljudbok; Lev livet fullt ut , av eckhart tolle, även om jag inte köper allt i boken så finns väldigt mycket bra där att hämta, den har hjälpt mig mycket.

    Inse att du inte kan ändra situationen, det du har makt över är dig själv, börja där så kommer det att lösa sig.


    Jag vet att allt sitter hos mig. Jag försöker i varenda svar tänka att han är bara dum i huvudet, att så fungerar inte en normal person. För han vill bara förminska mig hela tiden, han ska styra i allt, i allt. Han är lömsk och har ett socialt yttre som gör att ingen ifrågasätter honom. Men under ytan är det helt annorlunda. Det är en narcissist deluxe.

    Jag lever mitt liv och det är det som han är avundsjuk på. Får från vänner, även hans gamla, att jag ser så lycklig ut, att jag har hittat rätt i livet. Och det har jag, men han ska hela tiden söka konflikt i exakt allt, komma med nya regler. Även hans pappa har gett sig in i det och kallar mig det mesta, kallar mig lögnare men kan inte bevisa något bara retoriken: ?du vet att du har ljugit. Om du inte vet vad du har ljugit om så finns det flera lögner?. Han påstår även att jag är avundsjuk på mitt ex. Absolut inte, tror det är tvärtom och det är det som triggar allt.

    Dock kan jag inte förlåta honom. Han är en pitbull som bara skäller och skäller. Som sårar barnen, som använder dem i sin maktkamp mot mig.

    Även om han hittar en ny kärlek så är han likadan. Han skriker mot mig med all förakt. Måste vara jobbigt att må så.

    Älskar jämförelsen med Tinnitus!
Svar på tråden 3 års helvete och det blir bara värre