3 års helvete och det blir bara värre

Varning för kanske något långt inlägg men känner mig så maktlös och uppgiven.

Jag separerade från barnens pappa för över 3 år sedan. Vi har två barn. Vårt förhållande kantades redan då av fysisk som psykisk misshandel av honom. Han vägrade på något sätt engagera sig i barn, hushåll, hem. Det var jag som gjorde allt. Han ville göra det roliga i livet. Vi separerade på min uppmaning något han tog hårt och tryckte ned mig i skorna med riktigt elaka ord. Det blev en lång bodelning för han skulle ha rätt, hans vilja skulle styra, han satte kraven.

Sedan dess var han nästintill dagligen skrivit elaka sms till mig och mail om hur vedervärdig jag är, hur han kräks av mig om jag är i närheten, att jag är alkoholist, har ätstörningar, har psykoser, äter morfintabletter, har vanföreställningar, är psykiskt störd, borde läggas in eller bara dö vilket vore bäst för alla. Han vägrar betala sin del av barnens kostnader. Vi har gemensam vårdnad och v.v. Han påstår jag är skyldig honom pengar men han kan inte redovisa något men skulden växer. Våra samarbetssamtal via kommunen havererade pga att han bara ältade gammalt så hon som ledde samtalen att han skulle gå hem och tänka hur han ville ha det, han ältade bara att jag var skyldig honom pengar men kunde som sagt inte redovisa något och vi nådde ingen överenskommelse. Jag har polisanmält honom för fysiskt som psykiskt våld men båda har lagts ned. Skolan har gjort dn orosanmälan för barnen såg när han slog mig men de kom fram till att han inte var mottaglig för någon insats. Han kommer hem till mig i bland och vägrar att gå. Då ska han ha något av mig som verkligen han inte ska ha. Men han har bestämt att så är det. Just bestämma ska han göra hela tiden. Lyder inte jag är jag ?lilla gumman, bara lyssna och lyd så blir det bra. Han säger även att han behandlar mig så som han har bestämt att jag förtjänas att behandlas. Och allt bara eskalerar. Hans språkbruk är vedervärdigt, han blir tunnelseende och bara spyr ut elaka ord om mig till mig. Han gjorde orosanmälan för att jag tog ett av barnen till läkare och till läkaren ringde han innan besöket och talade ned mig som person och mamma. Jag gjorde orosanmälan för jag ser hur barnen blir påverkade av hans språkbruk men åter såg inte socialen en uns möjlighet att sätta in en insats. Han vägrar ge mig barnens pass. Han tycker jag ska boka en resa sedan ska hab bestämma om jag får passen eller inte. Det har hänt 3 gånger. Han behåller barnens kläder för deras sportaktiviteter så att jag måste gå och köpa nya uppsättningar. Han hotar att om jag inte säger ja till att han ska åka med barnen utomlands i 2 v när jag hade planerat saker med barnen så kommer jag aldrig få chansen att åka utomlands med barnen. Tar jag inte vissa av hans dagar kommer jag inte så julen med barnen som nu är min tur. Det är nya regler, hot, kränkningar varje vecka. Allt ska vara på hans sätt, säger man emot så går raseriet och det stannar inte. Han är bitter och trots att han ett tag träffade en ny fortsatte hans elakheter. HJÄLP. Vad ska jag göra? Jag mår dåligt över allt detta, bli kallad saker. Han berättar för barnens kompisar föräldrar osanna saker om mig.

Vad ska jag göra? Det finns ingen som kan prata honom till rätta. Han äger världen. Han vet bäst.