Tankar kring missfall...
Hej! Grattis!! Jag har vart i samma sits som dig, blev gravid i aug förra året med missfall i september. Var jättejobbigt och blev också helt uppslukad av alla trådar och allt som står på nätet.
Blev gravid igen med en mens emellan i okt och nu är jag i v. 33 med en jättesmidig graviditet bakom mig! Det kan gå vägen! :) Men det var de där allra första jobbiga veckorna fram till v. 13 när man var mer "säker". Vi var på tidigt UL i v. 6 och v. 8 och även om v. 6 är väldigt tidigt så var det det bästa jag sett när jag såg att han (som jag vet nu) hade ett litet hjärta som pickade och att det faktiskt var något där. Så hur du lägger upp med ultraljud tycker jag du gör som du vill även om det känns tidigt för det är så skönt att komma iväg med några ULbilder med en liten böna på där du inte riktigt kan se vad något är men något är det ju iaf :) Och du får känna lättnad ett tag.
Oron från för MF satt påriktigt kvar hos mig till v. 25 typ så vet bara att det är ok om det skulle vara så. Den enda jag pratade med det om ordentligt var min sambo för ingen annan riktigt fattade känded det som, men nu är vi ju här med en pojke som väntas komma om 7 v. Tänk också på att alla starta symptom du kanske känner eller så kan försvinna en vecka. För mig var det ont i brösten och illamående som försvann i v. 9/10 och paniken var stor! Men det är helt normalt så försök ha det i åtanke med.
Kommer ihåg att alla sa det "du väntar barn, inte missfall" och "njut av den här tiden bara" men det var såå svårt, jag kände mig dömd till MF trots bara ett i bagaget men var så rädd för ett till. Men det behöver alltså inte blir så :) Ett tips som vi köpte var en doppler, finns många och vi har en från Babysound. Vi hörde någ första ggn i v. 10/11 kanske ett hjärta men det är så skönt att ha haft den även när man kommit upp i veckorna lite som när man ska känna sparkar också och det har vart lite lugnt i magen, att bara lyssna lite och veta att allt är 100 procent där inne <3
Lycka till och grattis igen!! :)