• lillaärtan

    Tankar kring missfall...

    Hej!

    Jag och min sambo bestämde oss för att försöka bli gravida i april i år och det tog sig på första försöket. Lyckan blev dock kortvarig då det blev ett missfall i slutet på vecka 5. Dock kom ägglossningen två veckor senare. Vi bestämde oss för att försöka direkt igen och hade sex en gång kring ägglossning vilket ledde till att vi blev gravida igen, är nu i vecka 5 (4+5).

    Har googlat som en galning och läst i olika mf grupper på Facebook för att lugna min oro men det har tvärtom gjort mig livrädd.

    Innan vi blev gravida tänkte jag att risken för mf alltid finns men att man kan drabbas en gång och sen är det ?klart?. Ju mer jag läser desto fler ser jag som drabbas upprepade gånger och blir bara mer och mer rädd.

    Tänkte från början att det är ett bra tecken att vi blivit gravida med en gång, perfect match men ju mer jag läser desto mer rädd blir jag att inte ens det stämmer.

    Finns det någon som kan komma med en solskenshistoria eller bara dela med sig av sina erfarenheter eller tankar?

    Har bokat tid för vul i vecka 8 (7+3) för att se så att det förhoppningsvis finns ett litet hjärta där inne. Står inte ut med att vara ovetandes.

    Hjärnan går på högvarv och kan inte slappna av.

  • Svar på tråden Tankar kring missfall...
  • Anonym (S)
    lillaärtan skrev 2020-06-04 07:27:46 följande:

    Hej!

    Jag och min sambo bestämde oss för att försöka bli gravida i april i år och det tog sig på första försöket. Lyckan blev dock kortvarig då det blev ett missfall i slutet på vecka 5. Dock kom ägglossningen två veckor senare. Vi bestämde oss för att försöka direkt igen och hade sex en gång kring ägglossning vilket ledde till att vi blev gravida igen, är nu i vecka 5 (4+5).

    Har googlat som en galning och läst i olika mf grupper på Facebook för att lugna min oro men det har tvärtom gjort mig livrädd.

    Innan vi blev gravida tänkte jag att risken för mf alltid finns men att man kan drabbas en gång och sen är det ?klart?. Ju mer jag läser desto fler ser jag som drabbas upprepade gånger och blir bara mer och mer rädd.

    Tänkte från början att det är ett bra tecken att vi blivit gravida med en gång, perfect match men ju mer jag läser desto mer rädd blir jag att inte ens det stämmer.

    Finns det någon som kan komma med en solskenshistoria eller bara dela med sig av sina erfarenheter eller tankar?

    Har bokat tid för vul i vecka 8 (7+3) för att se så att det förhoppningsvis finns ett litet hjärta där inne. Står inte ut med att vara ovetandes.

    Hjärnan går på högvarv och kan inte slappna av.


    Jag har också alltid varit rädd för missfall. Innan första barnet hade jag 2 missfall. Innan andra barnet hade jag 1 missfall. Efter tredje barnet har jag haft två missfall - är tidigt gravid igen nu... Så en tröst är kanske ändå att det oftast blir barn ändå, trots missfall.

    En sak om tidiga UL dock - bättre att boka i vecka 8+något, inte 7+något. Har du sett ett pickande hjärta i vecka 8+ är det över 98 % säkert att det går vägen, inte alls samma säkerhetsmarginal efter ultraljud i 7+ (det handlar väl om saker som utvecklas fram till 8+).

    Så jag skulle råda dig att flytta ultraljudet några dagar! Jag har själv bokat till 8+3 denna gång (och ungefär samma tid med de tidigare tre barnen).

    Grattis till graviditeten!
  • lillaärtan
    Anonym (S) skrev 2020-06-04 07:44:07 följande:

    Jag har också alltid varit rädd för missfall. Innan första barnet hade jag 2 missfall. Innan andra barnet hade jag 1 missfall. Efter tredje barnet har jag haft två missfall - är tidigt gravid igen nu... Så en tröst är kanske ändå att det oftast blir barn ändå, trots missfall.

    En sak om tidiga UL dock - bättre att boka i vecka 8+något, inte 7+något. Har du sett ett pickande hjärta i vecka 8+ är det över 98 % säkert att det går vägen, inte alls samma säkerhetsmarginal efter ultraljud i 7+ (det handlar väl om saker som utvecklas fram till 8+).

    Så jag skulle råda dig att flytta ultraljudet några dagar! Jag har själv bokat till 8+3 denna gång (och ungefär samma tid med de tidigare tre barnen).

    Grattis till graviditeten!


    Tack för ditt svar! Det är verkligen en tröst att höra! Ju mer negativt jag läser desto mer tänker jag att det är något fel på mig osv så att höra att det går bra också lugnar mig!

    Oj det visste jag inte! Mycket jag inte vet :) Ska göra det!

    Tack så mycket och grattis till dig!
  • Anonym (S)

    En annan sak, skröna eller inte, är att om man är extremt illamående minskar missfallsrisken. Så får du riktigt illamående så försök njuta mellan spyorna

  • lillaärtan
    Anonym (S) skrev 2020-06-04 08:21:25 följande:

    En annan sak, skröna eller inte, är att om man är extremt illamående minskar missfallsrisken. Så får du riktigt illamående så försök njuta mellan spyorna


    Haha det har jag också läst! Har börjat må lite lite illa igår men vet inte om det är inbillning! Går och väntar på illamåendet och alla spyor är så välkomna så :)
  • barntokiggg

    Hej! Grattis!! Jag har vart i samma sits som dig, blev gravid i aug förra året med missfall i september. Var jättejobbigt och blev också helt uppslukad av alla trådar och allt som står på nätet.

    Blev gravid igen med en mens emellan i okt och nu är jag i v. 33 med en jättesmidig graviditet bakom mig! Det kan gå vägen! :) Men det var de där allra första jobbiga veckorna fram till v. 13 när man var mer "säker". Vi var på tidigt UL i v. 6 och v. 8 och även om v. 6 är väldigt tidigt så var det det bästa jag sett när jag såg att han (som jag vet nu) hade ett litet hjärta som pickade och att det faktiskt var något där. Så hur du lägger upp med ultraljud tycker jag du gör som du vill även om det känns tidigt för det är så skönt att komma iväg med några ULbilder med en liten böna på där du inte riktigt kan se vad något är men något är det ju iaf :) Och du får känna lättnad ett tag.

    Oron från för MF satt påriktigt kvar hos mig till v. 25 typ så vet bara att det är ok om det skulle vara så. Den enda jag pratade med det om ordentligt var min sambo för ingen annan riktigt fattade känded det som, men nu är vi ju här med en pojke som väntas komma om 7 v. Tänk också på att alla starta symptom du kanske känner eller så kan försvinna en vecka. För mig var det ont i brösten och illamående som försvann i v. 9/10 och paniken var stor! Men det är helt normalt så försök ha det i åtanke med.

    Kommer ihåg att alla sa det "du väntar barn, inte missfall" och "njut av den här tiden bara" men det var såå svårt, jag kände mig dömd till MF trots bara ett i bagaget men var så rädd för ett till. Men det behöver alltså inte blir så :) Ett tips som vi köpte var en doppler, finns många och vi har en från Babysound. Vi hörde någ första ggn i v. 10/11 kanske ett hjärta men det är så skönt att ha haft den även när man kommit upp i veckorna lite som när man ska känna sparkar också och det har vart lite lugnt i magen, att bara lyssna lite och veta att allt är 100 procent där inne <3

    Lycka till och grattis igen!! :)

  • lillaärtan
    barntokiggg skrev 2020-06-04 08:37:54 följande:

    Hej! Grattis!! Jag har vart i samma sits som dig, blev gravid i aug förra året med missfall i september. Var jättejobbigt och blev också helt uppslukad av alla trådar och allt som står på nätet.

    Blev gravid igen med en mens emellan i okt och nu är jag i v. 33 med en jättesmidig graviditet bakom mig! Det kan gå vägen! :) Men det var de där allra första jobbiga veckorna fram till v. 13 när man var mer "säker". Vi var på tidigt UL i v. 6 och v. 8 och även om v. 6 är väldigt tidigt så var det det bästa jag sett när jag såg att han (som jag vet nu) hade ett litet hjärta som pickade och att det faktiskt var något där. Så hur du lägger upp med ultraljud tycker jag du gör som du vill även om det känns tidigt för det är så skönt att komma iväg med några ULbilder med en liten böna på där du inte riktigt kan se vad något är men något är det ju iaf :) Och du får känna lättnad ett tag.

    Oron från för MF satt påriktigt kvar hos mig till v. 25 typ så vet bara att det är ok om det skulle vara så. Den enda jag pratade med det om ordentligt var min sambo för ingen annan riktigt fattade känded det som, men nu är vi ju här med en pojke som väntas komma om 7 v. Tänk också på att alla starta symptom du kanske känner eller så kan försvinna en vecka. För mig var det ont i brösten och illamående som försvann i v. 9/10 och paniken var stor! Men det är helt normalt så försök ha det i åtanke med.

    Kommer ihåg att alla sa det "du väntar barn, inte missfall" och "njut av den här tiden bara" men det var såå svårt, jag kände mig dömd till MF trots bara ett i bagaget men var så rädd för ett till. Men det behöver alltså inte blir så :) Ett tips som vi köpte var en doppler, finns många och vi har en från Babysound. Vi hörde någ första ggn i v. 10/11 kanske ett hjärta men det är så skönt att ha haft den även när man kommit upp i veckorna lite som när man ska känna sparkar också och det har vart lite lugnt i magen, att bara lyssna lite och veta att allt är 100 procent där inne <3

    Lycka till och grattis igen!! :)


    Tack så mycket och stort grattis till dig med! :)

    Skönt att höra att du kunde se något redan i v.6, ser så mycket fram emot ultraljudet känns som att jag håller andan till jag varit där och förhoppningsvis ser ett litet hjärta och liv, ber till högre makter flera gånger om dagen om att det ska gå vägen. Känns som jag är manisk men är bara så himla himla rädd!

    Det kan jag också förstå och tänka mig, kommer garanterat vara likadan är redan nu inställd på att jag inte ens kommer våga berätta för mina vänner före vecka 18 passerat, känns så långt borta men orkar inte heller berätta och höra glädjerop om det sen går dåligt. 

    Jag har inte haft några symptom knappt, har molvärk nästan som mensvärk plus sjukt svullen mage och så ingen mens. Började må lite lätt illa igår men inget mer än så än. Går bara och väntar på att alla symtom ska kicka in så att jag också kan slappna av i det då det känns som att en frisk och levande graviditet "ska" ha många symtom... 

    Åh vad häftigt! Ska absolut införskaffa en sån!!

    Tack så mycket för att du delat med dig, det lugnar <3
  • barntokiggg
    lillaärtan skrev 2020-06-04 09:20:08 följande:

    Tack så mycket och stort grattis till dig med! :)

    Skönt att höra att du kunde se något redan i v.6, ser så mycket fram emot ultraljudet känns som att jag håller andan till jag varit där och förhoppningsvis ser ett litet hjärta och liv, ber till högre makter flera gånger om dagen om att det ska gå vägen. Känns som jag är manisk men är bara så himla himla rädd!

    Det kan jag också förstå och tänka mig, kommer garanterat vara likadan är redan nu inställd på att jag inte ens kommer våga berätta för mina vänner före vecka 18 passerat, känns så långt borta men orkar inte heller berätta och höra glädjerop om det sen går dåligt. 

    Jag har inte haft några symptom knappt, har molvärk nästan som mensvärk plus sjukt svullen mage och så ingen mens. Började må lite lätt illa igår men inget mer än så än. Går bara och väntar på att alla symtom ska kicka in så att jag också kan slappna av i det då det känns som att en frisk och levande graviditet "ska" ha många symtom... 

    Åh vad häftigt! Ska absolut införskaffa en sån!!

    Tack så mycket för att du delat med dig, det lugnar <3


    Kul att man kan lugna lite :) Jag vet precis hur du känner med att be till högre makter X antal ggr om dagen haha. Hoppas på de bästa nyheterna för dig när du har UL för det är så skönt!!

    Om du vill prata vidare med någon som vart i samma sits kan vi antingen skriva lite på messenger eller något, OM du vill såklart så kan du alltid skriva till mig på meddelanden ditt namn eller så om du har fb så kan jag söka upp dig och skriva till dig.
  • lillaärtan
    barntokiggg skrev 2020-06-04 12:13:45 följande:

    Kul att man kan lugna lite :) Jag vet precis hur du känner med att be till högre makter X antal ggr om dagen haha. Hoppas på de bästa nyheterna för dig när du har UL för det är så skönt!!

    Om du vill prata vidare med någon som vart i samma sits kan vi antingen skriva lite på messenger eller något, OM du vill såklart så kan du alltid skriva till mig på meddelanden ditt namn eller så om du har fb så kan jag söka upp dig och skriva till dig.


    Haha ja känns som jag blivit tokig men kan inte låta bli :)! Tack snälla!

    Det vill jag gärna, skickar meddelande med namn nu :)
Svar på tråden Tankar kring missfall...