• Ninto

    Hyperaktivt barn (en vecka gammalt)

    Mitt barn är en vecka gammalt. När han är hungrig så "pickar" han med huvudet och är helt galen tills han får mat. Han vrider och vänder på huvudet och får inte ro

    Inatt skrek han i en timma i streck utan att tröstas av varken mat eller blöjbyte eller något annat. Vad kan man göra åt sånt här?

    Han andas också snabbt ofta.

  • Svar på tråden Hyperaktivt barn (en vecka gammalt)
  • Elsis

    Se också till att bebisen äter ordentligt och inte hela tiden somnar strax. Väck i så fall genom att tex kittla under fötter eller i händer, eller pausa och byt blöja. Prova också att ta av eller på kläder så att hen är lagom varm. Känn efter i nacken så att det känns lagom.

  • Kia761 2
    Ninto skrev 2020-06-02 12:43:22 följande:

    Vad menar du? Det är väl vanligt att barn skriker utan anledning? Vi matade och bytte blöja och vaggade och gjorde allt vi kunde men inget hjälpte. Hur ska då alla bara veta hur en nyfödd fungerar om ingenting man gör hjälper? Du känns som ett troll.


    Nä, det inget troll, bara en erfaren förälder . Barn skriker för att dom vill ha uppmärksamhet av något slag. Är det inte mat, blöja eller att den har något ont nånstans så är det närhet. Ingen raketforskning, att vara nära sin mamma är det enda enda naturliga en så liten bebis vet om.
  • Mortiscia80
    Ninto skrev 2020-06-02 09:41:37 följande:

    Mitt barn är en vecka gammalt. När han är hungrig så "pickar" han med huvudet och är helt galen tills han får mat. Han vrider och vänder på huvudet och får inte ro

    Inatt skrek han i en timma i streck utan att tröstas av varken mat eller blöjbyte eller något annat. Vad kan man göra åt sånt här?

    Han andas också snabbt ofta.


    Klart han blir galen om han inte får mat - amma!

    Ibland är barn otröstliga, fortsätt vara nära tills han lugnar sig, även om det tar en timme, eller mer. Sätt i hörselproppar så länge. Prova att sjunga för honom, massera magen väldigt försiktigt om det är magont, lägg hud mot hud är viktigt.

    Små barn andas snabbt och har väldigt snabb puls. Däremot ska det inte vara hyperventilering. Googla så ser du vad som är normalt per minut, är det märkbart snabbare än så vore det bra att ringa en läkarapp och fråga.
  • Litorina

    Det låter som en alldeles vanlig liten bebis. Du har inte lärt känna ditt barn än. Allt är så nytt. Med tiden kommer du lättare att förstå vad barnet vill (fast jag förstår inte alltid min nioåring heller!). Små bebisar pickar och vrider sådär för att visa att de är hungriga - och du har ju också förstått det! :)

    Skriker gör de också. En timme är inte helt ovanligt. Man kan fundera över om barnet är lagom varmt. Vissa barn vill gosa jättemycket hud mot hud, andra har det lite tjorvigt i magen.

    Att amma hjälper ibland om barnet har lite magknip.

    Vi gick ibland ut med bebisen när hon skrek utan att vi visste varför. Det lugnade ibland - förmodligen om hon var för varm.

  • Solblomma30

    Hej! Så bra att du frågar här när du undrar över något, tycker att du verkar vara en bra mamma som söker info och råd! Förstår inte riktigt den lite hårda tonen här i tråden med tanke på att du bara ställer frågor, och är en helt nybliven mamma. Det är verkligen inte lätt att veta vad som är normalt bebisbeteende när man inte har erfarenhet.

    Ni kanske inte har haft hembesök från BVC än, men som några andra har sagt så är det bara att ringa dem närsomhelst. De svarar mer än gärna på alla frågor man har.

    Och det behöver väl inte sägas igen, men att bebisar beter sig på ett sätt som för en vuxen utan erfarenhet kan verka som lite hysteriskt när de vill äta är helt normalt. Det är för att se till att de får mat. Ett överlevnadsbeteende. Det är normalt att bebisar vill äta jätteofta, och man kan inte mata dem för mycket. Så om bebisen verkar vilja äta var femte minut så ge honom bröstet/flaskan. Det är det lättaste sättet att hålla en nyfödd lugn (och även äldre bebisar). Sen är det också normalt att en bebis skriker i en timme, tyvärr. Oftast kommer det kvällstid, och en del kallar det kvällsmissnöje. Man får testa allt, som ni har gjort, mata, byta blöja, bära, gunga i famnen.

    Mitt bästa tips är att (när man har sett till att bebisen har fått mat och ny blöja) sitta på en pilatesboll med bebisen i famnen, mot bröstet, och gunga/studsa försiktigt upp och ned. Det har lugnat även den argaste bebis här hemma.

    Stort lycka till! Det låter som att du har en helt normal bebis därhemma :)

  • Fosse
    Solblomma30 skrev 2020-06-03 08:48:38 följande:

    Hej! Så bra att du frågar här när du undrar över något, tycker att du verkar vara en bra mamma som söker info och råd! Förstår inte riktigt den lite hårda tonen här i tråden med tanke på att du bara ställer frågor, och är en helt nybliven mamma. Det är verkligen inte lätt att veta vad som är normalt bebisbeteende när man inte har erfarenhet.

    Ni kanske inte har haft hembesök från BVC än, men som några andra har sagt så är det bara att ringa dem närsomhelst. De svarar mer än gärna på alla frågor man har.

    Och det behöver väl inte sägas igen, men att bebisar beter sig på ett sätt som för en vuxen utan erfarenhet kan verka som lite hysteriskt när de vill äta är helt normalt. Det är för att se till att de får mat. Ett överlevnadsbeteende. Det är normalt att bebisar vill äta jätteofta, och man kan inte mata dem för mycket. Så om bebisen verkar vilja äta var femte minut så ge honom bröstet/flaskan. Det är det lättaste sättet att hålla en nyfödd lugn (och även äldre bebisar). Sen är det också normalt att en bebis skriker i en timme, tyvärr. Oftast kommer det kvällstid, och en del kallar det kvällsmissnöje. Man får testa allt, som ni har gjort, mata, byta blöja, bära, gunga i famnen.

    Mitt bästa tips är att (när man har sett till att bebisen har fått mat och ny blöja) sitta på en pilatesboll med bebisen i famnen, mot bröstet, och gunga/studsa försiktigt upp och ned. Det har lugnat även den argaste bebis här hemma.

    Stort lycka till! Det låter som att du har en helt normal bebis därhemma :)


    Tycker inte det är en hård ton. Den enda som uppvisat ett olämpligt beteende är TS som ropade "troll", ingen annan.

    Och om man ska vara helt ärlig så är det inte alls normalt att inte förstå barns basala behov. Människan har knappast överlevt om en mamma inte hade en instinktivt förmåga att ta hand om sitt nyfödda barn.
  • Poppy75
    Fosse skrev 2020-06-03 09:09:40 följande:

    Tycker inte det är en hård ton. Den enda som uppvisat ett olämpligt beteende är TS som ropade "troll", ingen annan.

    Och om man ska vara helt ärlig så är det inte alls normalt att inte förstå barns basala behov. Människan har knappast överlevt om en mamma inte hade en instinktivt förmåga att ta hand om sitt nyfödda barn.


    Uppenbarligen så klarar TS av att ta hand om sitt nyfödda barn. Att man ställer frågor betyder inte att man inte kan ta hand om sin bebis. Det är helt normalt att vara orolig som nybliven mamma.

    Du har faktiskt en hård och dömande ton. De flesta nyblivna mammor är lite sköra och därför är det extra onödigt att låta hård. Vad är vitsen med det liksom?
  • Solblomma30
    Poppy75 skrev 2020-06-03 09:29:05 följande:

    Uppenbarligen så klarar TS av att ta hand om sitt nyfödda barn. Att man ställer frågor betyder inte att man inte kan ta hand om sin bebis. Det är helt normalt att vara orolig som nybliven mamma.

    Du har faktiskt en hård och dömande ton. De flesta nyblivna mammor är lite sköra och därför är det extra onödigt att låta hård. Vad är vitsen med det liksom?


    Jag håller verkligen med. Vi ska nog alla tänka på att TS födde sitt första barn för sju dagar sen. Minns ni hur sköra och osäkra ni var då? Jag var ett vrak när mitt första barn var en vecka gammal. Grät mycket och sov lite. Ammade konstant. Tyckte att livet var upp och ner. Jag hade ingen aning om hur man skulle ta hand om en bebis, och jag tyckte att det var väldigt svårt att läsa av signalerna från en nyfödd. Jag ställde frågor till allt och alla. Som TS verkar göra. Och det gick hur bra som helst med min förstfödda. Hon är en frisk, glad och stabil tjej.

    Och visst kan man om man inte har erfarenhet tycka att normalt spädbarnsbeteende är hyperaktivt! Små bebisar kan ju vara helt galna när de blir hungriga eller har ont i magen. Det är väl bara bra att TS är uppmärksam och undrar vad som är normalt eller ej!
  • Solblomma30
    Fosse skrev 2020-06-03 09:09:40 följande:

    Tycker inte det är en hård ton. Den enda som uppvisat ett olämpligt beteende är TS som ropade "troll", ingen annan.

    Och om man ska vara helt ärlig så är det inte alls normalt att inte förstå barns basala behov. Människan har knappast överlevt om en mamma inte hade en instinktivt förmåga att ta hand om sitt nyfödda barn.


    Tycker du inte att du har en hård ton? När du skriver att det inte alls är normalt att inte förstå barns basala behov? Förstod du alla signaler från ditt första barn? Jag har fyra barn och jag kan säga att jag fortfarande lär mig nya grejer varje dag, så åtminstone jag var inte fullärd förälder samma vecka som mitt första barn föddes! Och att ställa frågor är en del av den instinktiva förmågan att ta hand om ett barn. Om TS inte hade förmågan så hade hon struntat i att ställa frågor. Var snäll.
  • Litorina
    Fosse skrev 2020-06-03 09:09:40 följande:

    Tycker inte det är en hård ton. Den enda som uppvisat ett olämpligt beteende är TS som ropade "troll", ingen annan.

    Och om man ska vara helt ärlig så är det inte alls normalt att inte förstå barns basala behov. Människan har knappast överlevt om en mamma inte hade en instinktivt förmåga att ta hand om sitt nyfödda barn.


    Men TS har ju förstått sitt barns behov. Hon har tolkat hungersignalerna helt rätt och hon vyssjar och ordnar med alla de basala behoven för barnet när det skriker om natten. Och utöver det utnyttjar hon det som gjort människan så framgångsrik: att vi gör mer än följer instinkten - vi resonerar och tar emot hjälp av andra.
  • Mimosa86

    Låter fullt normalt.

    Tyvärr är bebisar inte rationella och känslorna kan svänga från 0 till 100 på en sekund. Mitt ena barn kunde skrika i timmar på natten i flera månader trots att vi gjorde allt rätt. Sen vände det tvärt. Sov hela nätter, sen vid 2 år kom oro på natten där hon nästan inte var kontaktbar. Alla bar ör olika och har olika närhetsbehov. Vissa barn är mer krävande. Men detta kan också skifta.

    Det kommer ta några månader innan ni kan börja sätta rutiner.

    Försök att inte oroa dig, det är läskigt när de är så små. Deras skrik kryper liksom under skinnet och man blir så orolig. Ge det någon månad och om det fortsätter så kolla med din bvc sköterska om hon kan ge lite handfasta tips

  • trollhona
    Ninto skrev 2020-06-02 09:41:37 följande:

    Mitt barn är en vecka gammalt. När han är hungrig så "pickar" han med huvudet och är helt galen tills han får mat. Han vrider och vänder på huvudet och får inte ro

    Inatt skrek han i en timma i streck utan att tröstas av varken mat eller blöjbyte eller något annat. Vad kan man göra åt sånt här?

    Han andas också snabbt ofta.


    Hej, ditt barn är inte hyperaktivt. Han är helt normal i sitt beteende.
    Ibland så kan barn vara hungriga och när de inte får mat "snabbt nog" så kommer de fortsätta skrika även fast de fr man för de har gått in i en sorts panik attack.
    Barns basala behov är hunger, trötthet, värme/kyla, obekvämt dvs kolla blöja eller byta kläder.

    Jag vet inte hur mycket hjälp du har omkring dig och det kan vara svårt att svara på ett barns behov 100% av tiden, men mitt tips till dig är att så fort du hör att barnet är hungrigt så försök amma. Även om du bara blir sittande med tutten i munnen på han efter 5 minuter så kan det hjälpa för det ger trygghet.
    Nyfödda barn gör ett speciellt ljud ifrån sig när de är hungriga, det låter som de säger NÄH, lyssna efter det ljudet och så fort du hör det ska du amma. Då får han mat innan han blir stressad och mindre risk för panik.

    Det där med att han skrek en timma, små barn gråter när de behöver ett behov uppfyllt. Så som sagt, även med mat kan det vara en panikreaktion. Sätt dig i ett helt mörkt rum med honom på bröstet så han hör dina hjärtslag. Inga lampor eller mobil eller liknande, bara ni två. Det brukar hjälpa.
  • pepsimax
    Solblomma30 skrev 2020-06-03 15:01:23 följande:
    Tycker du inte att du har en hård ton? När du skriver att det inte alls är normalt att inte förstå barns basala behov? Förstod du alla signaler från ditt första barn? Jag har fyra barn och jag kan säga att jag fortfarande lär mig nya grejer varje dag, så åtminstone jag var inte fullärd förälder samma vecka som mitt första barn föddes! Och att ställa frågor är en del av den instinktiva förmågan att ta hand om ett barn. Om TS inte hade förmågan så hade hon struntat i att ställa frågor. Var snäll.
    Håller med, barn är så väldigt olika också, jag kunde inte hantera saker på samma sätt med mitt andra barn som med det första. Vissa grundläggande saker är ju lika, men inte allt!

    Jag var i chocktillstånd första veckan med bebis och ensamstående, kändes inte som jag var mamma på riktigt, utan bara hade fått en bebis att ta hand om ett tag. 
  • pepsimax
    trollhona skrev 2020-06-04 22:05:15 följande:
    Hej, ditt barn är inte hyperaktivt. Han är helt normal i sitt beteende.
    Ibland så kan barn vara hungriga och när de inte får mat "snabbt nog" så kommer de fortsätta skrika även fast de fr man för de har gått in i en sorts panik attack.
    Barns basala behov är hunger, trötthet, värme/kyla, obekvämt dvs kolla blöja eller byta kläder.

    Jag vet inte hur mycket hjälp du har omkring dig och det kan vara svårt att svara på ett barns behov 100% av tiden, men mitt tips till dig är att så fort du hör att barnet är hungrigt så försök amma. Även om du bara blir sittande med tutten i munnen på han efter 5 minuter så kan det hjälpa för det ger trygghet.
    Nyfödda barn gör ett speciellt ljud ifrån sig när de är hungriga, det låter som de säger NÄH, lyssna efter det ljudet och så fort du hör det ska du amma. Då får han mat innan han blir stressad och mindre risk för panik.

    Det där med att han skrek en timma, små barn gråter när de behöver ett behov uppfyllt. Så som sagt, även med mat kan det vara en panikreaktion. Sätt dig i ett helt mörkt rum med honom på bröstet så han hör dina hjärtslag. Inga lampor eller mobil eller liknande, bara ni två. Det brukar hjälpa.
    För mig var det amma hela tiden egentligen. Vet inte om det beror på att mina barn var särskilt hungriga, men jag minns första månaderna som jag ammade hela tiden. Och att amma hjälpte mot det mesta, utom den kolik som båda fick.
  • Solblomma30
    pepsimax skrev 2020-06-04 22:22:49 följande:

    Håller med, barn är så väldigt olika också, jag kunde inte hantera saker på samma sätt med mitt andra barn som med det första. Vissa grundläggande saker är ju lika, men inte allt!

    Jag var i chocktillstånd första veckan med bebis och ensamstående, kändes inte som jag var mamma på riktigt, utan bara hade fått en bebis att ta hand om ett tag. 


    Ja, precis, att vara i nån form av chocktillstånd första veckan efter förlossning är väl normalstatus för de flesta förstföderskor!? Jag minns att jag kände det som att någon hade sagt till mig att jag skulle jobba som hjärnkirurg, utan utbildning :) Jag var skräckslagen! Men det gick hur bra som helst. Och jag håller helt med, det ena barnet är inte det andra likt. Man lär sig så mycket nytt för varje barn man får.

    Det gör förresten så ont i mig att det ofta blir sån hätsk stämning på Familjeliv. Där människor i en utsatt situation (nyförlösta osv) ska bli påhoppade av människor som helt utan kött på benen påstår att de är dåliga föräldrar. Vad får man ut av det? Det finns så mycket ondska i världen alltså. Föräldrar och mammor borde värna om varandra och vilja hjälpa andra som är i en sits där man själv nyligen var. Mer kärlek på onlineforum alltså!
  • Litorina
    Solblomma30 skrev 2020-06-04 22:43:43 följande:

    Ja, precis, att vara i nån form av chocktillstånd första veckan efter förlossning är väl normalstatus för de flesta förstföderskor!? Jag minns att jag kände det som att någon hade sagt till mig att jag skulle jobba som hjärnkirurg, utan utbildning :) Jag var skräckslagen! Men det gick hur bra som helst. Och jag håller helt med, det ena barnet är inte det andra likt. Man lär sig så mycket nytt för varje barn man får.

    Det gör förresten så ont i mig att det ofta blir sån hätsk stämning på Familjeliv. Där människor i en utsatt situation (nyförlösta osv) ska bli påhoppade av människor som helt utan kött på benen påstår att de är dåliga föräldrar. Vad får man ut av det? Det finns så mycket ondska i världen alltså. Föräldrar och mammor borde värna om varandra och vilja hjälpa andra som är i en sits där man själv nyligen var. Mer kärlek på onlineforum alltså!


    Tummen upp för det!
Svar på tråden Hyperaktivt barn (en vecka gammalt)