Hade en vän som var enda barnet och hon kände ingen längtan.Men jag förstår att det känns när andra pratar om sina syskon.Har du fler släktingar som du kan ha fin kontakt med?Om du själv vill bilda familj en dag,då kanske du vill att ditt barn har syskon?Tänk på att alla står inte närä sina syskon,och att vänner väljer man själv.
Du tittar på på dom syskonen som umgås som vuxna och kusinerna tillsammans .Det är underbart när det är så.Men verkligheten är inte alltid så.Jag har ett syskon och vi har barn i samma ålder.För min besvikelse så umgås vi tyvärr inte ofta.Allt är inte som det verkar.
För att jag har märkt att blod är tjockare än vatten. Ofta när man får familj och barn, glider man ifrån varandra. Men har man syskon har man mer "naturliga" skäl som gör att man håller kontakten. Man träffas liksom varje jul tex, samma människor och traditioner.
Har vänner med barn som umgås både helger och övriga högtider, barnen är jämngamla. Jag liksom "faller bort" då för familjen brukar väga tyngst. Sen är jag såklart medveten om att alla inte har det så. Har en annan vän som tyckte såå synd om mig för att jag inte hade syskon, hon kommenterade det ofta..Idag tror jag inte ens hon firar högtider med sitt syskon utan de är alltid med mannen familj...
Du har rätt, finns inget annat jag kan göra. Men det gör ont i mammaghärtat när hon frågar varför vi inte har nån släkt /familj att umgås med.
Ja precis och det är väl därför jag alltid drömt om en stor familj med många barn.
Men har tyvärr "bara" ett barn. Vilket inte är självvalt då jag inte lever med pappan längre och det blev bara ett barn.