Enda barnet i familjen känner mig så ensam
Jag undrar om det finns någon som jag där ute som känner sig ensam för att de inte har syskon? Är snart 30 år och känslan av att vara det enda barnet i familjen gör så otroligt ont, som att något konstant fattas mig. Älskar mina föräldrar över allt, men kommer inte över denna sorg att jag aldrig kommer att dela ett syskonskap. Har gått i terapi för detta, men har inte hjälpt mycket. Återgår till att hamna i sorg. Känner mig så avundsjuk på alla som har syskon, till och med på min man. Han har en yngre bror och makens ögon lyser verkligen när han pratar om honom och är med honom. Blir avundsjuk och känner att magen knyts bara om någon nämner sin bror/syster. Skulle så gärna vilja prata med någon som känner igen sig i dessa känslor.