Enda barnet i familjen känner mig så ensam

Håller med Ylva.

Absolut att man kan önska att man hade ett syskon, men sådant får man inte välja själv och du måste acceptera det, att du inte har något syskon. Precis som hon säger så är inte alla syskonrelationen så bra som du tror. Vissa är jättenära sina syskon, vissa pratar ibland och vissa är inte nära alls.

Jag (tjej) har en 13 år äldre bror. Vi har aldrig bråkat eller något, men vi hörs endast på födelsedagar och träffas väldigt sällan och när vi väl träffas så umgås vi aldrig på tu man hand. Jag känner knappt min bror och han känner knappt mig. Jag står närmare mina vänner och min låtsaspappa än min bror. Min storebror flyttade hemifrån när jag fortfarande var ett barn och sedan dess har vi inte haft mycket kontakt. Jag har ofta känt mig som ett ensambarn, trots att jag har en bror.

Det mesta handlar om hur man är som person samt uppväxt, inte nödvändigtvis om man är syskon eller ej. Även om du nu hade haft ett syskon eller fler så är det inte alls säkert att du hade haft en nära relation till dessa.

Du måste också sluta jämföra din situation med andras situationer. Bara för att din man har ett syskon så innebär det inte att han är en lyckligare människa för det.

Det låter inte sunt att detta påverkar ditt liv såhär pass mycket. Vad ska du göra åt att du inte har syskon? Det går inte att ändra på och det måste du acceptera. Det finns mycket värre saker att drabbas av här i livet än att inte ha syskon. Istället kan du fokusera på andra relationer i livet. Uppskatta de relationer du faktiskt har, såsom relationer till din man och eventuella vänner, familj.