Partner som lägger sig i ens klädsel..

Det är svårt att förklara, skrev för typ 2-3 dagar sedan i tråden att det kan handla om heder men inte att det är hederskultur/förtryck som vissa andra nämnt. Dvs hans åsikter väger mer än släktens, vi har inte detta synsätt att släkten/gruppen är viktigare. Men han har ibland sagt att det handlar om hans heder, men återigen, inte så som ni tror. Svårt att förklara.

Ja men det är delvis mitt fel eftersom jag från början tillät honom istället för att sätta stopp. Avskyr bråk så har väldigt många gånger bara bitit ihop för att inte göra situationen värre, och alla gånger vi bråkat så är det alltid jag som går och ber om ursäkt även fast jag ibland tycker det är han som gjort fel. Bara för att undvika bråk. Så som sagt, mitt fel också.

Jag har inte sagt exakt så innan utan något liknande men brukar få ett nonchalant svar tillbaka som typ "Det är inte mitt fel att du föddes som kvinna". Diskussionen brukar ta stopp där då han oftast är omöjlig att diskutera med.

Men ska tänka på det när det gäller andra situationer där jag tycker att han är lite orättvis, kanske funkar bättre då. Tack.

Vill tacka er alla som kommit med råd och tips, och jag har bestämt mig för att ta till mig det flera har föreslagit. Ska ta på mig som jag gjort tidigare och som jag anser är täckande nog, och bara gå ut. Imorgon.

Orkar inte med tjafset mer, blev bråk idag också när jag var ute och köpt en ny byxa som jag inte ens tycker är speciellt fin utan köpte för hans skull, och så börjar han ändå klaga på den och såklart börjar sedan föreläsningen om hur kvinnor är och att kvinnor verkar sakna hjärna. Så trött på tjatet. Så som sagt, tack till er alla som kommenterat, så får jag se hur det blir imorgon.

Ni förstår inte att det inte handlar om någon hederskultur, sexistisk kultur absolut. Men inte heder.

När ni ändå tagit upp Fadime så vet ni ju att hennes pappa tillslut gick med på att tillåta henne vara tillsammans/gifta sig med hennes svensk-iranske pojkvän, men släkten höll inte med och satte stopp. Pappan hade ingen chans mot dem ändå för det är så det funkar i en hederskultur. Individen har ingen betydelse, gruppen däremot har.

Det är INTE så hos oss.

Vi är faktiskt inte ens speciellt kulturella av oss då båda tycker att det finns så mycket skit som inte är bra. Allmänt men även saker som rör kvinnor. T.ex ville jag för några år sedan göra en tatuering som jag inte fick göra först, men efter övertalning gick det bra trots att det är tabu i vår kultur. Men varken jag eller mannen bryr oss eftersom det vi tycker är viktigare. Vi skiter totalt i vad andra tycker.

Allt handlar om min mans värderingar och åsikter, som delvis präglats av vår kultur såklart men återigen ingen hederskultur. Släkten/gruppen betyder ingenting för oss.

Han har flera i sin släkt som gjort och gör saker som är riktigt tabu men alla snackar med dem ändå som vanligt, i värsta fall kan någon familj välja att inte prata med dem mer men oftast är allt som vanligt även om man anser att det de gjort är jättefel.

Så jag tycker verkligen ni är för hårda mot min man just nu. Ni kan faktiskt inte förvänta er att man ska assimileras helt och hållet till svenska värderingar, även om integration är viktigt. Det bästa är väl att kunna välja från båda kulturer.

Han tycker att jag "klär mig som en hora" trots att jag klär mig täckande. Han gillar inte att mina former syns men har ju rumpa och bröst så det går inte att se platt ut även om jag bär långa kläder.

Skulle jag ens ta på mig mjukisbyxor så måste jag ha en lång kofta över och inte ens då skulle det vara okej utan blir tjafs och får höra det ena och det andra.

Vet ju att detta inte är normalt i de flesta förhållandena men måste ändå finnas par som haft dessa problem och kunnat hitta en lösning ihop, eller att kvinnan t.ex löst det på ett sätt. Jag vet inte. Vet bara att jag inte tänker lämna iallafall och vill helst bara slippa dessa diskussioner dag in och dag ut.

Att du "fick"/inte fick säger allt. De flesta av oss hade inte behövt komma på tanken att be om lov.

Du skriver att din man anser att jag är en hora man inte ska lyssna på. Du skriver att han slagit dig och är rädd att han slår dig igen. Det har varit olagligt i långt över 100 år. Det du beskriver är alla tecken på att du befinner dig i en normaliseringsprocess som gör att du inte ser hur illa han behandlar dig. Som kan göra att din dotter far illa.

Så jo, det är värderingar som spelar roll. Som kränker mänskliga rättigheter. Värderingar jag inte tycker borde finnas nånstans, för övrigt.

Nej, ni behöver inte helt bete er som etniska svenskar. Traditioner osv, kunde inte bry mig mindre. Men lagar, respekt för medmänniskor och mänskliga rättigheter ska följas.

Är han likadan mot er dotter?

Ja men här måste jag få tillåtelse först, så det funkar.

Angående slaget så har ni hängt upp er på det, borde inte ens nämnt det för det är inte så stort egentligen. Inte okej att använda våld mot sin partner såklart men det handlade inte om att jag försökte gå ut eller så. Skrek honom i ansiktet och fick ett lagom lätt/hårt slag/dunk i ryggen. Var nog otydlig tidigare, inte så att han misshandlade mig. Och som sagt, han är dessutom emot när män misshandlar sina fruar.

Minns dessutom inte att jag skrivit att jag är rädd för att han ska slå, har blivit slagen under hela min uppväxt så ett slag här eller där är ingen big deal (det är en big deal men menar att det inte är något som skrämmer mig). Dock tolererar jag ändå inte misshandel i förhållande då det är fel.