Särbo pga ”bonuslivet”

Jag är inte så förtjust i dagens bonusfamiljer, skulle själv aldrig stå ut om upplägget är (som många verkar ha det) att barn kommer och lever som VIP-gäster med ?all inclusive? 24/7. Och i två veckor i stöten? Aldrig i livet! Är det på det där viset så borde varannan vecka vara ett bättre upplägg så att alla parter får tid att andas ut....iallafall om din partner vill behålla dig i hushållet?

Jag skulle nog börja vädra lite synpunkter till min partner först innan jag packar väskan och drar. Alla ska trivas och alla parter mår bra av att kunna diskutera och ha högt i tak.

Men men, min åsikt är nog lite annorlunda än många andras. Känns det bra med att vara särbo och hålla dig undan i två veckor så kör på det.

Zarch

Tue 12 May 2020 10:24

#65

Anonym (singelpappa) skrev 2020-05-12 08:09:07 följande:

Om du läser lite längre upp så ser du att jag rekommenderar särboskap. Jag har inga planer på att flytta ihop med någon ny kvinna, med eller utan barn.

Att två vuxna väljer att flytta ihop är ett gemensamt beslut. Vuxna är fria att göra som dom vill, dom kan absolut välja att vara särbo före sambo.

Det är bra att du inser dina tillkortakommanden. Män som har pli på sina ungar kan faktiskt parera barn och partner samtidigt.

Nu kan det låta som att jag pikar dig, tvärtom så tycker jag att det är bra att du kommit till denna insikt själv. Man ska inte ta in en ny partner i sitt liv om man förväntar sig att denne knappt ska existera dom veckor som barnen är på plats.

Zarch

Tue 12 May 2020 13:00

#80

Anonym (Maja) skrev 2020-05-12 12:05:01 följande:

Vad innebär "pli på sina ungar"?

Det handlar inte om fysisk eller psykisk barnaga om du nu trodde det.

Handlar iof inte bara om bonusfamiljer men har oerhört svårt för flata föräldrar. Jag är tyvärr lite gammaldags på så vis, jag är en utav dom som inte tycker att det är gulligt när föräldrar inte (försöker iallafall) korrigera dåligt beteende.

Zarch

Tue 12 May 2020 21:58

#89

Anonym (singelpappa) skrev 2020-05-12 11:47:06 följande:

Jag har ingen aning vilka mina tillkortakommanden är angående den biten. Mitt liv fungerar bra nu, mina barn och jag trivs med tillvaron. Det är för värdefullt för att riskera.

Dessutom kan ju hon också har barn som tycker det är jobbigt att bli påtvingad en ny vuxen i tillvaron.

Många trådar på FL handlar ju om hur olycklig bonusmamman är för att livet inte blev vad de trodde. Föräldern och den nya partnern kan ju vara ansvarsfulla och gemensamt komma överens om att inte flytta ihop.

Varför slösa bort sitt liv på en tillvaro där man ska ångest inför varannan vecka? Det smittar av sig och jag tror även att föräldern och barnen känner av ångesten. Så till slut har alla ångest över barnveckan. Barnen kanske har ångest även över veckan med den biologiska mamman och hennes nya kille.

Nej, andra får gärna krångla med sådan. Mina barn är viktigast för mig, såklart. Och jag förväntar mig att singelmammor med barn känner precis likadant.

Tycker att det är jättebra att du har kommit till den insikten. Då prioriterar du barnen fullt ut och det är att ta ansvar, det kritiserar väl ingen egentligen? Däremot får ju vissa karlar (och kvinnor med) skärpa sig som tar in en ny partner i hushållet bara för att dom är för snåla för att anlita nanny.se.

Men samtidigt kan ju ämnet diskuteras rätt länge. Jag är snart 30 plus något o är skilsmässobarn på 90-talet likaså nästan hälften av mina vänner. Vi klarade oss då trots att mamma och pappa träffade nya partners, ingen bar runt oss i bärstol och matade en med vindruvor på samma sätt som det verkar vara idag. Är det något dagens föräldrar gör rätt? Definitivt. Men kan man chilla ner något och börja se lite tillbaks på hur det var förr? Kanske lite kan jag tycka men det är min åsikt.

Ska inte uttala mig, jag var nog för nyfiken på omvärlden istället på vad mamma och pappa pysslade med så har nog svårt att sätta mig in i dagens besatthet vid att vilja vara 100 % dedikerad mina föräldrar eller dom till mig.

Zarch

Tue 12 May 2020 22:16

#90

Anonym (Maja) skrev 2020-05-12 13:01:27 följande:

Kan du specificera vad dåligt beteende är? Det lär ju skilja väldigt mycket vad som klassas in som det.

Det kan jag inte specificera. Jag kan aldrig tala för allmänheten men jag har egna triggers och egen personlig åsikt.

Ålder på barn kan vi börja med för den är mest relevant. Står din tvååring och skriker över att din uppmärksamhet inte är riktad mot denne så är det lite gulligt men det är smått äckligt när tonåringar gör samma sak i sociala sammanhang. Den förstnämnda kan man utåt sett försöka korrigera på den nivån som passar för småbarn men den sistnämnda vill jag personligen skendränka i toan.

Nu var jag elak, men jag bryr mig nog inte så mycket om det är ungar inom bonus eller kärnfamiljer. Jag fullkomligt avskyr när ungar är ouppfostrade. Att dejta en förälder som helt kör en låt gå uppfostran är inte min grej helt enkelt.

Zarch

Fri 15 May 2020 11:08

#126

Anonym (XXX) skrev 2020-05-15 09:12:09 följande:

Man måste ju inte ha så bråttom. Det kan vara lite romantiskt när unga, barnfria människor blir förälskade vid första ögonkastet, och bestämmer sig för att flytta ihop nästan genast. Men när man har barn att ansvara för, så får man inte göra så! Jag tycker så himla synd om alla ungar som tvingas ihop med styvföräldrar och styvsyskon som de inte har valt. De har ingen trygghet ens i sina egna hem.

Har det nyförälskade paret dessutom köpt en bostad, så befinner de sig just nu t.ex. i en situation där bostadspriserna faller. D.v.s. de kommer att förlora massa pengar om de säljer huset för att separera. Vilket gör att man kanske måste stanna även om man VET att barnen inte mår bra i konstellationen.

Mycket bättre om var och en har kvar sitt eget boende, och inte sätter sig i en sådan situation från början.

Det där ansvaret ligger väl ändå på föräldern ifråga?

Sedan kan jag tycka att man ska sluta generalisera så himla mycket. Känns lite som att ?bittra frånskilda mammors klubb? håller klubbmöte där dom vill klubba igenom regler som att exen bör omyndigförklaras, och det ska per automatik tas för givet att alla barn behöver klamra sig fast i kängurupungen fram tills den dagen dom flyttar hemifrån. Att kvinnor gärna litar på sitt eget omdöme och träffar hon en ny snubbe så är han en helt gudomlig tillgång för henne och barnen, samtidigt så vill hon hålla i taktpinnen och gott gärna ser att ex-mannen inte träffar någon....och gör han det så får den nya gärna hålla sig borta när barnen är på plats.

Men jag vet inte, jag kanske blir likadan om jag separerar från mina barns pappa?! Eller nej, han är ingen relationsjunkie så jag skulle nog lita på hans omdöme där.

Särbo pga ”bonuslivet”

INNEHÅLL