Särbo pga ”bonuslivet”

Varför går man in i ett barnfamiljs liv? Från början? När man vet hur man funkar? Det spelar ingen roll hur kär och galen man är - det är ingen ursäkt. 

man kanske inte vet om hur jobbigt det kan vara förens man verkligen är där??  Man kanske inte går bra ihop med barnen pga olika anledningar. Killens ex kanske är förjävlig. Man kanske har olika syn på vad som är okej/barnuppfostran etc. 

Flytta och bli särbo skulle jag säga å se hur det känns. Eller lyft problemet med mannen om det tex handlar om uppfostran av barnen. Om det är något du inte tycker är okej etc. Kommunicera. Såklart om det bara är "allmänt" jobbigt utan specifik direkt anledning än att barn är jobbiga så är ju saken som den är och isåfall är särboliv ett bättre alternativ :) 

Jag drog. Jag orkade inte med hur dränerande det var. Den veckan han hade sina barn var det som om jag inte existerade. Jag skulle bara passa upp och underhålla hans barn. Jag var som en obetald och ouppskattad barnvakt till hans två ouppfostrade barn. Så efter 1,5 lämnade jag honom och flyttade till eget och jag är SÅ tacksam över att jag inte stannade. Nu kan jag äntligen få leva igen! Jag valde att inte bli särbo då jag i sådana fall hade behövt leva som särbo i minst 14 år till då den yngsta var 4 år. Det kunde jag inte gå med på då jag någon gång också vill skaffa familj, vilket jag inte vill göra när man bor särbo.

=)

Jag förstår. 

Då säger jag såhär, va tillsammans bo särbo. 

Jag är inte så förtjust i dagens bonusfamiljer, skulle själv aldrig stå ut om upplägget är (som många verkar ha det) att barn kommer och lever som VIP-gäster med ?all inclusive? 24/7. Och i två veckor i stöten? Aldrig i livet! Är det på det där viset så borde varannan vecka vara ett bättre upplägg så att alla parter får tid att andas ut....iallafall om din partner vill behålla dig i hushållet?

Jag skulle nog börja vädra lite synpunkter till min partner först innan jag packar väskan och drar. Alla ska trivas och alla parter mår bra av att kunna diskutera och ha högt i tak.

Men men, min åsikt är nog lite annorlunda än många andras. Känns det bra med att vara särbo och hålla dig undan i två veckor så kör på det.

Låter som ett bra plan.

Det är mer än möjligt att även bonusen tycker att det är sjukt utslitande, dränerande och tröttsamt att bo med dig , så alla ska må bättre om ni är särbo.

Det är bara dumt att plåga sig själv och bonusen och envisas att bo ihop för varje pris.

Varför flyttar man ihop om man inte sett så sånt fungerar först? Om man inte vet om man går ihop med barnen, hur exet är, hur man ser på uppfostran har man flyttat ihop för tidigt. 

Jag förstår dig. Har tack och fuckning lov bara hans yngsta unge här varannan helg så jag står faktiskt ut. Ungen är bedrövlig och förfärligt jobbig.

Han har dock ett annat barn från ett annat förhållande som bor hos oss på heltid och det barnet älskar jag som mitt egna.

Ibland skulle jag tro att det är en helt annan sak å träffa barnen lite då och då än att bo med dom. Samma som att vara särbo med någon som säkert fungerar men när man väl flyttar ihop kommer helheten in- något som kanske inte alltid är så angenämnt. Innan har man bara fått guldkanten på tillvaron. Bor man med varandra på heltid kommer surdegarna också. Precis samma som med mig och min sambo. Verkligen helt annat när man bor ihop på heltid å man kan lära känna varandra på ett helt annat plan som är omöjligt när man bara träffas ibland 

Mycket klokt att bli särbo