Behålla eller inte?

För mig låter det som att du innerst inne vet vad du vill. Tidigare ville du ha fler barn, men nu vill du inte det. Och det är ju så livet är. Det är inget konstigare än att man vid en tidpunkt inte vill ha barn, och sen vill man det något eller några år senare. Så var det för mig. Jag blev gravid innan jag ville bli mamma, och gjorde då abort. Det var helt rätt beslut känner jag nu 12 år senare. Några år efter aborten var jag redo för barn och när jag blev gravid igen kändes det på ett helt annat sätt än då jag blev oplanerat gravid. Det hade säkert löst sig om jag hade valt att behålla barnet första gången jag blev gravid, men omständigheterna blev bättre när jag själv fick bestämma.

Jag fick nyligen ett sista, mycket önskat och planerat barn. Jag är 37 år. Det är jättehärligt, men samtidigt är det mycket jobb med bebisen och de andra barnen. Det finns ingen tid för mig och mannen själva, ingen möjlighet till träning, restaurangbesök, bio, spontanitet eller hobbies. Noll egentid. Vi somnar med barnen vid nattning och vaknar när de vaknar på morgonen. Man längtar mest efter sömn och tystnad ;)

Om man längtar starkt efter vuxenliv så är en bebis inte den bästa idén kanske. Vårt näst yngsta barn är tre år och även hon sinkar vuxenlivet fortfarande. Så det tar några år innan man kan njuta av att vara vuxen igen efter att man får ett barn, och det vet du ju. Några vänner har fått barn samtidigt som oss nu, men många andra vänner har börjat komma ur småbarnslivet lite grann och det blir lite besvärligt i umgänget där när vi är i så olika faser. Vi springer runt efter småbarn och vaggar bebis medan de sitter lugnt och dricker vin och pratar med varandra.

Ge dig själv två veckor att fundera? Det är ingen brådska med tanke på att du är så tidigt ute än. Hoppas att du kan komma till en bra lösning! Bestämmer du dig för att behålla så kommer du nog snart att glömma det negativa, det brukar ju bli så :)