Barn innan fast jobb - ekonomi

Alltså jag hör ju till dem som tycker att det är oansvarigt att inte ha de bästa förutsättningarna man kan innan. Det är ändå en sak som man faktiskt kan bestämma själv när man är i din sits. Man kan välja att vänta ett halvår.
Ett halvår gör förmodligen ingen skillnad i slutänden gällande själva barnet men kan göra väldigt stor skillnad på föräldrapenningen.
Pengar är inte allt. Men just när man kan välja lite själv, varför inte vänta lite lite till?  Så att man inte behöver få lägsta fp-nivån, inte behöver vända på slantarna.
Sen kan vad som helst hända, och blir man oplanerat gravid så har man såklart inte samma möjligheter men OM man nu kan.

För mig var det superviktigt att ha ett jobb som jag trivdes med och kunde tänka mig att komma tillbaka till efter föräldraledigheten. Vårt första barn är fött det år vi skulle fylla 26, det var lagom för oss. Då hade vi pluggat och fixat fasta jobb båda två.

Du har rätt i att man aldrig någonsin har allt på plats. Börjar man resonera så, så ska man bara åka på den resan, och bara köpa den där större bilen, och sen hinna fira den och den födelsedagen, hinna göra den renoveringen osv. Sen går åren och man är 35 och får svårt att bli gravid...
Det är inte det jag menar. Och ett barn lider inte av att bo i lägenhet. Vi bodde i en bostadsrättstvåa när barnet föddes. När han var 1,5 år köpte vi större eftersom han sov hos oss och hade sina leksaker i en plastback i vardagsrummet. Mer space än så behövde inte han förrän han började bli äldre och då flyttade vi.

Saken är att du kanske går ledig med dålig föräldrapenning, du har inte dagar som kan skydda din SGI om du vill jobba deltid, vad som helst kan hända med din partner och hans jobb, och samtidigt som ni ska in i förskolejungeln och börja lägga vardagspussel så vill ni ha resurser över så att ni kan köpa större boende? Det är just där jag absolut inte ville hamna. Jag ville INTE att ekonomi skulle vara en issue de första åren utan där ville jag ha trygghet. Men alla är vi olika.

Håller helt med dig här.
Sen kan man lägga till delar som jag inte tror att någon tagit upp här. Men om jag inte läst fel så utbildar sig ts till lärare.
Om ts tänker sig att arbeta på en kommun så innebär det förmåner när man är föräldraledig. Man får motsvarande 10% i tillägg. MEN inom kommun så krävs att man varit anställd 365 dagar i en följd. Nu verkar ts vara beredd på att få klart lägre föräldrapenning och partnern verkar ha en stabil inkomst. Men det är ju inte främst han som ska vara ledig. Och föräldrapenningtillägget är en väldigt bra bonus.

Sen vill jag lägga till att vad som helst verkligen kan hända. Jag och min man (ja vi är gifta idag) blev ihop i tonåren och fick vårt första barn det året vi skulle fylla 26. Allt var så bra mellan oss och vi längtade båda efter barn. Men sen fick vi en extremt tuff start på föräldraskapet efter en jobbig förlossning och förlossningsdepression (har jag insett i efterhand). Vi tappade kommunikationen helt, jag mådde skit och strax innan barnet skulle fylla ett separerade vi. Våra nära och kära förstod ingenting. Knappt vi heller. Men vi hade båda bra ekonomi så det gick att lösa. Sen tog det ett halvår innan vi lyckades lösa det här och såhär i efterhand så har det gjort oss starkare. Men det hade lika gärna kunnat gå åt andra hållet. Vårt äldsta barn är tonåring nu så detta är många år sen men som sagt, saker händer och då vill man inte stå där...

Det stämmer. Har man ferietjänst så tjänar man in feriedagar som täcker sommarlovet. Jobbar man ett helt läsår så är sommaren betald så att då behöver man såklart inte ta ut fp samtidigt.

Jag kan ha helt fel här men jag personligen, som gravid, hade hellre haft jobb som lärare än på ett korttidsboende. Tänker både fysiskt och psykiskt. Och att det är ganska bra om man kommer ut i arbetslivet och får praktisk tillämpning inom sin utbildning rätt så snart. Annars blir det ju så att du tar examen, jobbar på korttis, är f-ledig 1-1,5 år. Vore det inte smartare att jobba som lärare efter examen?