Gränslösa ex o styvbarn!

Man håller inte på med vv-boende när man är 18-19 år heller. Äldre tonåringar kommer och går som de vill, dock inte på det där gränslösa sättet. Och styvdottern är inte tonåring, hon är vuxen. Hon borde naturligtvis flytta hemifrån, särskilt om det finns ekonomi till det. Samt försörja sig själv. Och vilken vuxen kvinna dyker upp och vill hoppa i badtunnan med sin pappa och styvmamma? Låter helt sjukt.

Låt dottern behålla nyckeln ett tag till. Installera larm så snart hon åkt till mamman nästa gång men vänta med att sätta upp larmdekalerna. Wolla! Nästa gång exet går in med nyckeln när ni inte är hemma får hon ett tjutande larm i örat och larmuttryckning/Securitas på sig. Oj, vad pinsamt det blir för henne. Sedan har ni bevis/vittne och kan polisanmäla henne.

Jag får bilden av en oerhört osjälvständig ung kvinna. Pluggar hon? Har hon vänner? Skulle hon, rent praktiskt, kunna klara sig själv ifall föräldrarna plötsligt inte fanns där längre?

Jag tänker att dottern behöver hjälp! Det blir nog bara sämre om hon bor hemma hos mamma. Mamman verkar också behöva hjälp, och det här kanske pappan faktiskt borde dra i, när det har lugnat ner sig lite.

Han hjälper inte dottern genom att bara säga att hon inte får bo hos er längre. Ja fattar att det är en bra lösning för nu, men i längden behöver hon bli en vuxen människa, jobba, flytta till eget. 

Att hon har pengar har jag förstått, och jag argumenterar absolut inte för att hon ska få flytta in hos er igen. Men jag undrar om hon vet hon hur man gör när man lever ett vuxenliv? Det kanske inte är en egen lägenhet hon ska ha utan ett stödboende?

Fattar inte hur du stått ut. Ni har ju varit tre i erat äktenskap..

Hon har säkert någon form av diagnos och verkar sakna eget driv som en avvikande faktor. Men oavsett så är hon på pappret att hon är vuxen nu. Även om hon behöver viss stöttning så behöver hon nog ta tag i det själv och självmant ta tag i att få sig själv utredd. Nu bor hon där hon är skriven dessutom. Det är klart att det går att föreslå för henne vart hon ska vända sig att få stöttning i att klara sig själv m.m men hon behöver väl vara med på det eftersom hon är myndig. Att få henne omyndigförklarad är väl inget man gör bara sådär heller? Hon står inte på bar backe och så länge hon inte behöver ta tag i sina svårigheter så kommer det fortsätta vara så att hon kan vara en bääääbis. Spelar ju ingen roll vad ts man försöker göra när dottern är myndig, bor hos sin mamma och kan där bli behandlad som ett barn. Jag känner personer som bor hemma och saknar driv och föräldrarna gör sina barn en björntjänst i att låta det bara vara och hoppas på att deras barn ska ändra på sig. Jag tror att dessa föräldrar gjort barnen en björntjänst hela deras liv och inte velat se de avvikelser som barnet har. Är inte första gången som föräldrar blundar för att deras barn har svårigheter. Eftersom barnen inte får den stöttning de behöver för att hantera sina svårigheter så har de inte de verktyg de behöver när de väl är vuxna. Då blir det upp till dem själva att söka den hjälp de inte fått som barn och saknar de det drivet så blir det väl ännu svårare, tänker jag. Är svårt när viljan inte finns där, men vem vill göra sådant som man har väldigt svårt för om man inte absolut måste? Och jag tycker du ts gör helt rätt att få en skön tillvaro hemma. Och det verkar inte som det funnits mycket av är gränssättning eller krav som kan hjälpa den här tjejen att ta tag i sina svårigheter och det är bra att ni nu sätter dessa gränser hemma hos er.

Jag har några i min bekantskapskrets som har varit lite sådär som du beskriver. Lite svårt att växa upp och ta eget ansvar, släppa sina föräldrar, beter sig lite som barn, har lite svårt att förstå eller ta gränser, svårigheter att hålla i pengar, lite manipulativa, överdriver, använder i bland känslomässig utpressning som att säga att man ska ta livet av sig och så, allt för att få sin vilja fram, slippa ta konsekvenser och få uppmärksamhet. Dessa personer vet ofta precis vilka knappar de ska trycka på för att komma åt ens svaga punkter och kunna fortsätta med sitt beteende. Det kan säkert finnas någon psykisk störning i grunden. Ibland är det bara att sätta hårt mot hårt som gäller. Men det brukar vara väldigt svårt för närstående eftersom barnen vet exakt vilka skuldkänslor de kan frambringa för att slippa ändra på sig. De kan bli så arga att de inte vill ha med en att göra över huvud taget kan vara riktigt elaka, försöker skuldbelägga och så vidare och sedan kommer de krypandes när de behöver något och då är de så snälla och lovar en massa saker. Så får man jätte mycket drama när man säger nej. Säger man ja så blir de så glada och lovar en ännu mer, det blir någon slags emetionell belöning eller bestraffning. Antingen är man en hemsk människa som vill en allt ont eller så är man den snälla som endast fortsätter vara det så länge som utpressaren får som hen vill, det är så min uppfattning hur vissa kan vara.

Håller med, detta handlar inte bara om en bortskämd ung vuxen. Det är uppenbart att något inte står rätt till. TS har kanske inte insett det för att hon har haft fullt upp med sina egna barn samt mest uppfattat styvdottern som bortklemad och söndercurlad. Det kan förstås ha bidragit, men detta handlar om något mer. Dock är det ju inte ts ansvar, det är flickans föräldrar som har svikit henne genom att inte sätta gränser samt inte sett till att hon fått hjälp.

Det är också vanligt att personer med autistiska drag utvecklar ångest samt har dålig empatisk förmåga, precis som du skriver att hon har. Detta ofta ihop med just med bristande initiativförmåga och socialt avvikande beteende. De är sällan medvetet elaka, deras svårigheter ska inte förväxlas med antisocial personlighetsstörning eller dylikt, även om de kan ha antisociala drag. En del är utagerande, särskilt om de inte har fått rätt hjälp och stöd. Andra är lugna och snälla, men socialt avvikande.

Vänta, va? Ville hon vara med under er bröllopsnatt?!