Anonym (. 3) skrev 2020-07-16 11:06:05 följande:
Jag jobbar i kommunal omsorg.
Här och av det jag hör av kollegor i grannkommuner och det jag läser av andra i samma yrke i landet är:
Vi SKRIKER och BRÅKAR efter riktig och vettig skyddsutrustning.
Det är INTE en fråga om att personalen ska undervisas och mästras utan det som måste ske är att man LYSSNAR på oss!
För som i min kommun får vi ETT munskydd tilldelat oss. per DAG!
Det enda munskyddet ska alltså användas hos samtliga vårdtagare!
Ja, du läste rätt....
Sen ska vi spara på handskar, tossor och förkläden, dvs ALL skyddsutrustning.
Vet du hur man ser till att det sparas på den?
Man låser in den!
Japp, du läste rätt även nu.
Sen portionerar man ut skydden lite dag per dag.
Det slutar inte här.
Handsprit är dyrt så förutom att spara på det så ersätts det med TRÄSPRIT och SPOLARVÄTSKA!
Japp. Du kan läsa en gång till men det är sant även denna horribla gång.
Så vad händer?
Personalen försöker till slut att skydda sig själva om inte annat. De handlar egna munskydd, egen handsprit osv. Inriktningen är nu inte att skydda andra utan sig själv.
Och då man kommer in till en vårdtagare struntar man i träspriten och spolarvätska och FÖRHOPPNINGSVIS har man egen handsprit kvar. De flesta struntar helt i det utan sätter på sig ett par handskar direkt. Sen används samma handskar under hela tiden hos vårdtagaren. Jag tror att du fattar vad det gör med all möjlig smittspridning. Toabesök innan frukost, sen lite medicin och så måste man klappa katten osv.
Jo, jag har försökt få tag på chefer. De har gått under jorden.
Jag har kontaktat kommunledning och förvaltning. De har också gått under jorden eftersom "de blir så utskällda".
Nu sitter jag och filar på en anmälan till arbetsmiljöverket samt en beskrivande berättelse att skicka till media.
Har ni fler förslag på vart jag kan vända mig?
För när allt kommer till kritan spelar inget någon som helst roll det ni sitter och diskuterar i tråden eftersom man på kommunnivå gör det allra bästa för att ha ihjäl människor.
Nåja... jag är inte förvånad. Och jag tror inte att situationen är bättre i något annat land. Det är en sak vad man skulle vilja ha, och en annan vad samhället har råd med. Vi har i Sverige en hel del välfärdssaker, som andra länder inte har. Och med tanke på det tycker jag inte att det är så konstigt, att det inte finns pengar kvar i såna här situationer då. Inte bra, men helt förståeligt.