Pope Joan II skrev 2021-01-15 16:54:05 följande:
Javisst, men vare sig de som skriver de inläggen eller du håller på som klyban gör. Det gör för övrigt inte jag heller. Jag svarar inte på allt klyban skriver, jag svarar inte på allt klyban skriver till någon annan, jag framhärdar inte om/när jag missförstått och jag upprepar mig inte in absurdum. Jag kan absolut fortsätta att svara i en tråd jag blivit ombedd att lämna av en person som undanber sig mina inlägg men jag håller inte på med det över hundratals sidor i mängder av trådar i fler år.
Jag har inget utbyte av klyban, men till och med det påstår den påstridiga typen sig veta bättre än jag om. Han påstår att jag har utbyte av honom och hans inlägg - det är väl fullständigt solklart att det retar och provocerar mig när det är så uppåt väggarna fel. Du stör dig på, i sammanhanget, ganska få inlägg av (det påstådda) trenicket, men du tänker dig samtidigt att jag ska ha tålamod med klyban som är överallt hela tiden och skriver exakt samma sak. Han hamnar dessutom i exakt samma situationer med andra människor i alla trådar han är aktiv i, också sådana jag själv enbart läser och antingen inte alls svarar i eller som jag slutar svara i när han dyker upp.
Vi tänker så olika.
Jag kan bli sårad, ledsen eller förbannad om jag känner mig missförstådd av någon jag har respekt för. Det skulle säkert kunna gälla även här på FL - men de oftast anonyma nick som har för vana att kalla mig nazist eller stenkastande vänsterextremist eller tvångsintagen pundare ser jag på med största möjliga löje.
Jag utgår från att vare sig du, klyban eller pyssel egentligen har något intresse av att upprätthålla konflikten.
Vi bodde på landet för ett antal år sen, kom inflyttande med vår katt mitt in i grannkattens revir. Jävlar vad stryk vår katt fick, men hon gav sig inte trots att de alltid slutade med att hon blev uppjagad i ett träd och tyvärr var hon suverän på att klättra uppåt, men usel på att förstå hur man tar sig ner.
Efter ungefär ett år såg jag genom fönstret katterna gå emot varandra på vår tomt. "Inte nu igen", tänkte jag - men grannkatten gick bara fram till vår katt, rullade runt på rygg sträckte på sig och visade sig sårbar. Så gick han därifrån - ungefär som att han sagt: Nu orkar jag inte längre. Vi skiter i det här.
Katterna blev aldrig vänner, men de klarade av att leva inom samma revir och till och med mötas utan att det hände något.