FiaW skrev 2021-01-14 08:49:52 följande:
Grattis NurseMom!
Tyckte det var ett bra tips, Utvandraren2. Oavsett om man är förstagångsföderska eller omföderska så är det bra att bli påmind om att när det är som mest outhärdligt och man håller på att få panik så är det oftast inte jättelångt kvar till krystvärkarna. Det ska jag påminna mig själv om när det blir dags. Jag upplevde smärtan som en 10:a ett tag innan det var dags att krysta, men bara som en 3:a när jag väl fick vara med och påverka vid krystvärkarna. Jag var tvättad och lagd på sidan för att få EDA jag ch precis när narkosläkaren skulle lägga bedövningen fick hon ett akut-fall hon behöver springa till. Sen låg jag så ensam med sambon i över 3 timmar, med den värsta smärtan, och väntade på att någon skulle komma in till mig. När Bm väl kom tillbaka var min son på väg ut och hon vrålade ?vänta på mig!? Inte helt lätt att bromsa i det läget. Så det var långt ifrån en ideal upplevelse med sina 29 timmar, hoppas på bättre denna gången. Alltså har jag ingen erfarenhet av EDA och vi får se hur jag väljer (och kan) göra denna gången.
Lycka till ni som också väntar vilken dag som :)
Men hur klarade du att ligga ner i tre timmar i det skedet?! När jag var 5-6 cm öppen var det inte längre möjligt att ligga/sitta i värkarna. Stod i gåstolen i värkarna och halvsatt på sängkanten däremellan. Samma på första förlossningen. Födde ju även stående, verkligen så otroligt mkt bättre upplevelse än sist.
Tack för att ni tyckte min beskrivning var träffande, hoppas det kan vara till hjälp när det står på.
FiaW, det kommer nog å gå mkt snabbare den här gången. Om bm tycker värkarbetet går bra/fort, tänk dig för en extra gång om du ska ta EDA. Jag var ju fast besluten om att jag skulle ha det även denna gången, men i bakhuvudet låg födselshistorien till en av mina bästa väninnor och gnagde.
Hon hade bra värkarbete först, fick EDA och allt stannade upp som för mig. Så fick hon ämnet som sätter igång värkarna igen, och då fick bebisen en allergisk reaktion mot det och på fem sekunder var rummet fullt i folk. Bebisen var tvungen att komma ut på en gång. Sugklocka och sfinkterruptur. :(
Helt i onödan troligtvis. Allt gick turligt nog bara bra med bebisen.
Den historien gjorde att jag tvekade lite när BM sa att allt såg så bra ut, att hon rekommenderade att skippa.