Hjälp! Bilda bonusfamilj utomlands? (Långt inlägg)

Hej! Tack för input.,

Att våra ex är OK med den här lösningen har kanske sina orsaker.

Mitt ex arbetar exempelvis på sjön. Varit borta långa perioder i barnens liv. Går inte in så värst mkt närmare på det för det är inte dramatiskt.

Du har såklart en poäng, jag hade inte varit ok med det om det var tvärt om. Men jag är å andra sidan inte van vid att vara i från barnen upp till 8v åt gången.

Förtydligar lite, det handlar såklart inte om att ta barnen ifrån sina föräldrar. Räknar med att det längsta de kommer vara ifrån sina bioföräldrar är en 5v period på höstterminen och sedan en 6v period på vårterminen. Jag tror det finns gott om barn som lever växelvis och inte träffar den som inte är boendeförälder mer än så. Det hadebblivit liknande uppehåll även om vi bara bott i Sthlm. SKype med pappa är vardags mina barns liv

Tack! Många bra synpunkter.

Jag är övertygad om att upplägget skulle fungera för barnen. Deras pappa är inte en främling och blir det inte mer av att vi också spenderar tid utomlands.

Att han jobbade på sjön visste jag när vi träffades och när vi skaffade 3 barn. Att vara borta långa perioder från sin pappa eller snarare att han varit borta 8v i stöten från dem har varit vår vardag. Det var han som valde att lämna vårt äktenskap, det var han som gick vidare. Han skulle i princip kunna hälsa på var 4;e veckanlm han vill.

När vi separerade hade barnens farmor och farfar barnen på hans vecka den första tiden när han inte var hemma. De finns tyvärr inte i livet längre. Det är anledningen att jag har barnen så mkt mer dvs han är inte intresserad av att jobba annorlunda eller med ngt annat för att kunna ha sina barn mer. Det är hans beslut. Alltid varit

Ingen stans har jag nämnt att vi skulle skicka iväg barnen själva med flyg. Jag kommer såklart att resa tillsammans med dem.  Kanske kan mannens barn resa själva till Sthlm som UMs,   det är upp till deras vårdnadshavare men jag hade varit trygg med den lösningen om mina barn varit i den åldern.
Om man inte tror att det går att vara förälder eller upprätthålla sunda relationer på distans i dagens samhälle så måste man ha missat de senaste decenniernas tekniksprång.  Mina barns pappa finns via telefon,  sms, Skype,  mail och för perioder utan internetuppkoppling nås han via satelittelefon. Det går alldeles utmärkt att ringa pappa bara för att berätta hur fotbollsträningen varit eller om att man kanske saknar honom.   

Jag tror att det finns många barn som bara ser en av sina föräldrar kring skollov även om man bor i samman land. 

 Jo, just nu är läget för utresa svart.  Planen från hans nya arbetsgivare är att vara på plats i mitten av september. Det får vi isf anpassa till skolastart i september för barnen.   Ingen vet hur det blir,  verkligen ingen.  Men kanske att det blir förskjutet någon månad.

Graviditeten är som sagt helt oplanerad, det fanns inte på vår karta. Vi har AKTIVT skyddat oss sedan dag 1, Jag bytte spiral för 2 mån sedan , börjar nu fundera på om ngt gått fel vid insättandet men det är en annan historia. Min poäng är att en bebis aldrig funnits med i ekvationen.  Jag ser det också som i princip praktiskt omöjligt att rodda en utlandsflytt med 7 barn varav en nyfödd.  Jag har också svårt att se hur det praktiskt skulle gå till på plats,  tänker redan nu att det är en enorm logistik kring att 6 barn ska iväg till skola på morgonen.  Hämtas/mötas upp på eftermiddagen och allt det praktiska runtomkring. Att rodda det med bebis,  sedemera 1 åring känns inte aktuellt.

Blir glad av att du tar upp frågan kring arbete och försörjning, det är så många som låter den gå förbi och tänker att det ordnar sig.
Min utbildning är i princip värdelös utomlands och som medföljande anhörig får jag inte arbetstillstånd.  Jag har funderat på att arbeta som konsult mot svenska arbetsgivare då mycket arbete kan ske på distans. Mannen får en lön som överstiger vad vi gemensamt drar in per år här och nu,  utöver det står arbetsgivaren för boende,  leasingbilar,  sjukförsäkring för oss alla (förutsatt att vi gifter oss), samt alla barnens terminsavgifter.  Rent ekonomiskt så skulle jag ALDRIG sätta mig den kvinnofälla det innebär att följa med partnern när han gör karriär utan att få ngt för det.  Lösningen i vårt fall blir att hans arvode utbetalas till en stiftelse som vi tillsammans äger och därmed blir pengarna våra gemensamma.  Hälften hans, hälften mitt.

Ja, många stora frågetecken att reda ut.   Men just nu uppfylls mina tankar av graviditeten och beslut kring den. Jag känner mig 99% säker på att jag vill avbryta men det är svårt.

Det är precis såhär mina tankar går,  beslutet är så mkt mer än just här och nu.  Hur påverkar det oss, och barnen år framöver?
Hans barn är äldre än mina så det här med att rota sig och inte vilja flytta hem misstänker/tror jag blir svårare där. Det är 2år på kontrakt sedan ytterligare 2år,  efter det möjlighet till förlängning.

Hans äldsta dotter blir 16, så hon kommer bli myndig under tiden vi är där.  De andra 5 barnen kommer om 4 år att vara 17, 15, 13, 11 och 8.  För alla, utom möjligtvis minstingen,  kommer det bli uppslitande att flytta igen.

Livet som hemmafru har aldrig någonsin tilltalat mig,  men jag är villig att ge det ett försök. Skulle jag vantrivas så kan jag ta konsultuppdrag mot svensk arbetsgivare.Hans sjukförsäkring skyddar mig och barnen förutsatt att han och jag gifter oss.  Något vi ändå pratat om,  vi kommer inte ställa till med bröllop eller så utan helt enkelt bara gifta oss med barnen närvarande.

 Jag har lekt med tanken på att liksom ?låta? honom flytta med sina barn.  Så bor jag kvar med mina,  det om något blir ju en prövning för relation och motivation. 

Mannen vill inte det,  det är något han vill att vi gör som en familj eller inte alls.   Han skulle då utifrån sin arbetssituation behöva anställa hjälp med markservicen i hemmet, vilket inte känns som ett bra alternativ. 

Menar du graviditet eller flytt? Jag har inte bestämt mig angående ngt, men jag lutar åt att avbryta graviditeten och att gå vidare med flyttplan.

Gällande ersättningar så har jag kontakter som ska kolla igenom så att det blir vattentätt.  Jag är själv jurist, men inom ett annat område. Vet dock att det finns många hinder i vägbanan både synliga och osynliga därför har jag lagt ut det till någon som verkligen har koll på båda lagstiftningarna. 

Jag tänker mycket på det stora,  är det en permanent flytt vi pratar om. Jag leker med tanken på att det kanske blir så.  Om vi stormtrivs,  mannen skulle nog rent proffesionellt kunna spendera resterande del av yrkeslivet utomlands.( Betydligt svårar för mig) Han har ständigt erbjudanden men det här var det första som var intressant nog,  kombinerat med praktiskt möjligt för en familj.

Många tankar,  vad händer om vi väljer att gå isär? Komma hem,  riva upp barnen igen?  

Om vi väljer att behålla barnet så är det inte aktuellt att spendera tid på olika ställen. Den tanken lekte jag med innan jag visste att jag var gravid, och nu lite utifrån att jag ändå är inne på att avbryta graviditeten. 

Mannen resonerar alla eller ingen,  han är inte intresserad av att göra det här på egen hand.  Det handlar inte om kostnad att anställa någon, utan det handlar nog om att han inte vill lämna det till någon som är avlönad. 

Iom att hans äldsta dotter ändå börjar bli stor så känner han att det är nu vi har chansen att bo ihop under samma tak under familjeliknande förhållanden. Han vill antingen göra det här,  eller där.  

Tack snälla för input.  

Du har rätt i att väldigt mkt av det praktiska kommer vi få hjälp med innan flytten sker, och det känns tryggt.  Det är dock alltid andra faktorer att ta hänsyn till som hur man trivs, hur barnen trivs och hur det blir. Vi kommer ju aldrig vara en biofamilj, men i ett nytt land tillsammans så har vi nog stora möjligheter att skapa en "vi" känsla.  Något vi är ute efter. 

Sjukförsäkringen är ordnad och den täcker mig,  jag behöver dock undersöka vad det kan finnas för fallgropar iom graviditet.  Att det täcker en normalgraviditet är en sak men som du säger,  risker,  ev snitt,  havandeskapsförgiftning osv....