Malunken skrev 2020-04-21 16:43:40 följande:
Tack för svaret.
Jag har inte gjort nått av det. Jag har varit väldigt noga med att undvika allt sånt som kan öka risken. Jag vet att det förmodligen är som du säger... Har tagit extra gravidtillskott och ätit ordentligt och nyttigt, kollat noga vad som är okej att äta och dricka eller inte.
Jag har endometrios och en bindvävsdefekt som ökar risken för missfall. Det bidrar mycket till skuldkänslorna för att det är mitt fel.. Jag vet att det inte finns något i detta som jag kan påverka, men jag känner så starkt att det är min kropp som stöter ut fostret och att det då är mitt fel.. Det är pga min kropp.. Försöker bli kvitt den tanken men de är svårt... Jag vill så gärna att det ska bli en liten människa!
Oj då, det var ju inte så bra :o Men, det är fortfarande inte ditt fel, även om man ibland kan bli lite arg på sin egen kropp, att den inte funkar som den "ska". Det bottnar sig i din frustration över situationen, då vill man gärna hitta en förklaring och då är det lätt att skylla på sig själv. Men en sak har du rätt i, det ÄR din kropp som stöter ut fostret MEN det gör den alltså sannolikt för att fostret är skadat på något sätt. Det skulle alltså aldrig ha blivit ett barn oavsett, eller så skulle barnet födas med enorma skador och få lida hela livet. På så sätt är det iaf barmhärtigt att det inte blir ett barn, även om vi andra får gå med sorg.
