Klandrar mig för missfall..

Malunken

Tue 21 Apr 2020 14:01
6 svar

Visa endast Anmäl

Klandrar mig för missfall..

Jag klandrar mig själv extremt! Stor sannolikhet att jag precis fick ännu ett missfall... Vad gör jag för fel? Vad är det för fel på mig? Varför stöter min kropp bort de små liven..... Kan inte annat än se att det är min kropp som det är fel på..

Dessa missfall får mitt psyke ur balans.. Vill bara gråta och skrika! Vill bara ge upp för just nu känns det inte som det någonsin kommer gå..

Jag och sambon vill så gärna bli föräldrar.. Vi har fått planera det noga, jag har vanligtvis mycket mediciner pga en komplex sjukdomsbild. Alla mediciner utom en har fått sättas ut för att möjliggöra graviditet. Jag behandlas fortfarande med Fragmin då jag har haft blodproppar. Fragmin gör skelettet svagare (har redan konstaterad benskörhet) så att bli gravid så snart det går är önskvärt. Men kroppen vägrar!! Vet snart inte vad jag ska göra...
- «
- ‹
- Sida 1 av 1
- 1
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Klandrar mig för missfall..
Anonym (Anonym)

Tue 21 Apr 2020 15:37
#1

Visa endast Anmäl

Såvida du inte druckit och rökt eller tagit farliga mediciner är det antagligen inte ditt fel! De flesta missfall beror på att det är något fel på fostret och därför stöter kroppen ut det.

Det finns olika faktorer som ökar risken för missfall, t ex hög ålder, diabetes eller övervikt. https://www.1177.se/barn--gravid/graviditet/avbruten-graviditet/missfall/
Malunken

Tue 21 Apr 2020 16:43
#2

Visa endast Anmäl

Anonym (Anonym) skrev 2020-04-21 15:37:42 följande:
Såvida du inte druckit och rökt eller tagit farliga mediciner är det antagligen inte ditt fel! De flesta missfall beror på att det är något fel på fostret och därför stöter kroppen ut det.

Det finns olika faktorer som ökar risken för missfall, t ex hög ålder, diabetes eller övervikt. www.1177.se/barn--gravid/graviditet/avbruten-graviditet/missfall/

Tack för svaret.

Jag har inte gjort nått av det. Jag har varit väldigt noga med att undvika allt sånt som kan öka risken. Jag vet att det förmodligen är som du säger... Har tagit extra gravidtillskott och ätit ordentligt och nyttigt, kollat noga vad som är okej att äta och dricka eller inte.

Jag har endometrios och en bindvävsdefekt som ökar risken för missfall. Det bidrar mycket till skuldkänslorna för att det är mitt fel.. Jag vet att det inte finns något i detta som jag kan påverka, men jag känner så starkt att det är min kropp som stöter ut fostret och att det då är mitt fel.. Det är pga min kropp.. Försöker bli kvitt den tanken men de är svårt... Jag vill så gärna att det ska bli en liten människa!
Anonym (Anonym)

Tue 21 Apr 2020 17:12
#3

Visa endast Anmäl

Malunken skrev 2020-04-21 16:43:40 följande:
Tack för svaret.

Jag har inte gjort nått av det. Jag har varit väldigt noga med att undvika allt sånt som kan öka risken. Jag vet att det förmodligen är som du säger... Har tagit extra gravidtillskott och ätit ordentligt och nyttigt, kollat noga vad som är okej att äta och dricka eller inte.

Jag har endometrios och en bindvävsdefekt som ökar risken för missfall. Det bidrar mycket till skuldkänslorna för att det är mitt fel.. Jag vet att det inte finns något i detta som jag kan påverka, men jag känner så starkt att det är min kropp som stöter ut fostret och att det då är mitt fel.. Det är pga min kropp.. Försöker bli kvitt den tanken men de är svårt... Jag vill så gärna att det ska bli en liten människa!
Oj då, det var ju inte så bra :o Men, det är fortfarande inte ditt fel, även om man ibland kan bli lite arg på sin egen kropp, att den inte funkar som den "ska". Det bottnar sig i din frustration över situationen, då vill man gärna hitta en förklaring och då är det lätt att skylla på sig själv. Men en sak har du rätt i, det ÄR din kropp som stöter ut fostret MEN det gör den alltså sannolikt för att fostret är skadat på något sätt. Det skulle alltså aldrig ha blivit ett barn oavsett, eller så skulle barnet födas med enorma skador och få lida hela livet. På så sätt är det iaf barmhärtigt att det inte blir ett barn, även om vi andra får gå med sorg.
Malunken

Tue 21 Apr 2020 17:54
#4

Visa endast Anmäl

Anonym (Anonym) skrev 2020-04-21 17:12:44 följande:
Oj då, det var ju inte så bra :o Men, det är fortfarande inte ditt fel, även om man ibland kan bli lite arg på sin egen kropp, att den inte funkar som den "ska". Det bottnar sig i din frustration över situationen, då vill man gärna hitta en förklaring och då är det lätt att skylla på sig själv. Men en sak har du rätt i, det ÄR din kropp som stöter ut fostret MEN det gör den alltså sannolikt för att fostret är skadat på något sätt. Det skulle alltså aldrig ha blivit ett barn oavsett, eller så skulle barnet födas med enorma skador och få lida hela livet. På så sätt är det iaf barmhärtigt att det inte blir ett barn, även om vi andra får gå med sorg.

Tack för ditt stöd. Du har så rätt i det du skriver, man blir bara så fruktansvärt ledsen, arg, förtvivlad och allt där emellan när de inte vill sig.. Känner mig lite mer uppåt nu, vi får helt enkelt vänta in nästa ägglossning, försöka på nytt och hoppas det går bättre då.
Anonym (Anonym)

Tue 21 Apr 2020 18:22
#5

Visa endast Anmäl

Malunken skrev 2020-04-21 17:54:11 följande:
Tack för ditt stöd. Du har så rätt i det du skriver, man blir bara så fruktansvärt ledsen, arg, förtvivlad och allt där emellan när de inte vill sig.. Känner mig lite mer uppåt nu, vi får helt enkelt vänta in nästa ägglossning, försöka på nytt och hoppas det går bättre då.
Ja, du kommer ju snart att ha ÄL och varje månad är en ny chans :) Jättemånga på FL är ledsna över att det tar sådan tid att bli med barn, men allt upp till ungefär ett år är helt normalt, så ni kanske har några försök kvar innan dess ;)
Anonym (Hmm)

Wed 27 May 2020 11:10
#6

Visa endast Anmäl

Malunken skrev 2020-04-21 14:01:44 följande:
Jag klandrar mig själv extremt! Stor sannolikhet att jag precis fick ännu ett missfall... Vad gör jag för fel? Vad är det för fel på mig? Varför stöter min kropp bort de små liven..... Kan inte annat än se att det är min kropp som det är fel på..

Dessa missfall får mitt psyke ur balans.. Vill bara gråta och skrika! Vill bara ge upp för just nu känns det inte som det någonsin kommer gå..

Jag och sambon vill så gärna bli föräldrar.. Vi har fått planera det noga, jag har vanligtvis mycket mediciner pga en komplex sjukdomsbild. Alla mediciner utom en har fått sättas ut för att möjliggöra graviditet. Jag behandlas fortfarande med Fragmin då jag har haft blodproppar. Fragmin gör skelettet svagare (har redan konstaterad benskörhet) så att bli gravid så snart det går är önskvärt. Men kroppen vägrar!! Vet snart inte vad jag ska göra...

Det är inte ditt fel att du får missfall. Hur många missfall har du haft? Har man haft 3st så kan man få göra en missfallsutredning genom Landstinget. Då kontaktar man Kvinnokliniken på närmaste sjukhus och säger att man vill ställa sig i kö för utredning. Kontakta dem så snart som möjligt isåfall för det kan vara flera månaders kö speciellt nu med tanke på sommaren och Covid-19 pandemin.

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Klandrar mig för missfall..

Klandrar mig för missfall..

INNEHÅLL