Varför valde Sverige ett slappare regelverk kring corona?

Det är antagligen p.g.a. Anders Tegnell, skulle jag säga.

Han och folkhälsomyndigheten har gjort en bedömning att Sverige kan bekämpa smittan genom att hålla sig hemma vid upptäckta milda symptom. Man räknade med att tillräckligt många skulle följa anvisningarna och att inte många med sjukdomen smittade utan symptom.

Dock har de ny kunskap idag, d.v.s. att man smittar som mest när man är symptomfri, men nu anser man antagligen att det är för sent att backa. 

Man har också antagit att varken mediciner eller vaccin kommer hinna utvecklas under tiden man har en lockdown eller kort därefter.

Jag anser att de har underskattat sjukdomens potential. Också att de har varit dåliga på att lyssna in argument från andra forskare. Men de största misstagen gjordes innan och under den initiala smittspridningen. Att man inte hade en större försiktighet, d.v.s. isolerade fler, stängde gränsen, köpte in fler tester, använde fler personal till smittspårning, etc. Jag tror att den största skillnaden mellan t.ex. Sveriges utveckling och Finlands mer handlar om det initiala skedet och hur detta hanterades än åtgärderna efteråt. Våra myndigheter i Sverige har svårt att reagera och ta snabba beslut vid kriser. Det försatte oss i den här dystra situationen.

Sen tror jag att vi svenskar till en viss del är benägna att följa myndigheternas riktlinjer, men att vi inte har den här mentaliteten att tänka på andra och offra våra egna personliga behov. Vi är för individualistiska. Så hur än myndigheterna beter sig kommer inte alla följa riktlinjerna oavsett om de är rådgivande eller lagstadgande. 

 

Nej, det behöver inte i alla lägen vara bäst att ha ett lockdown. Men Corona verkar ju vara en sjukdom som smittas av många som saknar symptom. Att inte ta hänsyn till det och fortsätta tro att man kan hålla sjukdomen i schack genom uppmaningar att hålla sig hemma vid milda symptom blir därför problematisk.

Ett vaccin kan komma tidigare än vi tror. Det är många forskare som samtidigt försöker utveckla ett vaccin oberoende av varandra. Jag tror vi har det inom ett år, som längst. Men har vi tur kan vi hitta läkemedel tidigare, som minskar dödstalen. Har vi otur får vi vänta längre och då kan möjligtvis Sveriges förhållningssätt visa sig bli gynnsamt. Men sannolikt kommer länder som Finland och Sydkorea och andra länder som lyckats bra hittills, även lyckas bra fortsättningsvis. Vetskapen om viruset hos allmänheten gör automatiskt att viruset inte har samma förutsättningar att sprida sig som det hade i början när många underskattade viruset och dess farlighet och när somliga länders myndigheter agerade snabbt och resolut och andra länder inte gjorde det.

Även om ingen har facit betyder inte det att det inte finns ett bästa agerande utifrån det kunskapsläge som finns. Sverige har gjort många misstag hittills. Varför chansa på att allt går på räls framöver och se vad som händer? Nej, bättre att ha ett öppet sinne för att kunskapsläget ändras och ändra dåliga beslut som tagits utifrån andra premisser än dagens.

Det verkar ju på sätt och vis som att Sverige inte bryr sig så mycket om sina gamla. Man verkar resonera som att deras liv inte är så viktiga och att man inte behöver vara så noga med smittspridningen. Man tillåter folk ha stora fester, trängas på restauranger och i affärer, man överväger inte lockdown, man tar inte tag i problemen på äldreboenden och i hemtjänsten. Personalen har inte skyddsutrustning utan kan sprida smittan vidare och man tillåter att det kommer 15 olika personer till varje brukare varje dag. 

I detta glesbefolkade land har vi goda förutsättningar att rädda många med rätt åtgärder, men det har vi inte lyckats med. Vi borde kämpa med nävar och klor för att hålla smittan på stången, men det överlåter vi till sjukhuspersonalen. Vi saknar krisinsikt.