Abort v 21+3

Det känns konstigt att skriva här men jag hoppades att jag kanske kunde få stöd på något sätt av de som har upplevd något likadant.

Det är mycket som har hänt och jag hinner inte berätta allting skriftligt men det jag undrar är vad ni skulle göra om ni var i min sitt?!

Jag skulle starkt rekommendera att inte göra abort för jag lovar att man ångrar det så mycket att man tänker att man själv skulle ha dött men inte bäbisen.

Jag har genomgått en sen medicinsk abort i v 21 då jag hade problem med pappan under hela min graviditet sedan första dagen jag fick veta att jag var gravid.

Jag och pappan kände varandra i ett år och vårt förhållande var lite konstigt vi var typ två veckor tillsammans sen bråkade vi och gjorde slut tills jag blev gravid. Dagen jag såg mina två streck var den bästa dagen i mitt liv. Men när jag sa till pappan det han skrev var gör abort vi kan skaffa barn senare, han var inte redo och det värsta var att han ville att jag lånar pengar åt honom.Eftersom jag gjorde inte det han lämnade mig. Efter några veckor han kom tillbaka och ville vara tillsammans igen och jag blev bara glad över det. Vi är muslimer men med olika rötter så vi gjorde en liten islamisk giftermål i moskén och en vecka efter jag fick veta att han hade lurat mig med ceremonin vilket var falsk. Sen började han och hans nära störa mig och gav mig råd att det bästa var att göra abort då jag var gravid i v 9. Jag bokade tid och han var med jag tog första medicine och hoppades han skulle stoppa mig men det gjorde han inte. När han gick hem ringde jag honom och frågade om han var nöjd då han började ? du tog medicinen utan att blunda det var du som gjorde fel?, där mitt hjärta slutade att slå. Samma dag på kvällen mådde jag jätte dåligt för jag ångrade mig då jag åkte direkt till akuten för att be om motmedel vilket fanns inte och när jag fick veta att den medicinen dödar barnet mina tårar började rinna. Men senare kände jag mig ännu starkare och ringde flera privata läkare och min barnmorska som sa till mig att om jag inte får nån blödning då mår barnet bra och om det in händer något inom 14 dagar så får barnet fortsätta leva i min mage vilket gjorde mig väldigt glad. Jag gick på ultraljud i flera veckor varannan dag och varje gång såg jag min lillas hjärta slå BÄSTA KÄNSLAN.

Sen var vi tillsammans med pappan i tre veckor till då jag var i v 13 och pappan blockerade mig för jag ville inte låna pengar från banken igen han sa att han hade 50 tusen kronor skuld. Jag sa till honom nej och att jag går och gör abort då jag hamnade igen i abortmottagningen i huddinge. Jag bokade tid allt var ordnat men jag bestämde att inte gå.

En hel månad hade jag ingen kontakt med pappan han hade blockerat mig överallt det gick inte att nå honom. En gång skrev han kusin till mig att jag ska inte försöka nå pappan för han ska flytta från stockholm och om jag behövde något skulle jag ringa kusinen istället. Tills dess bodde jag med mina föräldrar och dom visste ingenting men en dag berättade jag för mamma och hon var arg pappa med för dom gillade inte pappan. När jag var i v 16 pappa sa till mig ta bort barnet för du kommer ha svårt hela ditt liv vilket mamma brukade oxå säga nästa varje morgon. Dom ville att jag flyttar hemifrån och jag hade en månad på mig och det som var problem var att min ekonomi skulle inte klara det. Jag delade hyra med dom betalade bil på privat leasing vilket jag köpte pga dom ville sen hade jag lite andra betalningar som tog 80% av lönen och till slutet av månaden jag räknade mint. Jag kunde inte köpa det var sugen på vilket var värsta känslan, ibland lånade jag pengar från syrran för att kunna handla mat. Jag kan inte förklara hur ensam jag var. En kväll gick jag hos pappan till barnet och berättade det jag upplever i början han sa att han ska hjälpa bara pga barnets skull och dagen efter ville han prova igen vara med, jag sa okej vi provar för snart mitt barn skulle komma fram.

En månad ungefär allt var okej mina föräldrar accepterade fast jag bodde fortfarande hos dom vilket kändes fel. En dag jag började få besvär i magen och gick till akuten två dagar i rad då pappan stängde av mobilen så att jag inte stör honom under natten och på morgonen brukade han säga förlåt jag hade problem med min lur. Jag visste att han ljög men jag sa aldrig något för jag ville ha min lilla bäbis bästa. Vi hade inte träffat varandra i två veckor och hade slutat ringa en söndag när jag i v 20 skrev han att vi kommer aldrig komma överens och att jag var glad med min familj och att jag skull förvänta mig något från honom, det var inte roligt att höra det här. Jag berättade för mamma och hon började gråta hon var så hemsk ledsen för min skull. Dagen efter sa han du ringer inte ring mig kom hos mig vi pratar och att han var ledsen för han gjorde slut på oss igen och då bestämde jag att vara stark och inte svara. Han blockerade mig överallt på social media och när jag fick se hans insta profil så såg jag att han hade följd 25 tjejer från hans land och lagt upp foto på sig själv vilket påminde om allt som hände tidigare.

Jag brukade ringa honom och fråga om jag ska köpa säng eller nån byxa eller filt till barnet jag ville att han ska oxå hjälpa och välja men det ända han sa var ? varför har bråttom, jag måste skicka pengar till min familj, jag har inte pengar, förvänta inte att jag köper, vänta till nästa månad och mm?, vilket gjorde att jag kände mig trött. När jag ville köpa något det var jag som skulle betala inte han, jag ringde inte honom för att jag ville att han betalar jag ville bara hans uppmärksamhet. Jag skulle inte äta men min bäbis skulle få allt som hon behövde.

Till slut hamnade i abortmottagningen igen vecka 21+3 gjorde jag aborten, jag fick godkänd på min ansökan på grund av allt detta jag upplevde.

Jag ångrar det för jag fick födda min bäbis och hålla den i min famn utan att kunna ta henne hem. Mitt lilla ????.

Från 7 på morgonen till kl 00:02 kämpade hon för att kunna vara kvar i min mage men jag tog bort henne därifrån. VÄRSTA DAGEN I MITT LIV! Jag fick sova på sjukhuset o när jag vaknade började jag gråta inuti ville jag inte lämna sjukhuset men ändå sprang jag därifrån. Sen kom känslan att jag glömde min bäbis där och jag ville gå och hämta henne mitt lilla var kvar där och min mage tom. Den här känslan kan jag inte förklara.

Så gör inte abort bara för att du inte får stöd från pappan.

För barn ångrar man inte.

Min familj sårar med mig för dom stoppade inte mig vilket jag önskade till sista sekunden. Jag ville bara att dom ska säga Vi Är Med Dig Du Klarar vilket dom gjorde inte tills dom inte såg bilden på min lilla. Nu ångrar dom det och säger att de skulle ha stoppat mig. Det som de säger hör jag inte för de kunde göra det innan jag dödat mitt hjärta.

Nu har det gott tre dagar och jag kan inte varken äta eller sova, jag förtjänar inte något. Det känns egoistisk men idag bad jag sjukhuset ge mig min bäbis för att gravsätta henne bara för att hon förtjänade inte det. Stackars lilla.

Så GÖR inte abort om ni är osäkra! Att födda gör ont men det är världens bästa känsla! Att födda en död bäbis är världens värsta känsla för du föder barn som du själv dödar och sen saknar du den för du har känd allt som en nybildande mamma känner!!

Anonym (öz) Trådstartaren

Thu 9 Apr 2020 19:38

#14

Anonym (Helena) skrev 2020-04-09 11:27:04 följande:

Nej,det bara en fråga.Hur hon tänkte när hon bestämde det här.

Hur jag tänkte? sista tre veckor hade jag mycket besvär hade ont i magen och rygg så mycket att jag kunde inte gå, jag var så orolig för min bäbis fick gå till flera akutmottagningar i flera veckor flera gånger. Brukade meddela pappan att jag behöver honom det som han skrev var bara säg till din pappa att köra dig sen hade han stängt av luren så att jag kunde inte nå honom tills nästa dag då han sj ringde och sa förlåt det hände något med min lur eller att han lur var trasig och han kunde inte svara.

Jag var med min familj hela tiden så jag brukade lägga mycket boomerang på ig och bilder med syrran som är oxå gravid en kväll då jag minst förväntade mig så skrev han ?du e glad med din familj jag tror inte att vi kommer överens det vet du med! Jag vet inte ens vart mitt kommer ta mig?. Där blev jag helt bort mitt hjärta bara dog dagen efter sa han ?förlåt jag menade inte det? så här gjorde han hela tiden, jag behövde honom och han bara fortsatt leka.

När jag ville köpa något till min lilla brukade skicka bilder och han sa varför ska du köpa det nu? vadå varför!

Han ville aldrig komma till mig hela tiden det var jag som åkte till honom, han var arg för jag ringer inte vilket han gjorde inte om jag inte gör det. Han frågade aldrig om jag är sugen på nåt och om jag behöver honom för att försvara framför alla som anklagade mig för jag hade bäbis magen magen utan pappa. Vi är muslimer och ni vet hur våra föräldrar tycker så det var väldigt svårt för mig att hantera allt detta. Jag har försökt med allt jag kan för ha kvar min bäbis i magen men tyvärr till slut var jag bara trött.

Jag bad mina tjej kompisar skriva till honom och han svarade direkt och han sj bjöd de på fika medan jag väntade att han skulle ordna lägenhet för oss.

Jag var så trött och ledsen! Varje dag vaknade jag satte mig i bilen och åkte till jobbet och kvällen efter jobbet satte jag mig i bilen och kom hem och det var det ända jag kommer ihåg av allt jag gjorde under hela dagen.

Jag kan inte försvara mig framför din fråga. Jag visste att jag skulle ångra aborten men en stund allt blev svart.

Anonym (öz) Trådstartaren

Thu 9 Apr 2020 19:40

#15

Anonym (M) skrev 2020-04-09 18:06:06 följande:

Man kan visst ångra ett barn.

Ja så gör inte det. Vakna inan det blir sent. Nu gråter jag och alla med mig för de ångrar att de kunde stoppa mig men ändå gjorde de inte det.

Anonym (öz) Trådstartaren

Thu 9 Apr 2020 19:45

#16

Anonym (Nej) skrev 2020-04-08 22:35:22 följande:

Det låter fruktansvärt alltihop! Vill inte vara dum men hur sjutton kunde du få en abort så sent utan att det var fel på barnet? Låter helt sjukt ärligt talat och jag förstår att du ångrar det.

Hoppas du inte har mer kontakt med den här mannen och att du inte behöver genomlida en abort igen.

Ni kan inte förstå hur jag levde och vad jag hade på hjärtat så mycket än jag berättar. Jag förstår att det låter fruktansvärt och det har påverkad med psykiskt väldigt mycket. Jag älskade min lilla tjej och jag visste att jag kommer ångra det för jag har försökt göra abort flera gånger men varje gång gick jag bara därifrån. Men jag visste inte hur skönt det var att födda ett barn och bli mamma. Känslan att vara mamma är något man kan inte förklara! Men det jag gjorde var att födda barn som jag sj har dödat och det känns så illa nu. Allt var fel!

Anonym (öz) Trådstartaren

Thu 9 Apr 2020 19:55

#17

Anonym (Ann) skrev 2020-04-09 11:44:30 följande:

Ta kontakt med kuratorn på sjukhuset, du behöver prata med någon om det här.

Din historia är väldigt sorglig, men kanske bäst som skedde, nu slipper du ha kontakt med ditt ex i 18 år.

Ta hand om dig själv ett tag nu framöver, en vacker dag kommer du träffa en bra man att skaffa familj med.

Tack vännen!

Jag har redan bokad tid men jag tycker att jag kanske behöver mer än kurator. Jag ringde mottagningen för att fråga hur min bäbis mådde sen lade jag på. Jag går till sjukhusets parkering och sitter i bilen i flera timmar och tittar på min mage i varje spegel jag ser. Jag kan inte sova sen den där dagen inte äta eller. Inget kan hjälpa mig. Nu väntar jag att då besked för att kunna begrava min lilla så att jag kan gå o krama henne där.

Idag åkte jag till hm för att kolla på bäbis kläder, jag är död och så dyker upp tanken att jag kan också gå till min bäbis vart än hon är.

Anonym (öz) Trådstartaren

Thu 9 Apr 2020 20:05

#18

Anonym skrev 2020-04-09 11:25:51 följande:

Och du tycker att skuldbeläggning är rätt i detta läge?

det är jag som bär på skulden och pappan fortsätter leva sitt liv bättre än vanligt det här gör mig galen. Såna människor blir alltid glada och såna som oss alltid sårade. Jag gjorde honom glad med aborten det här är också något jag inte kan acceptera. Ingen kan ge mig mi tillbaka och jag förstår att folk tycker att jag är en ond människa.

Gud vet hur mycket jag har kämpat med allting, tanken att jag hade styrkan att kämpa i flera månader tog slut så tidigt äter mig inifrån.

Anonym (öz) Trådstartaren

Thu 9 Apr 2020 22:21

#19

sweetlife skrev 2020-04-09 11:02:54 följande:

Jag är verkligen för abort och har gjort abort själv. Men tycker att Socialstyrelsen borde vara mer restriktiva med sena aborter pga hur det kan påverka mammans psykiska hälsa. Det är ju stor skillnad på tidig medicinsk abort då det endast blir en större blödning, och på att få föda fram ett barn. Låter så jobbigt ts och jag hoppas du kan hitta någon samtalskontakt för att få hjälp att bearbeta detta. Stor kram, ta hand om dig.

Tack! Jag behöver verkligen stöd.

Jag kände mig bara tvungen att göra det för det kändes rätt och bäst för min bäbis, hon skulle må dåligt hela livet. Så fort jag behövde hjälp eller sa något emot pappan han sa till mig STICK OM DU INTE VILL och oftast GÖR VAD DU VILL. Sista tiden blev han så konstigt jag var så arg på honom och bestämde att testa honom då vi bråkade. Jag sa till honom att jag gör abort så att du lugnar ner dig då sa han GÖR VAD DU VILL och mitt svar var är det det här du vill att jag gör o han bara JAG SA GÖR VAD DU VILL TA BORT ELLER INTE GÖR DET SOM ÄR BÄST FÖR DIG allt gick igenom mitt hjärta. Så då kändes rätt att göra abort bara.

Anonym (öz) Trådstartaren

Sat 11 Apr 2020 10:18

#39

Anonym (Molly) skrev 2020-04-11 05:12:59 följande:

Jag tycker inte det var rätt det du gjorde men du låter som en extremt ensam, vilsen och lättpåverkad person. Det låter motsägelsefullt att ni skulle gifta er utan förlovningsfest och utan att han ber om din hand eller godkänns av din familj. De vänner jag har från muslimsk kultur (aven om de själva inte är religiösa så lever tradition vidare) skulle aldrig komma på tanken att gifta sig på det sättet du menar att ni gjorde.

Pappan till barnet verkar extremt manipulativ och jag förstår inte varför du fortsatte att ha kontakt med honom. Han är en vidrig människa och du borde kapa alla band med honom vilket jag inte tror att du har gjort. Du har ingen skyldighet att prata med honom eller hans kusin/släkt. Låt inte dem manipulera dig. Jag får en känsla av att du antingen är väldigt ung och levt rätt isolerat och därför inte har förmåga att förstå konsekvenser av ditt handlande eller styrka att fatta egna beslut eller så har du ett outrett handikapp och inte har förmågan att förstå att du blir manipulerad och utnyttjad.

Snälla kontakt med vården. Du behöver hjälp att reda ut vad som pågår inom dig och varför du agerar som du gör och satt dig i en sån här situation. Det finns alternativ som inte är dyra utan kostar som ett läkarbesök, det finns säkert gratis alternativ också om man gör lite research. Börja med att tex kontakta abortmottagningen du gjorde abort på, förklara hur du mår och be om att få prata med kurator. Jag är förvånad att dem inte erbjudit dig sånt samtal, det brukar erbjudas vid abort. Där kanske du bara får ett gratis samtal men dem kan säkert hjälpa dig med vart du ska vända dig för att få mer hjälp. Dessutom brukar man prata om preventivmedel vid abortsamtal och om du inte använder något nu borde du börja med det.

Blockera killen du varit med från allt i ditt liv. Även om jag tycker att det är helt fel att göra abort så sent som du gjorde och av de anledningar som du gjorde det så tror jag också att det hade blivit en väldigt tuff uppväxt för det barnet med den instabila situation du är i och hur instabil du och pappan är. Du har nu en chans att se till att det här inte händer igen, ta den möjligheten och bryt från allt som påverkar dig negativt. Jag hoppas att du om ett par år har lämnat honom och den personen du var bakom dig och kan se tillbaka på det här och förstå vad som gick fel, förstår ditt eget värde och har verktygen att inte göra om samma misstag igen.

Han var väldigt snäll i början när vi tillsammans så blev jag kär och trodde att han var en bra människa. Jag inte haft sex med honom varje dag och inte utan skydd. Jag brukade använda ppiller fram till jag fick veta att jag var gravid, hade använt ppiller i tre pga akne och de var en del av min behandling.

Jag ville ha barnet i min mage och älskade den mycket det var fel att tänka att pappan gjorde oxå det.

Jag hade köpt så mycket kläder och saker åt barnet och jag hade köpt så mycket filtar och andra saker som hon skulle behöva, jag var olyckligt men älskade min bäbis. Pappan eftersom han kom och gick hela tiden i mitt liv tänkte jag att han skulle ta hand om oss jag var redo att vända ryggen mot familj och nära bara för barnet. En natt han ringde och skrev jag svarade inte för jag visste att han hade druckit alkohol så tidigt på morgonen knackades på dörren och jag öppnade han kunde inte ens stå på sina ben och så frågade han varfö svarar du inte? mitt svar var att jag vr trött och ville sova sen sa ha har du läst mina meddelande mitt svar var nej. Sedan gick jag in och tog fram min telefon och läste allting och gick fram till honom för att vad det var han menade han tog mobilen ifrån mig vände ryggen och raderade alla meddelande och sa VAD PRATAR DU OM VILKA MEDDELANDE. Jag vet att det känns dumt att ha kontakt med honom men att födda barn utan pappa var inte okej och jag hoppades hela tiden att han skulle komma nån gång. Han kom ändå vi letade efter lägenhet och sen ville han att jag hittar pengar för att betala den här gången sa jag nej. Det han sa okej jag är man jag fixar du måste ta hand om dig. Då jag blev sjukskriven och tillsammans med mamma åkte till min pappa o syrran när jag kom tillbaka därifrån ville jag träffa honom för jag trodde allt var okej men det var inte alla så. När jag kom tillbaka gick jag direkt till portnord för att hämta babys grejerna som jag hade beställt och gick hem den var kvällen den 29/03, jag skrev till honom han sa vet du vad jag orkar inte gör vad du vill och mm.

Jag frågade om jag ska göra abort han skrev Gör det som är bäst jag kan inte göra nåt, där kände jag mig värdelös. Han gillade bilder på tjejer och följer minst 15 per dag jag blev bara nedstämt.

Jag kämpade så mycket med familj och vänner och honom för att jag trodde att allt skulle ordna sig men Nej det blev värre. Då började jag tänka hur barnet skulle påverkas av allt det här i framtiden. Pappan skulle komma gud vet när och när han kommer barnet skulle påverkas på olika sätt, jag skulle vara tvungen att jobba hela tiden och lämna henne på förskola så tidigt. Jag vet att jag kunde ta hand om henne på bästa sättet men som du säger hon skulle ha det tufft pga av oss. Jag jobbar på förskola och jag har jobbat med olika åldersgrupper jag vet hur barn påverkas av föräldrarnas relation det var något jag har alltid rädd förr.

Jag gjorde fel jag visste att jag gör fel men jag tyckte att det var bäst för barnet. Alla här kan säga allt möjligt med alla dåliga ord som en människa kan komma på ingen kan veta hur det var att ha en människa i magen som man var redo att ge sitt liv för men ingen annan älskar den. Tänkte bara att hon skulle må bättre så här.

Jag ångrar det mitt hjärta brinner för jag kunde ha varit starkare, om jag hade fått en putte liten stöd. Och ja har sökt stöd inan men ingen stödjer som man förväntar sig alla säger mmm jag förstår mm okej inget mer.(kurator, barnmorska).

Min syster och jag fick veta att vi var gravida tillsammans fast hon är gift och blev ledsen över detta och började gråta men inte jag jag var så glad jämförd med henne. Jag såg hur hon och hennes man tog hand om varandra det kändes så jobbigt att titta åt sidan. Jag var inte svartsjuk jag var glad när jag såg på dom problemet var att jag behövde oxå stöd men ingen var med.

Nu säger dom att dom kunde ha stoppad och att de är oxå ledsna men de vet inte att det är försent att säger det här kunde de inte säga det inan!

Abort v 21+3

INNEHÅLL