Abort v 21+3
Det känns konstigt att skriva här men jag hoppades att jag kanske kunde få stöd på något sätt av de som har upplevd något likadant.
Det är mycket som har hänt och jag hinner inte berätta allting skriftligt men det jag undrar är vad ni skulle göra om ni var i min sitt?!
Jag skulle starkt rekommendera att inte göra abort för jag lovar att man ångrar det så mycket att man tänker att man själv skulle ha dött men inte bäbisen.
Jag har genomgått en sen medicinsk abort i v 21 då jag hade problem med pappan under hela min graviditet sedan första dagen jag fick veta att jag var gravid.
Jag och pappan kände varandra i ett år och vårt förhållande var lite konstigt vi var typ två veckor tillsammans sen bråkade vi och gjorde slut tills jag blev gravid. Dagen jag såg mina två streck var den bästa dagen i mitt liv. Men när jag sa till pappan det han skrev var gör abort vi kan skaffa barn senare, han var inte redo och det värsta var att han ville att jag lånar pengar åt honom.Eftersom jag gjorde inte det han lämnade mig. Efter några veckor han kom tillbaka och ville vara tillsammans igen och jag blev bara glad över det. Vi är muslimer men med olika rötter så vi gjorde en liten islamisk giftermål i moskén och en vecka efter jag fick veta att han hade lurat mig med ceremonin vilket var falsk. Sen började han och hans nära störa mig och gav mig råd att det bästa var att göra abort då jag var gravid i v 9. Jag bokade tid och han var med jag tog första medicine och hoppades han skulle stoppa mig men det gjorde han inte. När han gick hem ringde jag honom och frågade om han var nöjd då han började ? du tog medicinen utan att blunda det var du som gjorde fel?, där mitt hjärta slutade att slå. Samma dag på kvällen mådde jag jätte dåligt för jag ångrade mig då jag åkte direkt till akuten för att be om motmedel vilket fanns inte och när jag fick veta att den medicinen dödar barnet mina tårar började rinna. Men senare kände jag mig ännu starkare och ringde flera privata läkare och min barnmorska som sa till mig att om jag inte får nån blödning då mår barnet bra och om det in händer något inom 14 dagar så får barnet fortsätta leva i min mage vilket gjorde mig väldigt glad. Jag gick på ultraljud i flera veckor varannan dag och varje gång såg jag min lillas hjärta slå BÄSTA KÄNSLAN.
Sen var vi tillsammans med pappan i tre veckor till då jag var i v 13 och pappan blockerade mig för jag ville inte låna pengar från banken igen han sa att han hade 50 tusen kronor skuld. Jag sa till honom nej och att jag går och gör abort då jag hamnade igen i abortmottagningen i huddinge. Jag bokade tid allt var ordnat men jag bestämde att inte gå.
En hel månad hade jag ingen kontakt med pappan han hade blockerat mig överallt det gick inte att nå honom. En gång skrev han kusin till mig att jag ska inte försöka nå pappan för han ska flytta från stockholm och om jag behövde något skulle jag ringa kusinen istället. Tills dess bodde jag med mina föräldrar och dom visste ingenting men en dag berättade jag för mamma och hon var arg pappa med för dom gillade inte pappan. När jag var i v 16 pappa sa till mig ta bort barnet för du kommer ha svårt hela ditt liv vilket mamma brukade oxå säga nästa varje morgon. Dom ville att jag flyttar hemifrån och jag hade en månad på mig och det som var problem var att min ekonomi skulle inte klara det. Jag delade hyra med dom betalade bil på privat leasing vilket jag köpte pga dom ville sen hade jag lite andra betalningar som tog 80% av lönen och till slutet av månaden jag räknade mint. Jag kunde inte köpa det var sugen på vilket var värsta känslan, ibland lånade jag pengar från syrran för att kunna handla mat. Jag kan inte förklara hur ensam jag var. En kväll gick jag hos pappan till barnet och berättade det jag upplever i början han sa att han ska hjälpa bara pga barnets skull och dagen efter ville han prova igen vara med, jag sa okej vi provar för snart mitt barn skulle komma fram.
En månad ungefär allt var okej mina föräldrar accepterade fast jag bodde fortfarande hos dom vilket kändes fel. En dag jag började få besvär i magen och gick till akuten två dagar i rad då pappan stängde av mobilen så att jag inte stör honom under natten och på morgonen brukade han säga förlåt jag hade problem med min lur. Jag visste att han ljög men jag sa aldrig något för jag ville ha min lilla bäbis bästa. Vi hade inte träffat varandra i två veckor och hade slutat ringa en söndag när jag i v 20 skrev han att vi kommer aldrig komma överens och att jag var glad med min familj och att jag skull förvänta mig något från honom, det var inte roligt att höra det här. Jag berättade för mamma och hon började gråta hon var så hemsk ledsen för min skull. Dagen efter sa han du ringer inte ring mig kom hos mig vi pratar och att han var ledsen för han gjorde slut på oss igen och då bestämde jag att vara stark och inte svara. Han blockerade mig överallt på social media och när jag fick se hans insta profil så såg jag att han hade följd 25 tjejer från hans land och lagt upp foto på sig själv vilket påminde om allt som hände tidigare.
Jag brukade ringa honom och fråga om jag ska köpa säng eller nån byxa eller filt till barnet jag ville att han ska oxå hjälpa och välja men det ända han sa var ? varför har bråttom, jag måste skicka pengar till min familj, jag har inte pengar, förvänta inte att jag köper, vänta till nästa månad och mm?, vilket gjorde att jag kände mig trött. När jag ville köpa något det var jag som skulle betala inte han, jag ringde inte honom för att jag ville att han betalar jag ville bara hans uppmärksamhet. Jag skulle inte äta men min bäbis skulle få allt som hon behövde.
Till slut hamnade i abortmottagningen igen vecka 21+3 gjorde jag aborten, jag fick godkänd på min ansökan på grund av allt detta jag upplevde.
Jag ångrar det för jag fick födda min bäbis och hålla den i min famn utan att kunna ta henne hem. Mitt lilla ????.
Från 7 på morgonen till kl 00:02 kämpade hon för att kunna vara kvar i min mage men jag tog bort henne därifrån. VÄRSTA DAGEN I MITT LIV! Jag fick sova på sjukhuset o när jag vaknade började jag gråta inuti ville jag inte lämna sjukhuset men ändå sprang jag därifrån. Sen kom känslan att jag glömde min bäbis där och jag ville gå och hämta henne mitt lilla var kvar där och min mage tom. Den här känslan kan jag inte förklara.
Så gör inte abort bara för att du inte får stöd från pappan.
För barn ångrar man inte.
Min familj sårar med mig för dom stoppade inte mig vilket jag önskade till sista sekunden. Jag ville bara att dom ska säga Vi Är Med Dig Du Klarar vilket dom gjorde inte tills dom inte såg bilden på min lilla. Nu ångrar dom det och säger att de skulle ha stoppat mig. Det som de säger hör jag inte för de kunde göra det innan jag dödat mitt hjärta.
Nu har det gott tre dagar och jag kan inte varken äta eller sova, jag förtjänar inte något. Det känns egoistisk men idag bad jag sjukhuset ge mig min bäbis för att gravsätta henne bara för att hon förtjänade inte det. Stackars lilla.
Så GÖR inte abort om ni är osäkra! Att födda gör ont men det är världens bästa känsla! Att födda en död bäbis är världens värsta känsla för du föder barn som du själv dödar och sen saknar du den för du har känd allt som en nybildande mamma känner!!