Han vill inte ha barnet längre, kan jag behålla det?

Jag är förvånad, varför skulle TS betala tillbaka? Hon är inte skyldig ett öre...

Men att behålla barnet? Nej TS, du kommer att ångra bittert, tyvärr... Jag själv är gravid nu, jag vet att man bondar med barnet, men det är inte ditt barn. Det är inte något du kan dölja från barnet i framtiden, hen kommer att avsky dig för att kidnappa från sin biologisk mamma som önskade henne/honom så mycket. Det är 100% recept för en människa med identitetskris. Nej, det är världens sämsta idé, konsekvenserna kommer att bli hemska för barnet. Inte idag, inte imorgon men i framtiden. Utan tvekan. Ge barnet till deras föräldrar, säg till att om de inte vill ha det adopterar du. Men nej, du är inte barnets mamma.

Och fråga en jurist, berätta sedan snälla! Sjukt intressant och komplicerad situation. Du gjorde något som är olagligt i Sverige, lagstiftningen utgår ifrån det. Därför räknas du som föder barnet automatiskt som mamma. Men om du blev surrogat lagligt i ett annat land kan inte den svenska lagstiftningen appliceras här som vanligt. Jag kan inte tro att du vinner om mamman tar det till domstolen, och det kommer att kosta skjortan för dig.

Moraliskt förstår jag inte varför TS inte kan adoptera barnet till den biologiska mamman som vill ha det. Pappan har dragit sig ur, so what? Om TS behåller kommer barnet bara att ha en förälder, samma som om bio-mamman får barnet.

Eftersom barnet är juridiskt TS i Sverige borde TS kunna adoptera bort det till bio-mamman i Sverige, oavsett vad bio-pappan vill. Han kanske ångrar sig senare i vilket fall.

Vet vi är de är gifta? För mig är det myclet info som saknas i den här historien... Håller paret på att gå isär över det här är det klart att det är mycket "kaos" till exempel... men detta är ju bara spekulationer, som så myclet annat i tråden.

Så länge det inte är något som gör att bio-mamman är olämplig som mamma tycler jag TS moraliskt borde försöka på alla sätt det går att låta henne bli mamma till barnet. Åk till ett land där bio-mamman räknas och skriv på papper där och lämna över barnet... Jag vet inte, jag hittar på!

Men TS ville ju någonstans göra det här för sina vänner. Bara för att en vän har fått någon slags livskris betyder det ju inte att hon inte kan försöka upprätthålla avtalet för den andras skull. Hade TS skrivit att hon höll på att knyta än en massa till barnet och ville behålla det av andra anledningar anser jag att vi hade haft ett annat läge... nu verkar det ju som att enda motsättningen är mannen. Då måste vi ju kunna stötta TS men försöka se om vi inte också kan hjälpa barnet och bio-mamman på samma gång... de dem alla tre mest av vad som var menat från början.

Bf närmar sig och nu vill pappan inte ha barnet längre, planen var annars att hans fru skulle adoptera barnet, men nu går ju inte det om han vägrar. 

Ah! Där hade jag inte ögonen med mig, tack!

Ok, de är gifta. Men om vi leker med tanken att det var bio-mamman som var gravid, så skulle det ju vara samma kaos för de blivande föräldrarna, men ingen skulle drömma om att ta barnet ifrån henne bara för att hon inte löst en ny lägenhet? Även om t ex hennes mamma eller syster hade mer ordnade förhållanden och praktiskt skulle kunna ta hand om barnet bättre...

Jag tänker att i grunden så tar vi inte barn ifrån folk som vill ha dem och är kapabla att ta hand om dem. TS har bedömt att detta var en person som var kapabel att ta hand om ett barn, tänkt igenom det så noga att hon är surrogat till personen... Vidhåller att är det inte för TS anknytning till barnet, utan endast oro över det juridiska (och möjligen en bostadsfråga, men sådant löser ju sig bio-mamman kan tillfälligt flytta in hos annan familj t ex) så är det moraliskt fel att behålla barnet. Det var ju inte för att TS ville ha ett barn som hon gjorde detta, det var inte TS barnlängtan eller att TS kände sig redo och förberedd för ett barn.

Kanske är det gravidhormoner som spelar in i osäkerheten just nu?

Oavsett behöver vi mer info ifrån TS, som verkar ha lämnat tråden. Skulle inte förvåna mig heller om detta var en påhittad historia, som detta till trots är intressant att diskutera.

Oj det lät jobbigt men inte omöjligt. Nu vet vi inte alla detaljer men jag förutsätter att TS känner båda i paret väl med tanke på vad de valt att göra tillsammans. Att ts kunde få och fick moderskänslor för bebisen borde inte heller komma som en blixt från klar himmel. Om de båda sitter ner och får tid på sig att diskutera och fundera så kanske de skulle känna att det var en bra lösning för de två.

För barnet tror jag att det skulle vara den bästa lösningen också, vilket andra redan haft tankar kring. Ts kommer ha svårt att förklara sig för barnet om hon behåller det för sig själv, den andra mamman likaså. Om det ens är möjligt för den andra mamman att bli förälder som det ser ut nu?

De sitter helt klart i en ovanlig situation, kanske är det en ovanlig lösning som behövs? (förutsatt att alltihop inte är påhittat såklart)

Hårklyverier... Underförstått så menar alla att TS låter den genetiska mamman adoptera sitt barn. Det tror jag du också förstår.
Sen kanske det inte låter sig göras hur enkelt som helst. Jag vet inte mycket om juridiken vid adoption men utgår ifrån att det är en ganska omfattande process för att få adoptera ett barn.