Om jag inte kan betala tillbaka då? Jag har ju genomgått massa först innan och sen gått igenom en tuff graviditet för deras skull, det är inte mitt fel att de kastat omkull allt.
Det är inte så lagen fungerar. Barnet är TS i första hand. Hon måste aktivt avsäga sig vårdnaden för att adoptera bort det. Det spelar ingen roll vad de andra vill.
Intressant att du inte säger något om mannen som mitt i en graviditet ändrar sig och drar sig ur. Om kvinnan också ändrar sig - är TS lika omoralisk då om hon tar hand om barnet hon får bära och föda ensam? Ska hon liksom bara stå på stand by och se vad de här personerna känner för i stunden?
Deras överenskommelse var väl att de som par skulle adoptera barnet som TS föder? Inte att en av dem skulle dra.
Varför är det plötsligt hennes val och hennes ansvar om de andra drar sig ur? Om paret är föräldrar är den logiska och moraliska slutsatsen att det inte går att dra sig ur, inte sant?
Och ska vi spinna vidare på moral så är det självklart så att om TS gått med på att föda ett barn för att hjälpa två vänner och deras förhållande visar sig vara så uselt att de inte håller ihop ens i de 9 månader graviditeten varar så är det väl sannerligen klokt att som gravid fundera på vart det här barnet kommer hamna. För seriöst låter det inte.
Det är en synnerligen envägsriktad moral du har där man bara är en behållare för barnet och ett stort svin om man inte lämnar ifrån sig det så länge någon känner för att ha det. Men samtidigt utan val om de övriga ändrar sig nån gång på vägen.
Men du är något på spåren även om du inte verkar reflektera över det. Man är sin kropp. Man kan inte välja bort sin kropp. Man kan inte sluta vara gravid lika lättvindigt som en ickegravid kan vandra iväg. Att då beskylla TS för att vara omoralisk i en situation där hon är utan valmöjligheter är som du förstår absurt.