Nja, men hur menar du "fanns inte på kartan"? Du kan väl inte avgöra om din partner kommer vara otrogen igen, det enda du kan göra är att hoppas att det inte händer igen. Men din partner kan välja det när som helst. Så i praktiken är det ju precis så det är att du ger din partner en chans att svika dig igen OM hen vill det.
Det där är ju bara ren okunnighet... du borde läsa på lite.
De det är väldigt väldigt vanligt att man går igenom en kris som liknar kriser som människor som varit med om traumatiska händelser, tex våltäkt, misshandel, etc. drabbas av.
I stort sett alla går igenom samma faser vid en otrohet. Sen är det såklart skillnad på hur olika människor hanterar en kris. Precis som en person kan ta en misshandel med en axelryckning och så kan någon som blir bedragen hamna i en väldigt djup kris. Att sitta här och påstå att det bara beror på dålig självkänsla är ju bara okunnigt och man börjar undra vad du får ut av det?
Är att förminska och rationalisera bort din partners otrohet ditt sätt att rättfärdiga ditt val att förlåta henne för dig själv? Alltså inget fel i att förlåta, men då ska man ju helst göra det fullt medveten om vad sveket innebar på riktigt och inte bara förminska det och snacka bort det så mycket man kan för att det ska bli lättare att svälja för då har man inte förlåtit på riktigt utan bara förlåtit en falsk bild av sveket.
Ja ditt korkade inlägg om "dålig självkänsla" är onekligen ett jävla trams av episka proportioner. Du har ju ingen jävla susning om vad du babblar om. Läs på innan du börjar jiddra om taskig självkänsla.
Ditt korkade inlägg talar för motsatsen.
Du borde kanske leta efter rätt verktyg för självinsikt.
Nej man väljer inte hur man hanterar situationer, det är inte som att välja mellan pasta och soppa. Hur man hanterar situationer beror mycket på hur man är som person, och hur man är som person kommer till stor del från uppväxt, tidigare erfarenheter, etc, etc... dvs betydligt mer komplext än att "bara välja" som du babblar om.
Att hantera jobbiga situationer genom att stoppa huvudet i sanden, förminska , rationalisera, normalisera, förneka, etc...är heller inte ett friskt sätt att hantera motgångar, det tyder snarare på att personen är så svag att han inte kan hantera situationen och alla försvarsmekanismer går igång för att skydda ett bräckligt inre.
Oj då. Lite oroväckande onyanserat svar, som att du desperat vill svara att det ska gå. Förståeligt, men inte sunt. I princip alla otrogna ångrar sig oerhört mycket (iaf efter de blivit påkomna) men vad betyder det? Gjort är gjort. De där frågorna ska man nog ta flera månader på sig att verkligen fundera över, samt gå tillbaka till många gånger kanske under många år. Faktum kvarstår sedan alltid att gjort är gjort. Det förhållande man hade innan kan aldrig mer finnas. Kanske kan man med tiden få en annan relation, men det är något den otrogne måste vara drivande i att bygga upp.
Vad tänker du om att det är du som ställer frågan om hur man bygger upp förhållandet igen och inte din partner?
Samtliga terapeuter jag träffat har varit tydliga med att det är den otrogne som primärt är ansvarig för dels bygga upp tillit i förhållandet igen och dels att göra en viktig lång inre resa. Den otrogne måste vara den drivande för att bygga upp ett nytt förhållande. Självklart krävs det vilja och insats från båda. Sedan vad du tycker är kanske inte jätterelevant, vill du ha det på något annat sätt så står det dig fritt.
Sedan beror allt det här såklart på vad vi pratar om. Är det ett engångsligg på fyllan eller är det en längre affär med känslor inblandade. Det senare är naturligtvis betydligt svårare att överleva som par.
Nu blandar du äpplen och päron. Om du hade en inre resa att göra så ska du såklart göra den. Naturligtvis är det ditt ansvar. Det hade också kunnat vara så att du inte behövde göra den utan att du redan hade en stabil identitet och självkänsla men ändå blev utsatt för otrohet. Otroheten beror inte på dig. Det du talar om är något annat än det jag talar om. Ts fråga är alltså inte hur hon ska bli hel igen, hennes fråga är hur relationen ska byggas upp igen. Det senare måste vara något som den som skadat förhållandet primärt driver. Det är han/hon som ska ställa den frågan här. Den skada i förhållandet som åsamkas av otrohet är det bara den otrogna som kan reparera om relationen ska fortsätta. Det är det som är att ta ansvar för sina handlingar.
Du tycker inte att du tar på dig lite väl stora stövlar i den här diskussionen? Som sagt. Du blandar äpplen och päron. Din liknelse med spiken är minst sagt kraftigt haltande. Här har partnern medvetet slagit in spiken i däcket. Vem har sagt något om att sitta och gråta? Vad tramsigt du målar upp halmgubbar. Att göra slut och gå vidare är också ett sätt att ta ansvar. Sluta låtsas som att det enda sättet att ta ansvar för sitt liv är att fortsätta i relationen.
Haha...Ponera att du hade varit otrogen.
Hade du sagt till din fru då..."Fan, du är extremt tramsig och banal, bara för att jag haft lite sex vid sidan av....Höj blicken och ta ditt ansvar i stället. Tänk på att det alltid finns förmildrande omständigheter."
Mycket "mumbo jumbo" där...
Haha. Mja, bara någon som inte är gift tycker att det inte har någon betydelse. Tro mig, det har det för de flesta. Men i övrigt så har du ju svarat på hur ni gick vidare. Ni har en annan syn på otrohet än de flesta andra. Jätteskönt för er att ni har samsyn! Men de flesta tar inte i närhet lika lättvindigt på otrohet som ni.
Med tanke på att av alla äktenskap så slutar ca hälften i skilsmässa och att det i majoriteten av dem inte begåtts otrohet så kan du nog få leta väldigt länge i fantasin för att hitta belägg för att 65% av äktenskap skulle överleva otrohet :)
Väldigt vad du relativiserar otrohet plötsligt, nu när du gått ut med att du och din partner skiljer på kärlek och sex. Var det din agenda redan från början?
Mognadsprocess? Jag tycker det verkar som att du har fullt sjå att hålla huvudet ovanför vattenytan.
"En annan bidragande orsak var att jag just då börjar med meditation och yoga"
Jag är vaken liten eller din vän.
Jag har aldrig oroat mig över din hälsa, inte det minsta. Däremot är det lättare att avfärda dina inlägg om man har bakgrunden.
Fast du har ju inte heller någon positiv erfarenhet att bidra med. Du har dykt in här och skarvat med sanningen. Sedan visar det sig att ert förhållande är öppet. Om inte ts önskar sig en framtid med en öppen relation så bidrar din historia knappast med något positivt.
Ts, du gör nog dig själv en stor björntjänst när du ber om enbart positiva berättelser. Vägen framåt efter en otrohet är aldrig enbart positiv. Påstår någon det så är det en fet lögn. Du borde be om ärliga och nyanserade berättelser istället, dvs om hur andra orkade/klarade att ta sig vidare trots svårigheterna. Klart man kan gå vidare, frågan är till vilket pris om det är värt det i slutänden. (Många svar pekar på nej).