Kvinnor bättre i sängen

Jag vill ju inte vara en knulldocka utan någon som är bra i sängen. Men det är svårt, för att bli bra på något måste jag få öva. Jag har blivit dumpad redan efter några månader i bägge mina längre relationer, och direkt efter sex första gången jag hade det. Det är liksom den erfarenhet/övning jag har, utöver det har jag testat med en tjej men jag gillar inte det och det kändes helt fel. Jag vill inte ha engångssex/KK utan vill känna mig trygg, uppskattad, älskad osv. så det är svårt att öva. Jag är duktig med banan, kan få ner den en bra bit, men jag vet inte om det skulle funka i verkligheten.

Jag har liksom inget att erbjuda en man heller. Jag ser bra ut, det är liksom det enda positiva med mig. Jag är tråkig, fantasilös, ointressant, varken smart eller rolig och saknar personlighet. Det är inget jag enbart säger själv, det har jag fått bekräftat. Jag är väl en knulldocka då, både i sängen, till utseendet och beteendet. Begagnad men välbehållen och sparsamt använd.

Skall nog skaffa Tinder och skriva det där som presentation.

Men det är just det, jag tycker att vi matchade bra sexuellt. Så det är tråkigt att sedan få höra att jag är...tråkig och dålig i sängen och utanför och att jag är en knulldocka. Med risk att låta väldigt snuskig, men om jag tex. suger tills han kommer eller att han får sätta på mig i vilken ställning han vill tills han kommer och detta går ganska fort, vad är det då jag har gjort dåligt? Det kan ju inte vart oskönt eller osexigt eftersom de bägge stönat, haft stånd och kommit. Jag kan också ta initiativ till sex, kanske ropa från duschen eller ta på honom när vi ligger i sängen. Det är ändå något med själva akten som har vart dålig eller jag har vart dålig på eftersom de säger att jag är dålig. Jag har gillat det, jag gillar sex.  Även om jag själv inte kommit, vilket jag oftast gjort, men gör jag inte det gör det ingenting. Jag har inte det som krav, det är nice ändå. 

Det är det här jag inte fattar. Vad är det egentligen jag gör dåligt? 

De var ganska unga. Jag är fortfarande rätt ung, men 30 är inte många år bort. Jag har ingen speciell stil i sängen, har för lite erfarenhet att ha utvecklat någon slags stil. Jag är stillös :D Behöver man ha en stil? :D

Jag har faktiskt rätt bra självförtroende när det gäller utseendet. Jag är vältränad, stark, ganska muskulös och har snygg kropp. Ansiktet är väl ok det med. Resten är det värre med. Personlighet, humor, att jag är ointressant och tråkig osv.

Jag bryr mig inte om en kille är erfaren eller ej, det tycker jag är något man kan träna upp tillsammans. Med trial and error :D Omtänksamhet är viktigt.

Jag har fått inse att jag faktiskt är rätt personlighetslös. Jag har ett tråkigt jobb, jag gillar netflixserier, gymmet och tv-spel i perioder. Jag säger aldrig något kul, får aldrig andra att skratta, är inte särskilt smart eller har några intressanta åsikter om saker, jag är liksom ingen man vill lyssna på, ingen man vänder sig till för att få råd om viktiga saker. Jag har inga nära vänner, jag gör liksom inte roliga saker.

Det är som på instagram och på Facebook. En bild på mig i gymkläder eller bikini får kanske femtio likes och en del positiva kommentarer. Försöker jag reflektera över något, vara rolig, dela med mig av något kanske 3 likes och ingen kommentar. Jag har inget att bidra med till världen som någon vill läsa.

Jag vill nog säga att det hade kunnat vart nice att träffa någon oerfaren som inte märker hur dålig jag är. Gärna någon som kan vara rolig, smart och intressant tillräckligt för oss bägge.

En av mina ex. han hade någon slags förmåga att när han berättade något, kanske om något helt vardagligt han hade vart med om så lyssnade alla på honom och blev liksom underhållna av honom. Även jag. Han var någon som man gillade att lyssna på, och han kunde få helt vanliga, trista grejer att låta underhållande och viktiga. Sådär hade jag velat vara, att jag är intressant och även om jag inte har något att säga så låter det som att jag har något att säga och som andra vill lyssna på.

Eller sådär som att han kunde säga något som egentligen inte är kul, eller kanske även helt opassande och även om själva vitsen eller vad man säger inte är rolig,  så är personen rolig och så skrattar man ändå.

Eller om man hör någon nyhet, och snabbt tycker till starkt. Så berättar han samma sak från ett annat perspektiv, och så tänker man till och tycker något helt annat.

Jag har inget sådant. Men jag kan nästan svälja en banan.