Fantasi , bråk, hjälp?

Hej. Det låter frustrerande att ni krockar kring detta med fantasier. Jag känner extra mycket för detta då jag själv tänkte mer som din sambo tidigare, men med åren har jag ändrat mig. Det handlar kanske mycket om trygghetskänslan för din sambo, så var det i alla fall för mig. Och rädsla för det okända i att blanda in flera, om så bara i fantasin. En känsla av att man inte duger som man är kan lätt infinna sig. Att man ska ersättas även om jag vet att det inte är alls så det är tänkt. Här gäller det nog att ha tålamod och gå in med en annan infallsvinkel.

Sen är det nog så att män och kvinnors fantasier skiljer sig en hel del åt. Det som framförallt skiljer sig åt är att män i regel fantiserar om sin partner i olika sammanhang medan kvinnor oftast inte gör det. Det visade sig tydligt i en undersökning om kvinnor och mäns fantasier som jag gjorde på min blogg. Där svarade 85% av männen att de fantiserar om sin partner medan bara 45% av kvinnorna svarade att de fantiserar om sin partner. 
Se underökningen här:
https://blogg.amelia.se/liwslust/tydlig-skillnad/

Så det kan nog vara så att din sambo inte riktigt förstår att det faktiskt är hon som är i fokus även om du vill blanda in fler i ert sexliv. Min man förklarade det lite som att vi skulle skaffa en "levande dildo" och det beskriver väl situationen ganska bra. Men det var definitivt inte så jag såg det när min man första gången berättade om sin fantasi.

Jag kan inte påstå att jag fantiserade speciellt mycket om vi går 15 år tillbaka, i det förhållande jag då var i. Jag kunde t o m leva utan sex. Idag fantiserar jag mycket och kan inte leva utan sex. Så det är inte omöjligt att ändra sig. Det gäller väl att försöka trycka på rätt knappar. Inte sagt att det bara vänder i ett svep. Men tar man bort rädsla och otrygghet så tror jag betydligt fler kvinnor skulle öppna upp för både fler fantasier och att blanda in fler i sexlivet. Inte lätt men definitivt inte omöjligt. Att förstå skillnaden i fantasier mellan könen är en del i att försöka förstå varandra.
/Liw

Det kan ju absolut vara så enkelt som någon skriver här att hon inte går igång på tanken på tre och aldrig heller kommer göra det, ens på fantasiplan. Men att möta det faktum att du fantiserar om det är ju ändå något ni som par mår gott av att prata om. Om du ska låta henne vara den hon är så är det ju även det omvända.

Min man smög in sin fantasi lite successivt. Sen första gången han sen nämnde det mer på allvar så var jag inte mottaglig. Så han backade och tänkte att det får vara för nu. Men han hade lyckats väcka något i mig för ett halvår senare så kände jag mig mer öppen för det och då var det jag själv som tog upp det och var nu helt plötsligt lite nyfiken.

(Det var en ganska lång process som jag har beskrivit ganska ingående på bloggen men kortfattat var det så här).

Jag tror också på att det måste komma från henne själv. Ingen stress, istället sakta men säkert se om hon kan tända på det. Först och främst på snackstadie.