Fantasi , bråk, hjälp?

Hej. Det låter frustrerande att ni krockar kring detta med fantasier. Jag känner extra mycket för detta då jag själv tänkte mer som din sambo tidigare, men med åren har jag ändrat mig. Det handlar kanske mycket om trygghetskänslan för din sambo, så var det i alla fall för mig. Och rädsla för det okända i att blanda in flera, om så bara i fantasin. En känsla av att man inte duger som man är kan lätt infinna sig. Att man ska ersättas även om jag vet att det inte är alls så det är tänkt. Här gäller det nog att ha tålamod och gå in med en annan infallsvinkel.

Sen är det nog så att män och kvinnors fantasier skiljer sig en hel del åt. Det som framförallt skiljer sig åt är att män i regel fantiserar om sin partner i olika sammanhang medan kvinnor oftast inte gör det. Det visade sig tydligt i en undersökning om kvinnor och mäns fantasier som jag gjorde på min blogg. Där svarade 85% av männen att de fantiserar om sin partner medan bara 45% av kvinnorna svarade att de fantiserar om sin partner. 
Se underökningen här:
https://blogg.amelia.se/liwslust/tydlig-skillnad/

Så det kan nog vara så att din sambo inte riktigt förstår att det faktiskt är hon som är i fokus även om du vill blanda in fler i ert sexliv. Min man förklarade det lite som att vi skulle skaffa en "levande dildo" och det beskriver väl situationen ganska bra. Men det var definitivt inte så jag såg det när min man första gången berättade om sin fantasi.

Jag kan inte påstå att jag fantiserade speciellt mycket om vi går 15 år tillbaka, i det förhållande jag då var i. Jag kunde t o m leva utan sex. Idag fantiserar jag mycket och kan inte leva utan sex. Så det är inte omöjligt att ändra sig. Det gäller väl att försöka trycka på rätt knappar. Inte sagt att det bara vänder i ett svep. Men tar man bort rädsla och otrygghet så tror jag betydligt fler kvinnor skulle öppna upp för både fler fantasier och att blanda in fler i sexlivet. Inte lätt men definitivt inte omöjligt. Att förstå skillnaden i fantasier mellan könen är en del i att försöka förstå varandra.
/Liw

Mitt i prick ???????? Sa faktiskt det din sambo sa om levande dildo men gick inte hem ????

Är nog dom du säger Att hon känner hon inte duger men det är precis som du skriver att hon ska vara i fokus men får tänka på det med trygghetskänslan ????????

Vad fick dig att ändra på dig ?

Ni är olika. Hon har inget behov eller ens fantasi om två på en gång. Därmed får du släppa det. Du kan ha fantasin just som en fantasi som du kan tänka på för dig själv. 

Sedan tror jag inte det behöver bero på otrygghet. Det kan helt enkelt vara så enkelt som att just hon verkligen inte vill det och aldrig kommer att vilja. Dina funderingar ovan TS, får mig att tro att du vill förändra din tjej efter dina fantasier. Var istället mycket lyhörd och respektera henne för den hon är. Om hon någon gång kan tänka sig testa så ska det inte vara för att du tar upp det varje månad och liksom "nöter in" tanken, utan det ska komma från henne själv! 

Jag själv är mycket trygg i mig själv och i att ha sex,  och skulle inte alls känna mig utsatt eller något sådant, med en till person (har tom fått erbjudande om det) men jag är så totalt ointresserad av att ha tre personer med i sexet att det inte kommer ske. Hon kanske är som jag. Jag ser inte heller sex och kärlek som två saker (believe me, I've tried), så kanske ligger förklaringen där. Om din tjej säger så, så får du acceptera det. 

Kan ju vara så helt enkelt ????

Smaken är som bak!!

Kan ju vara så helt enkelt ????

Smaken är som bak!!

Det kan ju absolut vara så enkelt som någon skriver här att hon inte går igång på tanken på tre och aldrig heller kommer göra det, ens på fantasiplan. Men att möta det faktum att du fantiserar om det är ju ändå något ni som par mår gott av att prata om. Om du ska låta henne vara den hon är så är det ju även det omvända.

Min man smög in sin fantasi lite successivt. Sen första gången han sen nämnde det mer på allvar så var jag inte mottaglig. Så han backade och tänkte att det får vara för nu. Men han hade lyckats väcka något i mig för ett halvår senare så kände jag mig mer öppen för det och då var det jag själv som tog upp det och var nu helt plötsligt lite nyfiken.

(Det var en ganska lång process som jag har beskrivit ganska ingående på bloggen men kortfattat var det så här).

Jag tror också på att det måste komma från henne själv. Ingen stress, istället sakta men säkert se om hon kan tända på det. Först och främst på snackstadie.