Här är vi alla vänner.
Jag har kommit på ett nytt ord för potatis: Vodkabär. Jag inser att potatis inte är ett bär, men ändå.
Jag har kommit på ett nytt ord för potatis: Vodkabär. Jag inser att potatis inte är ett bär, men ändå.
Idag är jak en troett, men snell hest som aeta massa kress.
Tack ET för ännu en lyckad träff. Du gör mitt liv värt att leva.
Te amo, siempre!
Tack själv! Vad fint sagt och kul att vi fick säga hej då till restaurangen tillsammans 😍
Detsamma till dig! Fast jag var tvungen att googla vad det sista ordet betyder 😅❤️
Jaha då är man 40. It's downhill from here!
Tänkte tipsa om att det finns många skräckfilmer på SVT Play just nu, för den som vill se. Både lite mer moderna och gamla klassiker. Jag började titta på två, men fick stänga av innan filmen var klar båda gångerna. Nu när jag bor ensam är jag så rysligt feg. Jag är redan rädd för skuggan bakom fåtöljen, så det lär ju inte bli bättre om jag börjar sträckkolla på skräckfilmer 😱 Men någon av er kanske är modigare!
Hej !
jag har en liten fråga som jag gått och burit på ett tag men aldrig pratat om det med någon
Ibland känns det som att jag är död , inte död så men att man lever fast inte fullt ut. Man går till jobbet varje vardag och kommer hem till sitt ensamma liv. Dag ut och dag in vecka för vecka år för år . Man kommer hem sätter på tvn dricker lite kaffe innan dusch och middag , sen på helgen går man kanske ut någon gång , kanske träffar någon. Men det känns som man inte riktigt kommer någonstans . Det känns som att månadens stora händelse i mitt liv är när jag tankar bilen att det kostar närmare 1600 kr .
Annars är det bara äta sova jobba chilla typ. visst har vänn som jag träffar och så men inget mer. Har provat dejta killar några gånger men det blev ett fiasko och jag kände mig bara mer ensam.
Nu till min fråga är det någon mer som känner lever likadant ? Har många gånger frågat mig själv om det är något fel på mig fast det är det ju inte men kanske behöver en liten kick eller pusch för att komma i rätt riktning och förändra detta enformiga liv och börja leva
Jag vill bara spinna vidare på det här med slentrian. Vi alla känner så någon gång och för mig kan det vara en trygghet med rutiner och så, även om det kan bli tråkigt med. Man måste nog utmana sina komfortzoner, fast inte för mycket. Man ska ju inte göra sånt man känner sig jätteobekväm med.