Disa35

Thu 17 Dec 2020 04:23

20951 svar

Här är vi alla vänner.

Mortiscia80 skrev 2020-12-16 10:48:03 följande:

Vår son är också lite sen, tvåspråkig. För mig går oron och lugnet i perioder. Vi har kontakt med en logoped för säkerhets skull men deras tester är alldeles för avancerade även för andra barn i den åldern. T ex bild av en flicka med ett tomt saftglas, då ska barnet förstå att hon hade saft där förut men att hon nu har druckit upp det. Ska man verkligen kunna tempus när man är tre år...? Min gissning är att det inte är vanligt iaf. Andra gånger misstolkar hon hans svar eftersom hon inte känner honom (t ex hur han gör när han vinkar hej då), hon frågar om föremål eller ord han aldrig råkat på förut osv. Så enligt henne är han ju jättesen men jag tar det med en påse salt. Man märker hans framsteg och det är huvudsaken.

Juicepressen kanske inte var så viktig då ;) Jag hade en sån förut men använde den knappt ändå, det går lika bra med handkraft över en sån där topp :)

Sonen är hemma idag, och resten av veckan, så det blev ett tidigt jullov. 40 graders feber inatt, nu på morgonen 37. Det är inte första gången det händer att han haft tillfälligt så där, funderar på om jag måste ringa en läkare men det går ju över så snabbt så det verkar inte vara något allvarligt väl? Vi fick en ordentlig sovmorgon åtminstone :)

Ursäkta sent svar, livet kom emellan

Jag skulle ta det lugnt om jag var du, och jag tycker de där testerna låter väl avancerade för den åldern. Nu har jag bara ett barn men även större barn har väl svårt med tempus ibland? Och tidsuppfattning och sådant.

Juicepressen hade jag gärna använt, men den får inte plats i upphuggna garderoben till kök och därför är den förvisad till hallen. Vi har den i en stor plastpåse och har hängt en kappa över den för att inte svärmor ska se den (var hon som gav den till oss).

Om febern går ner snabbt igen och han verkar pigg och glad i övrigt behöver du inte oroa dig

Se till att han inte blir för varm och att han dricker mycket bara - sova under lakan, utan pyjamas och/eller med fönster på glänt är rätt bra.

Disa35

Thu 17 Dec 2020 04:28

#7276

Litenmenhård skrev 2020-12-16 10:57:44 följande:

Oj, det var ingen dålig utläggning! Intressant dock. .

Jag säger ju det, jag lär mig mycket av er. .

Och jag säger att det är roligt att dela med sig

Undrar vad Maya Rung har för sig i julkalendern förresten - jag har stöpt ljus ett par tre gånger, och jag har aldrig lindat veken trettio varv runt hängpinnen. Är också rätt säker på att snön är fejk.

Fast det måste ha varit apkul att spela in, dog nästan när Ernst kastade sig efter pinnen

Disa35

Thu 17 Dec 2020 10:18

#7280

Litenmenhård skrev 2020-12-17 08:31:59 följande:

Hehe, det är bra att du tycker det. .

Ja, Ernst som hund är ju klockren. BTW, är han inte en av killarna i trion "I just wanna be cool?" Har funderat på det ett tag.

Nu är det min tur att fråga dig; vad är det?

Disa35

Thu 17 Dec 2020 11:04

#7283

Mortiscia80 skrev 2020-12-17 10:20:16 följande:

Ingen fara, jag har full förståelse :D Vi verkar ha liknande livssituationer på många sätt.

Ja precis, jag började fundera på hur de andra barnen i hans grupp pratar också men det är bara en eller två som kan prata bra faktiskt. Logopeden dillade om barnpsykolog också för att ta reda på om han har en diagnos men jag sa att vi inte kände att det var akut utan att det kunde vänta. Ibland undrar man om de ser troll i varje hörn x)

Hm.... Finns det möjlighet att bygga ut köket på något sätt? Antingen utåt eller dra ner en vägg, eller riktigt avancerat så har jag sett de som flyttat på hela rummet till en annan del av huset :D Ni har hus eller förresten?

Ja det brukar vara ett par dygn så är det klart. Nu har det varit 2½ dygn den här gången. Hellre lite småsjuk än rejält sjuk kanske. Det går vattkoppor på fsk men han har iaf inga märken. Men han kissar som sjutton om nätterna! Kisslakan går åt som smör, tur man har ett gäng!

Jag börjar fundera på om folk är välfärdsskadade i Sverige

Det verkar ha gått troll i det här med diagnoser och jag undrar om det är så lyckat egentligen. Jag menar, på diagnos brukar väl följa behandling och specialanpassning och stödjande lärare och gud vet allt. Om det då från början bara rörde sig om personlig egenskap, ideer eller något annat, då tror jag man riskerar att förstärka beteendet och göra det värre, trots alla goda föresatser. Med det sagt ska naturligtvis den som faktiskt lider av något få hjälp - men jag tror inte någon är betjänt av att man rusar iväg och börjar leta diagnoser.

Vad säger fröknarna förresten? De borde väl ha reagerat om din son faktiskt avvek så mycket att man kunde misstänka att något var fel.

Vi bor i hyreslägenhet så det går inte att bygga ut köket. Pga möbler går det inte att skapa så värst mycket extra förvaring heller - har redan lagerhylla i vardagsrummet där de stora formarna och stekgrytan står.

Fast...nu när jag tänker efter...man kanske kan ta ner badbaljan och ha den någon annanstans (sonen badar ändå inte), och så kan man ställa saker där, typ juicepress. Får fundera på detta, tack!

Vad jag vet kan det dröja innan kopporna dyker upp, och alla får inte jättemånga heller. Det låter rimligt om han inte har haft det, för det är väldigt smittsamt.

Disa35

Thu 17 Dec 2020 12:13

#7284

Mina kära vänner,

Igår bad jag gubben handla några saker på vägen hem. Det jag ville ha var:

Mineralvatten, is och omslagspapper.

Någon som har lust att gissa vad som blev fel den här gången?

Disa35

Thu 17 Dec 2020 13:24

#7287

Mortiscia80 skrev 2020-12-17 12:22:08 följande:

Ja diagnoser till höger och vänster... Det finns så klart många som har svårigheter men hur många av dem ryms inom gråskalan och vad är på riktigt ett hinder i vardagen? Måste man verkligen diagnosticera allt? Och hur påverkar det individen? I mitt jobb ser jag både för- och nackdelar med den här utvecklingen, t ex den där förstärkningen du pratar om. Ja inte bara där förresten, även bland bekanta. Helt plötsligt har man en diagnos och då blir man mer funktionshindrad än man någonsin varit. Bättre att lära sig leva med det och hitta bra lösningar där det behövs, mha sjukvården också så klart. Dessutom så har jag förstått att man inte ens kan sätta diagnoser på fsk-barn, säkert för att mycket hör till åldern eller kan utvecklas med tiden. På fsk är det en pedagog som uttalat sig men det kändes väldigt vagt. Ända sedan han började har jag haft uppföljningsmöten med en kvinna som tyvärr är barnledig nu men hon har aldrig tagit upp att de var oroliga för honom. Andra föräldrar jag känner verkar inte heller särskilt oroade av hans nivå :)

Ja i lägenhet är det ju mycket svårare! Där kan man ju knappt tapetsera om x) I vissa kök hänger man upp stekpannor och/eller redskap i krokar, antingen från taket eller under hyllor osv, ifall ni har möjligheter på så sätt. Att bo litet är en sak, men när man inte har platsen man behöver och ändå inte lever som en hoarder så blir det inte kul. Hoppas ni hittar fler lösningar :)

Jag håller koll på kroppen så får vi se om nåt utvecklas, Både jag och maken har haft vattkoppor som tur är, annars sägs ju barnsjukdomar bli allvarligare för vuxna.

Jag för min del tror absolut inte man måste, eller ens bör, diagnosticera precis allting - särskilt inte hos växande barn. Som du skriver är det så mycket som hör till utvecklingen, det är så lätt att blanda ihop faser med symptom på olika saker och NPF-diagnoser rör sig i gråzonen. Det är också extra illa, tycker jag, när föräldrar på eget bevåg sätter diagnoser och börjar leva därefter. Minns du t ex diskussionen om barnen till veganen?

Jag tycker också att det verkar orimligt med så mycket NPF i ett förhållandevis litet land på kort tid. Varför ser man inte samma utveckling i t ex Tyskland, Frankrike, Belgien, Storbritannien, Canada, osv? Kan det kanske vara så att det är samhället det är fel på, inte ungarna?

Jag tycker du ska lyssna på de andra föräldrarna och fröknarna - vad jobbar du med, fööresten? I stora drag bara.

Vi hittar nog fler lösningar, nöden är uppfinningarnas moder

Lägenheten är inte tänkt för barnfamilj, den är tänkt för en till två vuxna. Fast här anpassar man inte så mycket, så vår hyresvärdinna tycker bara det är trevligt att vi har fått barn

Barnsjukdomar är generellt värre för vuxna, ja, från allmänt jobbigare till dödliga och/eller med svåra skador. Så det låter väldigt bra att både du och din karl har haft vattkoppor

Disa35

Fri 18 Dec 2020 07:45

#7299

Litenmenhård skrev 2020-12-18 07:25:29 följande:

Tror ni dem använder samma hund nu när Lady är Ernst?

Tror det, komplett med den lilla söta rosetten

Ganska intressant att det hela nu har förvandlats till typ Armageddon blandat med Den oändliga historien.

Disa35

Fri 18 Dec 2020 08:49

#7305

Mortiscia80 skrev 2020-12-17 14:37:08 följande:

Lite av en epidemi är det ju ;) Sedan tror jag ärligt talat att det här skärmlivet som många har redan från småbarnsåren spär på en hel del problem, som en liten fasett i en större förklaring så klart. Och utöver det har vi fått ett stressigare samhälle generellt på flera sätt. Jag vet inte exakt vilka vegan-barn du tänker på så du får gärna berätta :)

I grunden är jag gymnasielärare så man har ju inget om småbarns utveckling i utbildningen, alltså inget om tidig språkinlärning eller pedagogik åt det hållet. Men jag funderar på att vidareutbilda mig så jag kan undervisa på universitet. Man får se, det finns många tankar.

Ah, ni kanske inte kommer bo där hela livet direkt :) Det finns en fördel med att inte ha för stort och dra på sig för mycket ägodelar. Ibland drömmer jag om att bo i ett sånt där litet hus, kanske på hjul till o med, attefallsstorlek ungefär.

Jag tror du har rätt i det med skärmarna, jag kan bli skogstokig om jag förlorar i ett spel t ex. Och jag är vuxen med god marginal, vilken effekt har då inte skärmarna - och innehållet! - på outvecklade barn?? Sedan är nog, som du skriver, skärmarna bara en liten del. Samhället är stressigare, absolut, mer elitistiskt och krävande, skolan är ett totalt haveri av flum, rosa moln och allmänt lullull.

Det var en tråd för något år sedan, startad av en tjej som oroade sig för sin veganväninnas barn. De var trötta, ofokuserade och betedde sig, och tjejen trodde att kosten låg bakom. Hon fick minsann veta att deta hade hon inte med att göra, det spekulerades i diagnoser högt och lågt - och så var vi en liten grupp tappra själar som föreslog att hon skulle få ungarna till läkarundersökning med provtagning (vi fick vår släng av sleven, vi också). Tjejen fick kompisen att kolla ungarna, och mycket riktigt led de brist på både det ena och det andra, däribland järn och D-vitamin.

Ah, så du har koll på större barn/ungdomar

Låter mysigt

Vi letar större men det tar tid, för det är mycket som ska klaffa - och standarden och beskrivningarna är minst sagt skiftande och fantasifullt

Disa35

Fri 18 Dec 2020 08:52

#7306

Litenmenhård skrev 2020-12-18 07:56:36 följande:

Jag bara tänkte eftersom hunden var så olik sig.

Hunden kanske kan skådespela

Disa35

Fri 18 Dec 2020 12:12

#7309

Mortiscia80 skrev 2020-12-18 11:01:49 följande:

Jag skulle klassa mig själv som skärmberoende men jag har ju halva livet i en liten burk! Både internet med allt som händer där men också alla privata foton, en del filmer, alla mina egenskrivna texter och förstås en massa stick/virkmönster x) Då hamnar man lätt framför datorn när man har en ledig stund över. Men resten av samhället är ju på flera sätt hemskt, en ständigt närvarande stress. Och med tusen och en möjligheter av hur man vill forma sin framtid, vilket också skapar stress då det finns för många val. Men jag kände inte stress förrän vi flyttade till en större stad, så sånt kan också påverka.

Men stackars barn! :s Tur att de gick till läkaren. Veganism är bra men man måste läsa på vad som behövs för kroppen, och sen kanske inte barn ska gå på en sådan diet helt och hållet. Så där är det alltid i trådarna, en del vettiga människor och sedan en hel hög foliehattar som peppar upp varandra. Suck...

Ja precis :) Logopeden var väldigt förvånad när jag förklarade varför jag inte hade koll på tidig språkinlärning x) Det var liksom "Vadå, du är ju lärare, sånt ska ju du kunna" ungefär. Hon sa inte så rakt ut men av hennes reaktion. De jag jobbar med är liksom med en fot i vuxenlivet redan.

Det kommer en dag! :) Har man tid att vänta så hittar man till slut nåt bra!

Vilken större stad flyttade du till? Eller hur stor är den, i alla fall? Jag förföljer inte, jag lovar, blev bara väldigt nyfiken.

Du får förlåta, men jag tror att skärmar, internet och liknande ligger bakom en hel del elände som man inte räknade med. T ex alla ungar som har mobil och gps-klocka, och som ändå inte klarar av att gå 500 meter till/från skolan. Jag hade varken mobil eller något annat, och jag cyklade 2,5 km själv när jag var 10-11 (hade egen nyckel också, lärde mig att steka pannkakor i den vevan). Dessutom hjälper inte den där tekniken mot någonting, det är Engla ett mycket sorgligt exempel på.

Barn ska inte gå på sådana dieter, nej. Då ska man veta väldigt väl vad man sysslar med, och det gör tyvärr inte de flesta (majoriteten föräldrar som är veganer är inte utbildade läkare, syrror, dietister, näringsfysiologer, etc).

Foliehattar och vettiga, absolut, men där emellan kommer moralpoliserna, de tillika självutnämnda experterna på allt mellan himmel och jord. Och Gud nåde den som är av en annan mening - jag får för mig att det dyker upp alias för dig också.

(Gubben kom hem, helt oväntat, medförande en kattkalender och en snörrulle. Kalendern är till svärmor, och snöret är av obehandlat lin - måste få tag på bivax att dra snöret genom innan det går att binda stek med.)

Jag tycker den där logopeden låter mer än lovligt märklig, om du ursäktar. Hon måste väl veta att det finns olika lärare, eller? Fast iofs så fanns det en läkare/utbildare hemma för många år sedan, som sa till ssk-eleverna att "det här behöver ni inte kunna, ni ska ändå bara tömma pisspottor".

Den där perfekte lägenheten dyker säkert upp, bara att vänta, hoppas och hålla utkik

Här är vi alla vänner.

INNEHÅLL