Här är vi alla vänner.

Jag är väldigt orolig just nu men känner att jag inte kan säga det till personer i min omgivning. Jag vill inte oroa dem mer än de redan är och ibland kan jag känna att jag överdriver.

Båda mina föräldrar dog alldeles för unga. Jag har en styvmamma som är över 80 och ett syskon som tillhör en riskgrupp. Jag är så rädd att förlora dem också.

Jag är ensam med mitt barn och har själv högt blodtryck som jag medicinerar mot. Jag är inte så rädd för egen del men står inte ut med tanken på att mitt barn skulle bli helt ensam. H*n älskar min styvmamma och mitt syskon. Det är den enda fanilj h*n har.

Ena stunden känner jag mig fånig som tänker så, andra stunden har jag ångest över hela situationen.

Min styvmamma har isolerat sig och jag hjälper henne med att handla mat. Mitt syskon och jag jobbar för vi kan inte jobba hemifrån. Det verkar inte heller som om ledningen på våra respektive arbetsplatser tar det här på allvar.

Är ni rädda eller kan ni behålla lugnet? Har ni några råd om hur man kan tänka?

Nu är ju Torsten min dammråtta. (Borde ha varit tydlig med det.) Vi har känt varandra i 15 år, drygt. 

Nej, men allvarligt. Det här med familj är inte riktigt min grej. Jag kör hellre solo. .

Hej TS & alla andra!

Skön tråd. Har sett den ett tag men inte hunnit skriva nåt förrän nu. Kul höra om Torsten och att ni trivs bra ihop. Vill han snacka miljonsvenska kan han förresten komma ut till mig i orten aka Norra Botkyrka.

Själv är jag hemma en del nu och så då jobbet stängt (restaurang). Försöker undvika sociala kontakter IRL som det är nu. Inte så orolig för egen del då jag är ung och frisk men däremot för dom nära & kära som tillhör riskgrupperna. Vill inte heller bidra till smittspridning i samhället i övrigt. En märklig tid vi lever i...

Hej TS & alla andra!

Skön tråd. Har sett den ett tag men inte hunnit skriva nåt förrän nu. Kul höra om Torsten och att ni trivs bra ihop. Vill han snacka miljonsvenska kan han förresten komma ut till mig i orten aka Norra Botkyrka.

Själv är jag hemma en del nu och så då jobbet stängt (restaurang). Försöker undvika sociala kontakter IRL som det är nu. Inte så orolig för egen del då jag är ung och frisk men däremot för dom nära & kära som tillhör riskgrupperna. Vill inte heller bidra till smittspridning i samhället i övrigt. En märklig tid vi lever i...

Nu blir det Bob Marley- Exodus. Älskar den skivan. .

Ibland känns det som att jag är född på fel ö och skulle varit född på Jamaica istället.

Bara lite morgontankar.

Har ni ställt fram klockan en timme? Jag var ju så smart att jag ställde bak min klocka en timme, men jag kom på det sen att det var fram en timme, haha.