Här är vi alla vänner.

Nordsjön, september 2019

Vind nordnordväst 9 m/s. Seglar för styrbords halsar med god fördevind mot Schiermonnikoog. Vågorna är bara cirka mellan 1.20-1.40 meter nu, mjuka, följsamma och vattnet fräser kring fören. Tröstlösa grå, lågt hängande sjok och ett lätt duggregn driver över ett lika grått hav. Gårdagens storm har lagt sig, havsytan var mer vit av skum än de olika färgvarianter den brukar ha eller anta beroende på ljus. Ett fradgande rytande inferno. Även i luften fanns detta skum, lossbrutet från vattnet, sikten var därför dålig. Inget annat att göra än att i tid dreja bi och kasta i drivankaret och skalka luckorna. Varför gör man det här? Varför ger man sig ut i detta element, på havets stigar att föras av vindens hand? För att det är meditativt med den närvaro som tarvas och för att då, nu och sen flätas samman i presens. För att rädsla inte finns på havet. Även den enfaldiga skäriflickan kan lite grand om någonting. Älskar detta, och jag kommer älska att vända åter hem och se hemlandets konturer och ljus igen.

Det var ett roligt namn. Ska du svara nekande bestämt så ska du svara så här: Nä int! Alternativt: Int nä!

Tack, vad trevligt att du tyckte om det. Åh, ha det så trevligt på bokmässan!

Det betyder du då, fast lite aggressivt såg det allt ut! Lyssnade lite till dialekten nyss på nätet, kanske är det lite norska, lite aggressivt och lite glatt. Eller något.

Just det, trevlig fredag och helg!

Tack så mycket! Ja just det, en sådan där Matruska eller hur man stavar det, en bra liknelse det. Det är sant, katastrofen finns i okända undervattensströmmar vid vassa klippor, den finns i rigghaveriet och i mycket annat. Höga rullande vågor går ofta bra om man vet hur man ska ta dem, höga brytande vågor kan däremot sluta sämre. Just rädsla har jag inte känt, jag känner en tillfredställelse då det går bra och en känsla att kämpa mer tills det går bra om det först inte gör det. Jag har känt en viss oro vid ett tillfälle i och för sig.

Din reflektion är nog helt sund, säkert en sundare reflektion än min! Den är ju helt i sin ordning, ett enkelt konstaterande som bygger på ett konsekvenstänk. Man hittar sina olika terapiformer. Sedan är jag ju en budgethavsfarare med, långt från segeleliten i Hangö, då vill man ju prova sina idéer med. Annars är det väldigt fint, då allt spritter av liv och solen går upp och ljum vind fläktar och öde öar och vatten bildar paradis att vara på. Älska havet och ha din sunda inställning till det, det låter bra!

Jag har skickat in och ansökt till några olika utbildningar, får se om det kan bli något av det. Nu är det snart dags att ta kväll, ha det så bra.

Tack! Sökte in till sjöfartsutbildning, där det första året är grundläggande och gemensamt, sedan ska man välja inriktning till maskin eller däck. Mest på svenska. Skickade också in en ansökan om att utbilda mig att arbeta i kundtjänst, fast det vill jag inte, men hellre det än att arbeta med vad jag gör nu eller något dylikt. Sedan kontaktade jag Åbo Akademi om litteraturvetenskap med, fanns inget att söka där, så vi får se!

Ja det verkar finnas goda möjligheter till arbete och lönerna är enligt mig också helt bra. Tack för det!

Kan relatera till känslan, men det är ju du som skapar upplevelsen av att vara liten i alltet, eller att alltet är storslaget. Utan någon som skapar upplevelser finns ju inget sådant. Jag tror inte heller att rumtiden finns utan någon som upplever den, fler börjar tvivla på den också. Det är ganska storslaget att du kan skapa en sådan upplevelse, att känna dig liten i alltet.