Här är vi alla vänner.

Troligen så vävs arbete, hem och fritid ihop ganska mycket skulle jag tro. Det där var bara en lös tanke från min sida. Mycket arbete blir det nog och man ska inte romantisera eller idealisera idéer hur som helst heller tror jag.
Ja, men det ger sig nog, man kan ju alltid ändra sig under tidens gång också. Jag får nysta lite i det och göra avvägningar, vad för betyg behövs till vad, hur är möjligheterna till arbete efteråt och insats i förhållande till utdelning och så där. Det ska nog ge sig.

Så sant.Det har du rätt i, att ta reda på det kräver lite tidsinvestering! Jag hoppas att du har rätt, jag ser ju inte mig själv som den helt skarpaste kniven i lådan, även fast jag har bra sidor med. Kanske att man behöver försöka lite mer om det inte räcker med att bara försöka. Tack för dina uppmuntrande ord!

Vad roligt att ni har bokmässa! Här är också en i slutet av nästa månad, författare och experter och politiker och så där diskuterar olika fenomen. Göteborg ligger i sydvästra Sverige, jag har varit dit en gång i en gästhamn som låg i Långdrag. Mycket mer vet jag inte om den staden. Nu ska jag strax gå och lägga mig.

Vad fint! Bokmässor, och även en del andra mässor kan vara roliga. Helsingfors har nästan allt! Säkert är den fin, kanske att jag får tillfälle att besöka den lite bättre en annan gång. Jo tack, det gick bra till sist.

Tack, ska försöka tänka på det emellanåt.

Som redan nämnts, äntligen fredag och eftermiddagsruschen är över. Skönt så. Ledig över helgen. Skönt att det bara är tillfälligt, men klagar gör jag inte. Bra att få arbeta och blir ändring senare. Trevlig helg till er med.

Har varit på sjukhus, ska dit igen. Hoppas att Eurydike har kommit över den hemskaste sorgen och att hunden har det bra.

Tigande så stilla i regnets fall. Höstens sinne att förnimma. Fallande lövets färd. vindens skarpa ton, doften av höga klara. Skiften mellan sommarens rasande glädje och höstens vemodiga prakt. Äppelträdgårdarnas mustiga härlighet. Blunda och se villeldarnas forna ljus från annan tid. Låt mig födas i din blick och bli människa.

Vakande ögon ser över öppet hav. Skådar långt, slappnar av. Över bara fötter sköljer urtidens fostervatten, fram, åter. Livets vagga. Av dig är jag kommen, med dig ska jag åter bli. Längtan är en riktning. Varifrån kommer den? Jag vet inte. Vinden är en riktning. Varifrån kommer den? Från nordväst. Den torkar tårar, rufsar håret, smeker kroppen med ljumma och kalla händer. 

Bär på arvets ok. Bär på längtan hem. Bär på längtan bort. Hjälp mig att bära. Kom med mig, att skåda främmande himmel, annan strand. Kom med mig, att vända åter hem.

Jag var på undersökning i dag, men hann till arbetet. Vaknade upp efter vad som tydligen var ett krampanfall, jag slog mig också, i huvudet och i handen, vänsterhanden typiskt nog. Ansikten som tittade ner på mig. Fast det är ju helt okej nu, läskigt att inte veta vad det är ännu, men det får jag väl reda på så småningom. Vad bra att du känner så ändå. Det är bra, då har hon flera vänner runt sig, det började ju bra, så det kommer nog att fortsätta bra.

Just det, jag fick faktiskt googla lite på den för att ordentligt kunna placera den. Det berättar en del om hur lite jag kan om religion. Ja just det, det är en fin titel du har där. Jag bodde ju länge ute i havet, bor ännu nära, känner nog dess nycker någorlunda kanske. Följde med morfar ut och vittjade nät när jag var liten. Upplevt det alla årstider. Hört det tala på språk bortom ord. Vaggats till sömns av det och vaknat av det. Varit omgiven av dess vildsinta raseri i höststormar och skrinnat på dess frusna yta till isens gräns. Havet finns alltid där med sin famn. På havet får man direktutdelning, gör si och så blir det inte så bra, gör så, så blir det mycket bra. En urkraft som aldrig kan bemästras. Havet tar sina offer och ger sina gåvor. Det är fint att veta att det finns djup under en och att se stjärnkatedraler ovanför en och se horisonten, där hav och himmel möts. Det är väldigt meditativt. Du kanske har mer erfarenhet av havet än jag, annars önskar jag dig många fina stunder med havet. 

Ja det var otäckt och jag antar att det har hänt förut då jag en gång vaknade upp på golvet utan att jag förstod hur jag hamnade dit. Tack, ja jag hoppas att det inte är något farligt eller så.

Jag finner den tolkningen av havet väldigt intressant! Som ett fönster i ögonblickets evighet, som liksom går att skära ut från en kontinuitet, bortom vardagen liksom. För mig som haft havet som ständig följeslagare blir det en väldigt vacker tavla och metafor. Inte står det några hemligheter på så sätt, jag kan visst dela ett par anteckningar! Jag valde ett par som står lite i kontrast till din vackra tolkning av havet, inte för att på något vis göra ner den, jag har också många upplevelser i sol och värme, men för att ge även en annan version. Kanske att det kan te sig ointressant delvis, men det är ju bara att hoppa över, det kan också innehålla lokal finlandssvenska, men jag tror inte det ska orsaka några besvär då jag inte skriver på talspråk helt.

Åbolands skärgård, januari 2018

Minus 8 grader, temperaturen sjunker stadigt. Vind nordnordost 2 m/s. Öde, fullständigt öde vinterlandskap. Varför söker man sig till ensamheten? Jag är inte den enda som gör det. Astronomer blickar ut i ensamheten via sina teleskop. Vandrare stegar in i den på sina färder. Vad finner de? Gemenskap kanske. Insikten att man är en del av det man upplever, att det man upplever är en del av en själv. Kanske finner de, liksom jag, att objekt, subjekt och verb är den heliga treenigheten som är beroende av varandra för att samexistera. Hur ser materia ut utan betraktare? Hur låter ljudvågor utan lyssnande öron? Inte alls. Subjektet skapar objekten, objekten skapar subjektet. 

Detta är en ensamhetens ritual. En hyllning till de förutsättningar som skapat mig. Här ute blir tystnad till sång. Strax ska jag starta motorerna, annars kommer isens kramande händer att ta fast skrovet. Skärgården är skrudad i kyla. Jag gillar det här polaraktiga och någon gång ska jag kanske segla till Sydpolen.

Det går bra att köra i drivis som inte är för tjock. Kör man tillbaka i samma fåra man kom i kan det vara fruset runt omkring. När man startar motorerna ger man gas framåt, propellerströmmen kommer att pumpa bakåt och lossa eventuellt isgrepp om det inte är för hårt. När jag stannar i sådana här förhållanden slår jag alltid av huvudströmmen som säkerhetsåtgärd, ifall något skulle dra ström. 

Det är ett tryggt ljud, motorernas gurglande, doften. Reglaget ligger skönt i handen. Snart är det alldeles mörkt ute.