Här är vi alla vänner.

En ryggsäcksflotte, söker man på packraft får man mer information. Enkel att packa ner. Jag har en sådan.

Eipä kestä! Nä det hade ju varit lite besvärligt att ta sig fram i staden med hjälp av åror och flytetyg. 

Visst gör det! En faltkajak med segel kanske hade varit något annars. Att hissa segel på huset låter inspirerande, kanske går att bygga ut altanen med ett bogspröt också, skönt att ligga och slappa i lata dagar. Solpaneler på taket med och ett par regnvattentunnor för färskvatten. Källare blir köl. 

Bli en hjälte, kämpa på. Jag ger dig lite hopp att luta dig tillbaka mot. Med mörker och kyla är jag väldigt bekant, det går att bli vän med dessa element och egenskaper, men du måste få ljus och värme någonstans ifrån. Tänd en eld och omfamna ljuset istället för att förbanna mörkret. 

I dag har jag fortsatt att planera min kommande resa. Det är intressant och en hel del att tänka på, men jag gillar sådant. Lösa kondensproblem, hur man ska packa bäst och så. Hur är det med er, är ni sociala varelser eller trivs ni bäst allena? Jag gillar bägge delarna, andras tröstande ord och gemenskaper som kan uppstå. Samtidigt är jag ganska duktig på att finna gemenskap i ensamheten också, precis som uttrycktes av skribenten i inlägget ovan mitt förra. Ursäkta skrytet, jag är dålig på så många andra saker ändå, ibland kan man få lyfta fram andra sidor med. 

Tack för att du delade med dig. En del trivs mer ensamma än andra. Vi blandar och ger, både ensamhet och gemenskap i olika kombinationer.Hoppas att du kan finna något litet hopp och styrka i dem.

Det kan jag förstå. Man behöver varken kompromissa eller hänge sig åt det.

I dag är det min dag. Den som gissar hur många år jag fyller är duktig! Jag tänkte också dela med mig av en händelse som inträffade för några år sedan. En händelse som kan kallas för missförståndet.

Två människor möts, två tolkningar görs. I gemenskapen finns en ensamhet där vi når varandras förståelse genom missförståndens tarvligheter. Ej annat än heterosexuell, dock fascinerad och tjusad. Av tystnad av talfördhet, av elegans av styrka.

Varsam omfamning i sensommarkvällens dunkel och lyktors sken till toner av stillsam musik. Jag talar i tungor hon i gåtor. Glitter i ögon och själ. Hon spörjer den svåra gåtan:

? Vem är du?
? Jag är Stormburen. Vem är du?
? Jag är Storm som kommit för att ta dig ut på vilda vatten.

Trevar efter mera henne, låter hand varsamt smeka kind och hals. Så slår hon, hårt och avvisande och stormen börjar rasa. Det bränner efter handflatans slag. Skammens tårar, stora runda, trillar salta till ingen tröst. Blickar som möts, svarta mot blå och ett ögonblick vill den slagna låta raseriet ta över och slå tillbaka. Men jag vet att ha fel, vet att skämmas. Ja flyr min väg och vi skiljs likt dag som aldrig gryning blev. Flyr likt en fredlös, rättslös. Över äng genom skog och djävulsåker vars stenas gjuter fötternas blod. Ner till vattnets kluckande hand som svalkande smeker sargade fötter. Blickar mot trofast himmel där moln ljus och mörker ständigt målar föränderliga tavlor. Åter ska jag ej våga sträcka min hand mot Storm. Endast vindens stormar ska jag åter möta.

Väl mött och må lyckan stå er bi!

Du var nära! Jag fyllde 23 i går. 

Ja det var bra gissat. En del kan det vara riktigt svårt att gissa ålder på, eller så är jag bara dålig på det.