Inlägg från: Anonym (Bekymrad mamma) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Bekymrad mamma)

    Min man vägrar samverka efter skilsmässan.

    Det är det inte alls enligt juristerna och socialen. Han har samverkansansvar i gemnsam vårdnad med tre barn som ska få omsorg. Lagen pekar på vuxnans samverkansansvar.

    Hur vet du att den sortens förska att vara förälder är stalking? Så det är OK att vägra samverka och passivt blockera? Utvekcla gärna ditt resoenamg som verkligen hjälper till att lösa detta problem framöver? Är din avsikt att såra?


    Anonymm20 skrev 2020-03-09 22:33:41 följande:
    Att skicka e-mail varje vecka till någon som hae sagt upp kontakten och till och med blockerar är stalking och att tränga sig på.
  • Anonym (Bekymrad mamma)
    Anonymm20 skrev 2020-03-09 23:00:01 följande:
    Att ta kontakt om och om igen med någon som tydligt visar att de inte vill ha kontakt och tom går så långt till att blockera dig är att se som stalking. Det vet en advokat och det borde socialen också veta. Det är inte att visa omsorg. Du struntade i dina barn när din exmake valde att inte fullföra sin el av eran överenskommelse. Det är svek.

    Det din exmake gjorde är inte ok, men det du gör och ae gjort är inte heller ok och har lätt till att dina barn inte vill ha något med dig att göra. Låt dem vara ett tag och försök få till ett samarbetsmöte om några månader när allt förhoppningsvis har roat ner sig.

    Hurvida man träffar en ny kort tid efter en skilsmässa får var och en bestämma själv. Men då får man också står för de konsekvenser som kan uppstå när barn är inblandade.
    Jag svek absolut inte. Jag försökte få till terapi före skilsmässan. Jag gjorde allt man skulle och jag har ryggen rak. 

    Du har förstås rätt att man inte ska stalka någon någonsin men du måste förstå skillnaden - vi har tre mineråriga barn som vi har båda lagligt försörjanings och vårdnadsansvar för. Det är ingen okänt. Han har ansvar lagligen att samverka och det brukar man göra varje veka då boendebuden för barnen sker. Det vet Socialen och jursiterna. Så du hitter alltså på din egen lilla definition du på begreppet talking?

    Jag har verkligen inte struntat i mina barn eller svikit dem. Har du ens läst tråden? Ditt inlägg handlar sannolikt om dina egna bekymmer. Jag beklagar att du utsatts för svek och att bli struntat i.

    Jag har gjort vad jag kunnat och din befängda anklagelse blir absurd - vad hade du kunnat göra istället? Det är ju sådant du skulle kunna tillföra en dialog.

    Mina barn har ju med visst med mig att göra, trots den onödiga avskildheten. Min stora flicka jobbar som en godhetens agent och försöker hjälpa sina småsyskon. Hon tankar kärlek hos mig, sin mamma. 

    Det vanligaste rådet man får från de som inte förstår är att man ska låte det vara ett tag. Jag tappade två år genom att lyssna på sådant amatör-snack. Han lugnade sig ingenting, tvärtom använde pappan tiden till att hjärntvätta barnen mera. 

    Du har helt logiskt fel. Efter en skilsmässa får varje frisk och myndig vuxen träffa nya kärlekspartner på sin barnlediga tid. Det gör levande människor som kan uppleva kärlek. De som har skilt sig har inget med det att göra. Han lämnade mig och nu lever han förbittrad och verkar ångra sig men kan inte ens uttrycka sig och uppföra sig som det han ska - en samverkande förälder.
  • Anonym (Bekymrad mamma)
    Anonymm20 skrev 2020-03-10 01:35:37 följande:

    Utifrån barnets syn så svek du. Du "lät" saboterar umgänge. Hade du gjort allt så hade du aldrig startat råden.

    Dina barn vill idag inte ha med dig att göra. Hade dd velat det så hade ni haft en bra kontakt idag.

    Jag vet inte om du läste vad jag skrev men varje människa bestämmer själv när man vill träffa en ny efter en skillsmässa. Men man får då också genom sitt val stå flr konsekvenserna. Många barn känner sig utstötta när en föräldern skaffar en ny kort tid efter en skilsmässa (och ja, ett år är kort tid för ett barn att vänja sig vid nya situationen). Självklart väljer du vad u vill göra under dina barnfria veckor men du får också stå för konsekvenserna som kan bli. Mamma/förälder är man även under den veckan ens barn bor med andra föräldern.

    Var har jag skrivit att din exmake har med ditt mya kärleksliv att göra? Dina barn har däremot med det att göra eftersom du för förälder på heltid.

    Jag tror knappast din exmake har ångrar sig, men han har vakt att fokusera på sina barn istället för att skaffa en ny fru/sambo/flickvän.


    Du behöver läsa tråden bättre och tro på det som står. Och det blir mycket klyschigt av dig att säga att man är förälder på heltid när man är skild och lever varannan vecka utan barn i hemmet. Det är också klyschigt att säga att barn ska styra om deras frånskilda förälder ska vänta många många år med att hitta ny kärlek. Naturligtvis är det en förändring, men en sådan som en tonåring ska klara av med varsam vuxen coachning.

    Det är jätteklyshigt att säga att man får stå för konsekvenserna.. det gör jag ju varje minut men jag har ansvar för att vara en bra människa och förälder i mig själv. Du resonerar som man gjorde med våldtäktsoffer för hundra år sedan - gick de på dans och hade kjol fick de ta konsekvenserna - nej, de får ändå inte kränkas med våldtäkt. Förstår du logiken i frågan?

    Jag har aldrig låtit umgängessabotaget ske. Det är inte jag som umgängessaboterar. Det är återigen att du inte förstår gränser mellan människor. Det är inte jag som låter vädret ske. Jag kan vänta med att gå ut, jag kan ha paraply, jag kan klaga men jag kan inte styra vädret att göra uppehåll.

    Min exmake gör detta hemska sannolikt av svartsjuka han inte kan formulera och uttrycka. Han måste acceptera min nya kärlek. Jag måste inte acceptera hans eskalerande olagliga umgängessabotage men ingen domstol i Sverige hjälper.
  • Anonym (Bekymrad mamma)
    Miss Skywalker skrev 2020-03-10 00:55:52 följande:

    Jag förstår inte. En tonåring får bestämma själv men nu var de ju inte det. De yngsta var bara 11 och 9. Varför lät du honom sabotera vvumgänget?


    Detta skedde gradvis och med olika barn. Problemet med att barn betraktas som de kan välja självständigt gäller tidigare än tonåren.

    Jag lät honom alls inte sabotera umgänget, han valde att sabotera det på olika sätt (mest med lugnande lögner och blockeringar) och eskalerande med tiden. Jag gjorde vad jag kunde men var aldrig i domstol. När jag pratade domstol förra året först var jurister tveksamma - jag kunde vinna ensam vårdnad men barnen är för stora. Myndigheter förstår inte den här sortens brott.
  • Anonym (Bekymrad mamma)

    Jag lider inte av vanföreställningar och lagar är inte absoluta och myndigheteran följer dem inte absolut. Rättstillämpningen ändras över tid och olika länder ser olika strängt på detta i lagteori och rättspraxis.

    Tro mig, jag har verkligen tagit in denna verklighet. Hur hade du tagin in den? Ryckt på axlarna och glömt bort dina fina barn som innest inne saknar sin amma men inte ens får säga det för pappa?

    Trodde du att lagarna skyddar oss absolut? Du får anturligtvist tro detta, men de kanske kommer att bli förvånad. 

    Myndigheterna säger att psykisk misshandel är olagligt, så är även umgängesabotage och förtal. Men polisen utreder inte psykisk misshandel och vill helst inte befatta sig med vårdnadstvister all, det är så många och det är mycket jobbigt. Domstolarna håller på att ändra synen på allvaret i detta och är de som nog är strängast, dock har de svårt att hantera att tonåringar påverkas starkt i lojalitetskonflikter och därför inte. Socialen och jurister håller med om bilden. 

    Du använder onödigt drastiska ord och verkar varken kunna ge konstruktiva råd eller förtså empatiskt? Du vill vifta bort ett sådant här övergrepp för det är för smärtsamt? Eller du bryr dig faktiskt int eom barnen, du vill stampa på mig? Synd att jag är så stark då.


    Liberté skrev 2020-03-10 05:48:51 följande:
    Vadå myndigheter förstår inte denna sorts brott ? Det är inte det minsta olagligt, alltså inte ett brott. Ergo de förstår visst och väljer att följa de lagar och regler som finns.

    Vad du anser är lite skitsamma faktiskt vilket du verkar ha svårt att ta in.

    Du skriver som en person med någon av slags vanföreställning.
  • Anonym (Bekymrad mamma)
    Anonym (En mamma här) skrev 2020-03-10 06:24:38 följande:

    Fy vad jobbigt och stackars barnen som blir mest lidande när pappan saboterar och psykiskt misshandlar .Och den hjärntvättningen är så stark,men barnens hjärna är inte helt utvecklat än.Mina barns far gör allt detta jag skrev och det är svårt att vara glad och stark jämnt.


    Styrkekram. Förstår. Var stark. Vi ska överleva den här tortyren.Hjärta
  • Anonym (Bekymrad mamma)
    Anonym (föräldra-alienation) skrev 2020-03-10 07:10:00 följande:

    Här är en alienerad mamma till. Har en tonåring som jag träffar ungefär en gång i månaden, då han oftast kommer hit och sover över en natt.

    Den här tråden är i mångt och mycket hemsk läsning, så mycket skit du får, TS!

    Det är som att vissa inte vill förstå att föräldrar med bristande förmåga som barnen självvalt inte vill träffa, kan existera samtidigt som fullt normala föräldrar vilka ratas av barnen eftersom de blivit manipulerade av den andra föräldern.


    Vi har ett tungt och viktigt arbete

    - att överleva själva (mobbande exmaken har nog kortar min livslängd med fem år och försämrat kvaliteten)

    - att på olika svaga otillräckliga sätt fortsätta kämpa för våra barns utveckling. Barn har rätt till hela sin kärleksfulla släkt och skall inte dras in i en vuxens onödiga tankar om hat och hämnd

    - upplysa samhället och särskilt myndigheter om att förfärliga övergrepp och hatbrott som i teorin är olagligt men i praktiken helt pågående möjligt och vanligt.
  • Anonym (Bekymrad mamma)
    Jamesdio skrev 2020-03-10 10:04:07 följande:

    Knepig situation och du har tyvärr fått en del minst sagt knepiga reaktioner med.

    Du måste hitta nya sätt att närma dig barnen och du måste visa att du älskar dem och alltid har älskat dem. Du måste komma förbi pappans utestängande och blockering. Kan du använda stora barnet till hjälp? Kan hon (i smyg) förmedla brev, muntliga hälsningar, kramar från dig? Har du sparat breven du fått i retur (tänker som någon form av "bevismaterial" om du lyckas få kontakt och barnen ifrågasätter varför du har varit frånvarande)? Kan du göra små videosnuttar där du berättar hur mycket du älskar dem och tänker på dem och få dem levererade utan att pappan kan stoppa det? Tänk utanför boxen! Kan du annonsera i något media som de har tillgång till? Håller de på med någon idrott? Kan du dyka upp där som support? Kan du skicka brev, gåvor och liknande utan att det ser ut som om det kommer från dig?

    Ta ett försök till att nå dem via skolan. Hur har de klarat skolarbetet under denna långa tid? Kan du be om enskilda utvecklingssamtal eftersom du och pappan har samarbetssvårigheter?

    Barnen har ju tyvärr nu varit utan dig under en stor del av sin övergång från barn till tonåringar, en känslig period när behovet av mamma är stort. Antagligen känner de sig övergivna och med tanke på vad du skriver om pappan lever de nog också under psykisk stress. Vet du hur deras hälsa ser ut?

    Fundera på vad du tror (eller vet) att pappan har slagit i dem om dig och hitta motbevis? Finns det någon sanning i pappans version av det hela?

    Vad tror du själv är orsaken till detta? Tror du att pappan har samma syn på hur detta påverkar barnen som du? Varför/varför inte? Gör han barnen illa medvetet?

    Har du någon samtalspartner i detta? Psykolog, terapeut eller liknande (inte din nya man). Om inte, skaffa en!


    Ja, knepig situation. Jag letar efter nya sätt men hittar inga. De är ju isolerade.

    Jag tror att de vet att jag älskar dem och att jag finns här. Till Socialen sa de att de ville träffa mamma och bo med mamma. Men då blev pappa mycket arg och stängde kontakt ännu lite mer. Socialen trodde på pappan om att han skulle samverka snällt.

    Jag och juristen har massor av bevismaterial, juristen säger att jag kan få ensam vårdnad om barnen varit under 10-12 år. Domstolar och Socialen tror inte att ungdomar kan manipuleras att i onödan ta avstånd från en förälder. Umgängesabotage, förtal och ett evigt hatande, barnen får höra detta ständigt att mamma inte bryr sig. Barnen kännse sig rejält övergivna och får ju inte ens sörja. Pappa hävdar att han och barnen mår så jättebra jättebra utan mig. Samtidigt klagar han på att han ensamt sliter som förälder. Snurrigt.

    Jag har kontakt med skolan som är bekymrad. Barnen har reagerat som brukligt, de är exemplariska elever och närapå överprseterar, en har underpresterat kraftigt och har F och skolk i alla ämnen. Vanligt reaktion på smutsig skilsmässa.
    Jag har träffat rektor som är bekymrad och förstår bra. De fouserar ju på skolarbetet.

    Orsaken till detta är ökande psykisk ohälsa i samhället. Pappan jobbade för mycket, blev alltmer inåtvänd, äktenskapet gick i stillsam trygg lunk. Jag pysslade med barn och hem och skötte social kontakter. Jag hade vänner och var glad och populär. Vi fick tonårsbekymmer med äldsta flickan, pappan vill avsluta äktenskpet utan försök till terapi (kärleken var slut och han var trött på medelklasslivet), han trodde inte jag skulle blomma ut så efter ett års sorg i skilsmässan och bodelning - jag tog över nästan alla vännerna, jag var en glad mamma varannan vecka med ungarna, jag var en populär vän/dejt på de barnfria veckorna. Han var isolerad och deppade, han ångrade sig och ville jag skulle komma tillbaka, det tackade jag vänligt nej till. Han bearbetade inte sin känslor efter skilsmässan (sörjde aldrig) utan han måste fundera över fel externt (han har aldrig fel). Ja, i den stilen är min analys. Han är rädd för att bli övergiven och han vill skada mig på alla sätt, effektivast är att använda barnen som förstrogna i sina svarta tankar om mig. Han borde som god förälder pratat ut med kompis eller terepeut, inte skitsnackat så med barn om deras mamma. Jag vet inte om han gör detta medvetet. Det görs över hela världen, oftast av bittra frånskilda mammor, men mönstren är så förbluffand elika som om de läst en manual. Det skulle kunna bero på ett beteendet är en sorts störning, lik mobbning, svartsjuka m.m. Jag är inte skolad i detta, men har läst på.

    Jag har bredd och varmt stöd av andra vuxna i detta. Jag var hos terapeut efter att blivit lämnad i skilsmässan och det hjälpte mig igenom sorgen. 

    Tack för bra input. Vad tycker du mera att jag ska göra?
  • Anonym (Bekymrad mamma)
    Liberté skrev 2020-03-10 05:48:51 följande:
    Vadå myndigheter förstår inte denna sorts brott ? Det är inte det minsta olagligt, alltså inte ett brott. Ergo de förstår visst och väljer att följa de lagar och regler som finns.

    Vad du anser är lite skitsamma faktiskt vilket du verkar ha svårt att ta in.

    Du skriver som en person med någon av slags vanföreställning.
     
    Myndigheter som domstol, socialtjänst, polis och vården har svårt att hantera komplexa övergrepp som delvis är dolda, manipulativa och där ord används för att dölja det verkliga brottet. Psykiska övergrepp på barn och hatbrott mot vuxna efter skilsmässor är sådana.

    Polis har svårt att utreda psykiska övergrepp på barn, de har inte utbildning eller tid. Socialtjänsten verfierar eller falsifierar sällan de sökandes historier, de har ont om resurser och erbjuder ofta frivilliga insatser som bygger på att parterna är kloka och starka vuxna som inte har dolda avsikter.
     
    Menar du att svenska myndigheter aldrig kan missa? Och att lagarna alltid följs?

    Du menar att vad jag anser är skit samma och att jag inte förstår att jag mina åsikter är värdelösa och att jag inte ens ska längta efter och försöka vara mamma till mina tonåringar, trots att jag enligt lagen har vårdnadsansvar för dem (ekonomi, boende, umgänge osv)? Men dina åsikte rär inte alla skitsamma för att du kan skriva ett latinskt ord ergo?

    Så det är jag som skriver som om jag hade vanföreställningar? Är det verkligen så, kan du utveckla ditt rätt hånfulla omdöme? Din hånfullhet är talande och helt onödig. Det får oss att ana att du har egna intressen och skuldkänslor kanske?
  • Anonym (Bekymrad mamma)
    Anonym (En mamma här) skrev 2020-03-10 06:24:38 följande:

    Fy vad jobbigt och stackars barnen som blir mest lidande när pappan saboterar och psykiskt misshandlar .Och den hjärntvättningen är så stark,men barnens hjärna är inte helt utvecklat än.Mina barns far gör allt detta jag skrev och det är svårt att vara glad och stark jämnt.


    Det är verkligen svårt att vara glad och stark jämnt. Hur klarar du det?
    Det är som att få ha på sig rustning och pansar konstigt nog. Ständigt på vakt, det känns så onödigt. Aldrig tar det slut heller.
Svar på tråden Min man vägrar samverka efter skilsmässan.