Styvmamma-upproret

Nej, jag har inga ?styvbarn? alls. Jag tänker till skillnad från dig på barnens bästa och det är något jag gör även på arbetstid.

Omdömet är bra. Jag tar hand om relationen till min man, den är bra. Jag har inte blivit tillsammans med en man som jag inte respekterar och litar på och jag har tidigare valt bort män med barn eftersom jag ville skaffa barn med någon som fick sitt första med mig.

Du å andra sidan snackar massa skit om din livspartner trots att du fortsätter leva med honom, du hatar hans barn och tycker att det är din rättighet att göra det och fortsätta förpesta deras liv.

Du saknar omdöme.

Istället för att munhuggas med troll som JM så föreslår jag att vi diskuterar problematiken i trådstarten. Jag skulle vilja höra från er styvmammor som har upplevt att de äldsta barnen särbehandlas med dyra prylar, dyra resor, dyra aktiviteter, mängder av närvaro och uppmärksamhet från pappan, utebliven uppfostran där de inte förväntas bete sig artigt, tacka, hjälpa till hemma eller hälsa? Samtidigt som de gemensamma barnen behandlas strängt och mer normalt så att säga? Hur har ni löst det, om ni har lyckats göra det?

Du har med dina inlägg visat att du är en av styvhäxorna. Varför är det så hemskt att andra benämner dig så som du är? Du talar ju själv med stolthet för dina ståndpunkter och din rätt att spy galla, varför vill du neka andra den rätten bara för att det då drabbar dig och inte några barn som till skillnad från dig inte valt den livssituation de tvingas leva med tillsammans med sådana som dig, TS, Ess m.fl?

Eller är du så helt enkelt så svagbegåvad att du inte förstår hur du framstår? Det skulle ju i så fall förklara varför du beter dig som du gör.

Mitt barn riskerar inte att få in nån vidrig styvhäxa i sitt liv någonsin - som tur är!

Det är det märkliga med tråden. Dom enda som ställer bonusmammor i dålig dager är Karin, Inga och Ess mfl.

Tråden ska syfta till någon slags upprätttelse från en dålig image men den utmålar istället bonusmammor som vidriga häxor som tagna ur någon gammal saga.

Jag har aldrig haft en dålig bild av såkallade bonusföräldrar innan. Dom jag känner som är det tar väl hand om sina barn och beter sig som att alla är en enda familj. En av mina killkompisar när jag var liten hade en bonuspappa och det visste jag inte om förrän vi kom upp i tonåren. Jag trodde alltid att han var helsyskon med sina bröder. Hans pappa var precis lika snäll mot honom som mot de andra och han kallade honom för pappa. Jag har aldrig haft en dålig bild av ?styvmammor? förrän jag började läsa på Familjeliv.

Ironiskt va?

Och här sitter Inga och Karin och basunerar ut ?om era mön träffar nya kvinnor kommer dessa kvinnor hata era j-a ungar bara så ni vet?.

Lustigt att dom som försöker ge bonusmammor ett dåligt rykte är just Ess, Inga och Karin.

Nix. Morsan var bonusmamma (mina syskons benämning på henne), jag har själv levt med barn som för mig var en bonus och som jag fortfarande har kontakt med på deras egen önskan nu långt efter att jag och mitt ex separerat och jag har valt bort personer ur mitt liv som inte haft en sund syn på föräldraskap. Sådär som vuxna och normalbegåvade människor klarar av att göra.

Det funkar bra när de som är vuxna också är mogna nog att ta sitt ansvar och inte börjar skylla på barnen för sin partners handlingar.

Ja, det är en bra idé. Om du tycker att det behövs så kan du även uppdatera trådstarten med tillägg. 

För mig var det svårast när vi fick barn. Jag gick till mvc och bvc och bad om hjälp men blev nekad eftersom styvbarn inte låg inom deras budget. Jag skulle vilja veta om det finns fler än jag som blivit nekade hjälp. 

Detta var för flera år sen och jag har hört att det idag finns mer hjälp att få, är det någon som har erfarenhet av det? 

Tack för att du tar upp detta viktiga. I och med att risken för förlossningsdepression ökar för förstagångsmammor i en ombildad familj så borde Mvc och BVC ha beredskap och fånga upp dessa mammor innan problemet är ett faktum. Jag fick ingen hjälp av BVC, de hänvisade mig bara vidare till vårdcentralen. Sa att de inte hade någon kunskap om bonusfamiljer. Jag drabbades av förlossningsdepression och min anknytning till min bebis påverkades negativt. Jag har svårt att förlåta både mig själv och min partner och även exet för turbulensen som rådde då mitt första barn föddes. Fler med dessa erfarenheter?